lördag 25 oktober 2014

När man ska ut och åka

Jag lät meddela Mannen att jag nu har checkat in oss för vår resa i nästa vecka och så redogjorde jag lite för det praktiska - jag är trots allt familjens reseledare.
- Jaha, då behöver vi bara veta vad havregryn heter på polska, konstaterade Mannen.
Japp, han har så rätt, GrötMannen, det måste man ha koll på.

....och det heter owsianka

Lördagspyssel

Så.
Jag kom ut på en löprunda, klämde nästan 12 km och det kändes riktigt, riktigt bra.
Det var väl min enda pigga stund på dagen för nu sitter jag overksam igen och tänker på allt jag borde.
Borde och borde, nä. Bort med borde.
Och bara för att jag har sprungit så känner jag att jag nog inte borde göra något mer eftersom jag har ju redan sprungit. Ett slags cirkelresonemang som man kan kosta på sig en sådan här trött lördag i andra halvan av oktober.

Uppvärmd efter lite hopp och skutt i trädgården, sprang jag iväg med pepp i lurarna, ut i höstrusket och vad som känns lite som sista chansen att se vackra höstlöv. Vi ska visst gå över till vintertid i morgon?!
Kroppen protesterade först runt 3 km, lite smågnäll men det var som vanligt inget att fästa sig vid, bara köra på.
Jag tänkte att jag springer lite random, springer på så fort som jag känner att jag vill och väljer väg allt eftersom.
Som jag tycker om att göra så!
Och se så bra det blev! Efter 4 km var det inget mer gnäll från kroppen utan full harmoni rådde, löparmaskineriet bara rullade så fint, så fint. Jag sprang ner till stan och kopplade på olika favoritsträckor, försökte variera underlaget för det blev ju rätt mycket asfalt förra veckan kan man säga.
Nu borde jag laga mat.

En rätt hösttrött lördag är vad vi har

Dra åt skogen vad trött jag är. Vilken vecka det blev.
Och gårdagens discoförälderengagemang med tillhörande discovaktande tog musten ur mig alldeles. Slängde in en hämtning av stort barn efter det och sedan var jag så trött att jag slääääpade mig mot bingen.
Jobbardagen var kanon, kände mig så glad efteråt att fortbildningsdagen föll så fint ut.
De där dagarna när man tillsammans med kollegor får chansen att jobbgrotta, det gör en lite sprallig typ.
Hela förmiddagen har nu runnit undan och jag har inte ens förstånd att få ens lite dåligt samvete för att jag bara sitter här i soffan. Eller snarare halvligger.
Hemmet är skitigt och tvättmaskinen ropar efter sällskap och jag har en bok att läsa och en dum damtidning (men säg upp prenumerationen människa!) men egentligen vill jag inte göra någonting alls.
Lurar på att ta en försiktig löprunda och känna lite på't.
Så får det nog bli.

fredag 24 oktober 2014

Lackat från Amsterdam

Men något roligt i den egna goodiebagen från Amsterdam blev det väl?
Ja. Ett nagellack.
Och det är Dior som är min storfavorit just nu, som jag tycker sitter bra i flera dagar, uppemot en vecka när jag har Body shops lack som under- och överlack.
Och som vanligt ger kamerabilden helt fel nyans.
Nuit från Dior är mer mörkt brun med inslag av vinrött, påminn mig att aldrig söka jobb som nagellacksfotograf.

Hej Fredag!

Poncho - ett himla skönt plagg men ruskigt dumt att ha när man plockar ur en diskmaskin.
Testa får du se.
Men nu är dagens maskin urplockad och ponchon kommer vara min bästa vän under dagen som kommer tillbringas i ett av de mer kallare rummen på jobbet.
Det ska bjudas på föreläsning och diskussion idag, jag hoppas att det kommer bli till belåtenhet för kollegor då jag är något som kan liknas vid arrangör.
Sen blir det disco. Jajamän.
Ja, nä - inte på jobbet (det kanske vore en idé??!!) utan jag är något av discoarrangör i ett av barnens klass fram emot kvällen.
Frågan är om jag ska komplettera dagens med en häxhatt till kvällen? Det är ju något slags halloween-disco som ska gå av stapeln.

