.png) |
| Check this out - den är så fräck. |
Att jag gillar att resa tror jag inte har undgått någon som brukar läsa här.
Jag har haft förmånen att blogga för Resias reseblogg vid några tillfällen vilket passat mig som hand i handske - mycket roligt!
Visste du att Resia fyller år i år? 40 unga reseår minsann och nu har man tagit fram en fin resväska där Peter Apelgren stått för designen. Resväskan finns i ett begränsat antal exemplar och här ovan står jag och flinar upp mig med min nya reskamrat med de perfekta kabinmåtten och läckra utseende.
Och nu till det trevliga; jag har fått en väska för utlottning till er ressugna som läser här!
Splendid! Stort tack till Resia för det!
Jag tycker att du ska ta chansen att vinna denna snygga väska av märket Epic, den är resklar! Är du?
Lämna en kommentar här, ge mig ett av dina reseminnen - kanske ett smultronställe du ogärna avslöjar? Sprid med fördel tävlingen om du har en egen blogg.
Sätt igång och res i minnet och du kanske är den som vinner väskan!
Vi samlar reseminnen här till på tisdag 14 oktober! Kör!
.png) |
| Jag tar med min väska till Amsterdam - vart vill du åka med din? |
Och fotade gjorde så klart Nora.
.png) |
| Lätt och smidig ska en resväska vara, det är den här. |
19 kommentarer:
Ett av mina roligaste reseminnen är när vi var i Carcassonne med två av barnen, då 5 och 2 år gamla. Vi tänkte att det här kommer aldrig att funka, de är för små, men vi ville ändå försöka när vi var i närheten. Och si, när vi berättade för stora att det bott riktiga riddare där så blev plötsligt varje hus och varje mur jättespännande :-). Och lilla tittade på stora och verkade tänka "jaha, stora är glad, alltså är det här kul" och vi fick en heldag i Carcassonne med två glada barn!
Ett av mina roligaste reseminnen var förra året när jag för första men inte sista tig mig tid och råd och åkte till Amsterdam med en väninna. Vi uppvaktade en kompis i DenHaag som fyllde 40. Vi hann med en massa kul; konstgallerier, museum, restaurang och att strosa över broarna. Men njutningen av att få tid att uppleva detta själv utan familjen och alla barnen var den största behållningen den gången! Jag vill gärna ta med mig väskan på resa tillsammans med familjen nästa gång! Nu till London! /AnnaP
Ett av mina senaste och roligaste reseminnen är när jag åkte med två av mina systrar till USA i våras! Vi hade så kul! Först besökte vi New York några dagar och där "vimlade" vi på Times Square, åkte rundtursbuss och såg alla berömda byggnader, åkte färja och såg Frihetsgudinnan, shoppade, hade picknick m.m. Efter New York besökte vi släkten i North Carolina och hade förstås enormt trevligt där också. Visserligen är resväskan i minsta laget för att resa till USA med, men jag BRUKAR inte precis resa dit! Oftast blir det resmål på närmare håll och då är den perfekt!
/Annika
Mitt finaste minne är från Zakynthos förra året. Jag och maken var där och tog en tidig morgonpromenad på stranden. Det var en fantastisk morgon, en sån där när man vet att det kommer att bli soligt och varmt men solen har inte kommit upp bakom berget ännu.
Havet låg nästan spegelblankt och vi gick i vattenbrynet på Turtle Beach. Vi var nästan ensamma på stranden, bara några sköldpaddsvolontärer var där med oss, längre bort.
När vi närmade oss volontärerna såg vi att de var upptagna med något. En pytteliten nykläckt sköldpaddeunge hade svårt att ta sig till havet. Alla hens kompisar hade redan stuckit och volontärerna försökte underlätta för ungen. Man får absolut inte röra dem när de tar sig från boet till havet.
