Det kallas frustration har jag hört

Det är så att det kliar i bröstet på mig. Mannen bara springer och springer, än hit, än dit.
Inte Mannens hustru. Hon bara degar och kör tåhävningar. FASEN. Vad stressad jag är över detta.
FASEN. Vad jag kommer få kämpa för att nå de mål jag vill nå. Och. FASEN. Vad jag får passa mig i början, måste ta det lugnt. Men än vet jag inte om jag ens får tummen upp och det är ok att börja löpträna igen. På onsdag då har jag en date med min sjukgymnast. Jag hoppas innerligt att han kommer säga det jag vill höra.
Så vad göra idag? Tja, jag får väl köra en sväng med min personliga tränare, Siemens.
Vi brukar umgås på lördagarna och ta ett pass så långt sladden räcker.