Sprang lite längre än jag först tänkt. Uj, så stolligt (kanske) gjort men vad skoj det var! Nu väntar jag i vanlig ordning på hur knät ska reagera.
Asså va, det sitter i huvudet. Detta ständiga ältande kring hur mycket man liksom litar på sig själv och i det här fallet; knät. Det går på repeat i huvudet; gördetont? gördetont? nejintenu, nejintenu... mennudå... mennudå? Verkar inte som det går att stänga av!
Så nu hoppas jag att jag har sjukgymnastens välsignelse (på någon slags distans) och jag ska göra en hel massa gummibandsövningar direkt nu som botgörelse.
Amen.
5 kommentarer:
Å, du är så där skönt rebellisk - ta lärdom, ta lärdom. Och hoppas du slipper få ont.
Jag kan inte annat än garva åt dej, din lilla stolla... alltså fatta vad jag skriver nu: Du SLIPPER ju springa!!! Jag skulle njuta av varenda ögonblick. Men jag vet ju att så inte är fallet med dej, så jag hoppas ditt knä inte protesterar alls!
Husfrun: ;D lite lagom rebellisk så här en lördag!
Bibbaeva: :D haha, nä så är ju inte fallet med mig!!! Håll tummen att knät tycker som jag!
Jag håller alla tummar för att knät är snällt och inte bråkar mera!
Camilla: tack!!!
Skicka en kommentar