Att stå där i den grekiska gryningen, och få vara med om just detta - det är något jag aldrig glömmer. Så liten liten sköldpadda och så stort hav... Jag kunde inte låta bli att gråta lite över storheten i det vi fick vara med om. Jag har sett sköldpaddor på Zakynthos efter detta, men just den här allra första gången var magisk. Vi har redan bokat nästa års resa <3
Jag och min man har som långsiktigt reseprojekt att besöka alla Europas huvudstäder. Senast var vi i Dublin tillsammans med de två yngsta, 16 och 9. Vid en bilresa ut på landsbygden hamnade vi på ett ställe där det fanns ett hästmuseum. Det var bara vi där. Vi blev bjudna på kaffe, och sonen, som varit åksjuk, gick på toa. När han inte kom tillbaka började vi leta. Han satt i köket och drack te och pratade med stallgubben. Ett minne för livet för oss allihop, och ett bevis för irländarnas enorma gästfrihet!
Mitt inlägg försvann!
Jag berättade om när jag åkte från Lissabon, innan EU och allt det. Jag reste reguljärt och på hemresan var det fullt i turistklass så jag blev uppgraderar till turistklass, nice. Mindre nice var att mannen som satt bredvid mig rotade obehagligt länge uppe i utrymmet där mitt handbagage fanns. Han frågade mig vart jag reste, det var det enda han sa på hela resan och jag svarade artigt. När jag kom till Arlanda sög de in mig i tullen. Jag blev riktigt rädd, tänkte att det säkert var knark i mitt bagage. Så stor lättnad när jag var ren och fick gå fri.
Oj, så roligt! Vilken fin! Nu fick jag tunghäfta... eller skrivhäfta eller vad man ska säga. Ska fundera på om jag kommer på något och återkommer i frågan. :)
Men hur skriver jag?! Jag menade ju förstås att jag blev uppgraderad till affärsklass eller vad det nu heter, 1: klass på flyget, men det kanske du begrep? Kul att läsa om andras reseminnen!
Nyss hemkommen (1 timme sen) från Köpenhamn vill jag slå ett slag för just denna stad som är min topp 3 av städer jag helst besöker. Nära, man kalarar sig med en övernattning och därmed en liten rullväska. :-)
Så till minnet då, förra våren tog jag med dottern för att visa mitt Köpenhamn och förutom kylan blev det en riktig fullträff; som vanligt hade jag bokat hotell Neptun och när vi skulle checka in så tyckte receptionisten att vi skulle få en maxad upplevelse och uppgraderade oss till sviten. Gissa om dottern blev lycklig. Än större blev lyckan när vi på söndagen mötte drottningen i bil när vi passerade Amalienborgs borggård.
Så till det viktigaste av skäl till att just jag skulle vinna: har just konstaterat att min trotjänare till rullväska har spruckigt i botten och på höstlovet åker barnen själva ner till mormor och morfar och behöver en väska som är hel.
Oi, det er ikke lett å velge ett reiseminne. Jeg har vært så heldig og kunnet reise en del de siste årene, og dermed blir det mye å velge mellom! Skal jeg gå for romantiske Roma?; eksotiske Kina; bølgende cruise i Middelhavet eller highway cruising i Los Angeles? Hmm... nei, det må bli et minne fra en av mine mange fotballturer til England! Om jeg er fotballfan? Njaaeeeiijooo.... men jeg har en sønn som er det, og det har lønt seg å investere tid og penger i å dra på mor-og-sønn-fotballturer. Man får en egen kontakt da!
Det som gjør akkurat denne turen spesiell, er en togtur mellom Manchester og Blackburn - hvor målet for reisen var Blackburns hjemmestadion Ewood Park. Vi (dvs. sønnen) heier på Blackburn, og skiller seg på den måten ut fra mengden. Men mengden var i høyeste grad til stede på toget, i form av horder med viltre, høyrøstede Manchester-fans som skulle til samme kamp. Ja - kall oss korttenkte. Vi visste jo at det var Manchester som var motstander, men vi hadde rett og slett ikke tenkt på at de også kom til å ta toget. Jeg sier som i Pretty woman-filmen: Big mistake! Huge!
I en time sto vi sammenklemt i togvognen, tett som sardiner i en boks, skulder ved skulder med rødmussede, øldrikkende unge gutter som sang supportersanger. Sa jeg sang? Feil: de brølte supportersanger av full hals mens de dundret løs på inventaret i togvognen. Jeg må innrømme at jeg ble skremt; hva var de i stand til å gjøre hvis de oppdaget at vi var Blackburn-supportere?
