måndag 20 februari 2012

Nu är det kväll

Kväll på sjukhuset och dagen har innehållit många svängningar. Mina tankar har gått hit och dit, orken upp och ned men nu är tösabiten min opererad och gipsad. Hon mår så mycket bättre nu med sin trasiga fot lagad. Så illa det kan gå när man ska hänga med sina polare på läger och åka lite pulka. Det blev inte många åk om man säger så.
Och krajst vad orolig och på spänn jag har varit det senaste dygnet, man vill ta över allt det onda och bara låta ungtrollet slippa. Sedan ältar man hur det ska gå med läkningen. Jaja, nu är det så mycket bättre, Mannen och jag ska klura ut hur vi bäst kan ta hand om en gipsad tonåring hemmavid men det löser vi! 
Först väntar en natt här på sjukhuset, gipsad tonåring i sjukhussäng, mamman i en resårhistoria brevid. Vi blir så väl omhändertagna men visst längtar man efter sin egen säng.
Och varmt tack för alla fina styrkekommentarer. Ni kanske inte vet men de värmer!

8 kommentarer:

Marie sa...

Usch vad jobbigt!

Har ju själv varit gipsad hela vänsterbenet två gånger (vid 7 resp 14 års ålder) och det går ju bra. Lite jobbig tid på året denna tid med gips och allt.

Att dessutom har gruvlig smärta ovanpå allt måste vara jättejobbigt.

Tänker på er!

Spader Madame sa...

Kram! Jag kom hit först nu och skickar en kram till er bägge. Det är inte helt lätt att sova just något på de där sängarna.

mamma P sa...

Fy! Stackars stortös! Nej, det är verkligen inte lätt att stå bredvid och titta på när de har så gruvligt ont! Skönt att operation och fot avklarat. Hoppas att ni sovit gott. Styrkekramar och kryakramar!

Nickan sa...

Saknar vår mannekäng. Tänker på er. Allt brukar ordna sig. Kram till dig och dottern.

Sara sa...

Kram på er - hoppas ni får åka hem snart!

Librarybeth sa...

Marie: två gånger med gipspaket! Oj, tufft!!! Och varmt tack för din omtanke!!

Spader Madame: nä, det blev inte många timmars sömn... Tack för din styrkekram!

Syster Y: tusen tack - det har varit några tuffa dygn!

Nickan: ;D kramtebaks! Tack!

HedgehogSara: hoppas jag också, tack för din omtanke!

Frida sa...

Men hu vad ni råkar ut för! Stor kram till er.

Vesnas vardag sa...

Vad skönt att det går åt rätt håll. Usch, det är så jobbigt att vara mitt i det och all den väntan som det innebär. Ta hand om varann.