dagens poncho kommer från Åhléns, långärmat från COS, kjol Indiska


torsdag 23 oktober 2014

Torsdag i Trappan

Och hur känns kroppen så här då några dagar efter Amsterdam?
Jorå, en annan börjar ju bli lite sugen på att springa men ska inte göra det riktigt än.
Lite småtrött i framsida lår annars ok, tror att det är smart att vila lite, jag vet att jag stack ut lite för tidigt efter något lopp för länge sedan (Lidingö? Sthlm?) och då kändes det att man hade sett till att trötta ut sig om jag säger så.
Jag har inte blivit så där postmarathonhungrig den här gången och det har man kanske den holländska struten med pommes frites att tacka för. Vi tog en sådan efter utfört lopp och det var tydligen precis vad som behövdes för att sätta P för postmarathonhunger.
Nu kör vi torsdag istället.


dagens ljusblå Nowhere, prickarna är en klänning från Indiska

onsdag 22 oktober 2014

Moviestar - igen

Haha, här kommer ännu mer film. Det är ju löjligt roligt det här. Nu har vi kommit fram till 35 km och det är dags för lite vätska.
Här kryssar sunkiga löparkepan fram och drömmer om målgång.
Tycker ni att det ser kul ut???
tänk, jag tycker sånt här är jättekul

Filmtajm eller Så känns det vid 31

Vill ni känna er pigga?!  Studsande pigga?!
Tänka; varför i helsefyr sysslar man med sånt där när man kan ha det torrt, varmt och behagligt på sitt jobb alt hemma i sin soffa?
Tänka; men vad är det där för en gnetande gnom som kommer där?

Titta då på den gneeeetande Libby som kommer med ekonomiskt löpsteg (vilka små steg jag tar??!) i ett småregnigt Amsterdam i söndags, det här är vid 31 km, Libby är inne i stan igen efter turen på landet och kämpar som bäst med de demoner som brukar dyka upp vid 31.

Ni ser den sunkiga löparkepsen komma in i bild till höger.

Onsdag i Trappan

Onsdag? Onsdag!
Redan!
Ja, det blir ju så där när man inleder veckan med en kaffe på Cafe de Zwart någonstans i Amsterdam.
Himla trevligt.
Med kaffe.
Och Amsterdam.
hallåå *ruskar om mig lite*
Det är jobbajobbet som gäller.

dagens orangea bidrag från COS, vinröd kjol Åhléns

tisdag 21 oktober 2014

Lagom

Jag tror att man ska fasa in sig lite lagom vackert till vardag. 
Därför har jag sett till att ordna det för mig med trevlig AW denna afton (inte löpning denna gång).
Så ska en slipsten (i vardagen) dras!

Tillbaka i vardagen

Och innan man vet ordet av står man i Trappan igen!
Fullproppad av intryck och med roliga dagar i bagaget.
Och ben med träningsvärk (dag 2 är alltid värst för mig) som heter duga.
Det är hanterbart men nog känns det att man lubbade runt Amstel i söndags, det gör det.
Och vad gäller marathonplaner så är det nog Stockholm marathon härnäst antar jag, om man får vara skadefri och hålla sig frisk får jag väl lov att tillägga.

Det var väldigt roligt i Amsterdam, att resa med vänner och sedan få springa - det är himla trevligt det.
Amsterdam visade sig vara en mycket vacker stad med alla sina kanaler och hus - det var en fantastisk stadsbebyggelse.
Och minst sagt märkliga kontraster också. Skitkonstigt med sexshopar bredvid förskola om du frågar mig. Skitkonstigt med den liberala synen på narkotika med dessa coffeeshops.
Verkligen helt galet om du frågar mig, bisarrt med ett samhälle som inte tar avstånd från prostitutionen, missbruket.
Kändes för mig helt befängt att upptäcka var jag hamnat när vi promenerade runt i helt vanliga kvarter och traska förbi dessa dörrar där tjejer står och visar upp sig som handelsvara.
Man bara känner; what? - är det här verkligen ok?
Tycker vi och med vi tänker jag vi människor, tycker vi att det är här är okej? Är det här bra?

Amsterdam i övrigt kändes som en fin stad, den var väldigt platt att springa i.

dagens grå är en ny kompis nyss hemklickad från & Other stories, tror den kan vara svaret på den perfekta grå tröjan, jorå! Vinröda brallor Monki, scarfen är den där som låg och skräpade många år i utklädningslådan lost men nu found

söndag 19 oktober 2014

We could be heroes, but just for one day part two

Annars då?
Jag lyssnade på musik och höll min tänkta fart fram till 15-18 km sedan började jag sacka betänkligt.
I Amsterdam marathon springer man aldrig inne i själva city, tur det kanske, det är knöligt och krångligt där. Istället gör man en sväng ut på landet och springer utmed Amstel och den delen var roligare än vad jag först hade tänkt mig.