Men så skjedde det noe uventet: En av dem som sto nærmest, en litt spe ung gutt, med en voldsomt kraftig stemme, ble gradvis spakere i sangen. Til slutt stilnet han helt, bøyde hodet og sank sammen inntil meg. Han la hodet på skulderen min og hadde tydelig problemer. Og, vel - er man mamma så er man mamma - så jeg klappet ham på kinnet og dunka løs på ryggen til en av de andre villmennene til jeg fikk kontakt. Han oppfattet situasjonen og ropte høyt til de andre - hvorpå sangen stilnet. Så svinget han seg rundt og - vips - så hadde han ordnet med en sitteplass til den spede. Siden jeg hadde en ekstra vannflaske med meg, donerte jeg den til gutten. Jeg fikk anerkjennende blikk fra mange av supporterne, som fortsatt var stille mens de så på at gutten drakk litt vann og fikk normal farge i ansiktet igjen. Da de så at han hadde kommet til seg selv, brast de ut i sang igjen - som på et gitt signal.
Selv om det fortsatt var både trangt og forferdelig øredøvende, så var jeg i hvert fall ikke redd for dem etter dette. Men jeg skal aldri, aldri mer havne på et tog fullt av fotballsupportere igjen! Ikke en gang om jeg vinner kofferten...!
Ett av mina finaste minnen är når jag reste med sönerna ( då 12 och 15) och varsin kompis till dem till London för att gå på fotboll. Lätt nervöst tar vi tunnelbanan ut till en rätt nedgången förort där fotbollsarenan upptar halva området. Jag hade bett killarna att inte ha några supportersaker på sig då området kändes rätt obehagligt. Men vilken kväll vi fick. Jag mellan två äldre herrar som mer än gärna förklarade hela spelet för mig och killarna satt tillsammans några rader framför mig. När 30000 sjöng lagets egna sång då rös jag av glädje. Matchen var spännande och "vi" vann till slut. Efteråt vill killarna gärna hänga kvar en stund och det slutade med att hela laget stannade på väg ut till sina bilar och killarna fick autografer och foton tagna tillsammans med spelarna. Vilka fotbollskillar som tog sig tid att stanna och prata med oss. Detta blev ett minne för livet för oss alla....en sen kväll ute i en av Londons förorter.
Mitt bästa reseminne är från Las Vegas! När jag och mitt hjärta var där för 2,5 år sedan tillsammans med två vänner bestämde vi oss för att gifta oss! Vårt bröllop hölls på kl 10 på morgonen och det var helt perfekt och lagom klyschigt ;) Efter bröllopet åkte vi berg-o-dalbana och spelade på casino! Ja, det var den bästa dagen i mitt liv (fram till dess att vår dotter föddes i somras!)
Mvh//Malin grodmalin@gmail.com
Ett favoritminne är från vår resa till Sri Lanka för snart två år sedan. Vi var två barnfamiljer med fyra barn mellan 1,5 och 5 som drog iväg på äventyr. Och vilket vänligt, underbart land. Överallt blev vi väl omhändertagna, och ingenting var någonsin ett problem. Vi blev guidade av militärer över ett jordskred, klappade sköldpaddor, red på elefant, vandrade bland teplantager, såg en skymt av Buddahs tand och mycket mycket mer. En resa som blev ett minne för livet.
Och nu har min resväska gett upp och jag behöver VERKLIGEN en ny, så den här tävlingen kom väldigt lägligt.
Hej,
I juni 2015 åker jag till Edingburgh och skulle gärna packa i denna supersnygga resväska. Ett av mina bästa resminnen är när jag var nykär och åkte till Berlin med min käresta. Bara att åka tunnelbana i denna vackra stad är en upplevelse. Vi upplevde också historiens vingslag vid Checkpoint Charlie och Brandenburger Tor för att nämna några. Vi gick gick gick på oändligt långa och oändligt breda gator, tog en Bratwurst vid Alexanderplatz, en Glüggwine i nästa gathörn (vi var där i november). Bästa barhänget var White Trash, oslagbara burgare. Till nyår åker vi dit igen och skålar i 2015 på Brandenburger Tor.
/Jenny j_aspling@yahoo.se
Bästa resan var nog den då vi begav oss på lägenhetsjakt på Mallorca. Jag snurrig efter att just lämnat mitt gathus på 170m2 till lägenhet på 68m2 och det faktum att dottern flyttat hemifrån. Vi kom till Palm vid lunch, hämtades av mäklare ett, skjutsades runt och tittada och tittade (bla på Ingela Pling Forsmans lägenhet) - hittade en av intresse. Lördag morgon hämtades vi upp av mäklare två och det tittades och tittades. När mörkret lagt sig strosade vi till området där den mest intressanta lägenheten låg - ringde mäklare ett och bad att få titta igen. Söndag morgon kl 10 var vi där, 10.15 la vi ett bud och innan lunch hade vi blivit med vårt casa. Den känslan när vi satt i solen och åt lunch den 20 november - det är svårslaget...
Och min cabinväska från 1999 skulle verkligen behöva pensioneras...
En av de roligaste saker jag varit med om under våra resor är då jag och maken bilade till Kroatien 2006 och reste genom Tyskland, Slovenien och Kroatien samma dag som Sverige spelade gruppspelsmatch mot Tyskland i fotbolls-VM. Vi hade våra blågula fotbollströjor på oss då vi bilade. Genom Tyskland fnös tyskarna åt oss och önskade "lycka till". Då vi körde in i Slovenien och skulle äta vid Bledsjön blev vi i stället behandlade som kungar i våra svenska tröjor. Vi fick bästa bordet och de ville bjuda oss på maten i utbyte mot våra tröjor och de verkligen skämde bort oss. De måste ha gillat Sverige i Slovenien, bättre än Tyskland i alla fall. De pratade hela tiden om "oss" och att "i kväll vinner vi".
Det var lite roligt då man kom till en helt ny plats och blev så bortskämda av lokalbefolkningen.
Tröjorna bytte vi inte bort och vi hann fram till vårt boende i Kroatien till kvällen och fick tyvärr se Sverige förlora matchen.
Men det var en rolig dag ändå. :)
En av mina bästa vänner bor sedan 10 år tillbaka i England, Guildford, och varje år i september åker jag och en annan vän över och spenderar en långhelg hos henne. Vi shoppar, äter gott, tittar på film, åker på bilutflykter och har det hur bra som helst. Ingen märkvärdig resa men oj så roligt vi har.
Maria J
Det är inte lätt att välja ett resminne.Det finns så många att komma ihåg!Det får bli ett från det här året när vi var i Dominikanska republiken. En dag tillbringade vi på Ocean World strax utanför Puerto Plata, där vi fick umgås med delfiner på nära håll. En mycket speciell känsla att få en delfinpuss kan jag säga!Den här tjusiga resväskan skulle jag verkligen vilja vinna, skulle passa perfekt till en kommande weekend i Köpenhamn(håller med tidigare inlägg om den stadens fördelar).
Agnes
En liten by i Burkina Faso. Vår grupp vandrar runt och ser på skolan där elever skanderar texter på franska, ner till floden och ser kvinnor tvätta i den grumsiga vattnet; på väg hem hör vi dunsar av kokosnötter och kan se en liten kille balansera högst upp i trädet. På gården brinner en eld där stora grytor med grönsaker och resten av några gamla hönor puttrar sedan timmar. Solen sjunker och det blir snabbt mörkt. Matskålar skickas runt, små barn kryper upp i mitt knä och känner försiktigt på mitt vita skinn. Någon börjar nynna en sång och flera stämmer snart in; länge dröjer det inte förrän vi alla dansar en ringdans ackompanjerade av ett par gamla män som spelar på hemgjorda stränginstrument. Vi kan inte tala med varandra men möts ändå i varm mänsklig gemenskap. En av kvinnorna tar av sig sitt lilla halsband av glaspärlor och fäster det runt min hals – jag bär det fortfarande som en påminnelse om det vackraste reseminne jag har! En vacker resväska skulle gärna få följa med till någon annan lika färgstark plats!
Skicka en kommentar