Här var jag först lite seg och tyckte det var långtråkigt men så lyfte jag blicken och beundrade de vackra husen (igen!!) och de betande korna som jag kunde se på håll.
Men ändå, jag sackade och var trött.
Kroppen och jag kom överens om att det var okej att promenera raskt vid vätskestationerna.
Raskt alltså.
Kroppen tyckte vi kunde gå lite mer, nej - det är avslag på det sa hjärnan som hade fullt upp med alla demoner som tyckte att det såg skönt ut att sitta på parkbänkar utmed Amstel.
Sedan höll kroppen käften tills vi kom in i stan men straffade med att sacka lite till.
Ja ja, vi har tränat för lite för det här, jag vet sa hjärnan men nu är det full passning här och pannbenet tränas hårt, så kroppen - spring för helskotta.
Själv ville jag bara lyssna på musiken och åka med.
När Queen börjar klämma i med Don't stop me know är jag någonstans nära 30 km och jag är börjar känna mig lite mer uppåt. Jag har insett att sluttiden är inget jag kommer bli nöjd med, jag har slutat att kolla klockan men jag tänker köra för allt vad pannbenet pallar.
Space truckin' med Deep Purple lyfter mig ytterligare. När John Lord går loss på hammondorgeln får jag lite ståpäls.
Vilket var bra eftersom solen gått i moln, det har regnat lätt några gånger men nu börjar en häääärlig motvind motarbeta mig.
Men haha, jag bara skrattar åt motvinden (typ) och jobbar vidare.

När vi sprang i Vondelpark på väg ut på dagens löprunda såg jag siffrorna 40 så vackert målade i asfalten. Nu läääängtar jag efter att se dem igen.
Och sweet Lord där är de! Och hela sista milen har jag sprungit förbi många som börjat gå.
Jag tänker inte gå.
Nähänähä säger kroppen tjurigt.

2 km känns vääääldigt långt när man redan har 40 km i kroppen men här tätnar åskådarleden (man hejade bättre i Berlin, skulle bara säga det) så det lyfter mig en smula och så kommer äntligen Olympia stadion - jag lovar att använda en bajamaja om det skulle behövas hinner jag tänka innan jag springer in och får äran att springa ett halvt varv på såååå stumma marathonben  men det hör ju till.
Och där - får kroppen gå.
Vassego.

Mina höjdpunkter;
Rijksmuseet - där tjoade vi alla löpare - värsta peppen.
De nederländska korna såg fridfulla ut.
Damen som ropade mitt namn (!) och hejade BARA på mig, just då.
Röda korsmannen som resolut stoppade mig när jag kom med mitt flaxande plastpåseskydd, stoppade mig och knöt en rejäl knut och liksom klappade om mig.
Den goda drickan efter loppet.
Snygg medalj.

Dååååligt i Amsterdam;
så få bajamajor.
en publik som bitvis hejade lite för lamt.
en obefintlig goodiebag - en halv banan och en halv apelsinklyfta (Whaaaat??)

Nu; väntar middag och förmodligen en tidig nedbäddning i sängen.
Jag ska ha efterrätt idag, jajamän - det är jag värd.



We could be heroes, but just for one day part one

Söndag i Amsterdam.
Då kan man ligga kvar i sängen och puffa upp kudden lite. Käka en frulle med en tidning som sällskap kanske? Kaffe någon?

Okej.
Man kan också gå upp i ottan och äta frulle utan någon spilltid och sedan dra direkt till Olympia stadion bara för att inse att Amsterdams bajamajaliga inte har varit där och sett till att det finns tokmånga bajamajor.
Nåja, det finns det kanske aldrig, tillräckligt med bajamajor. Ring mig om det inträffar.
Resultat?
Ladies får göra vad de behöver gör snett bakom de få bajamajor som fanns i startfållan så en annan har kissat på Olympiastadions gräsmatta. Joråsåatte...
Men sedan ska man ju springa också och mitt utgångsläge med skador och sjukdom detta år gav ju inte något toppenutgångsläge för ev tider att skriva hem om.
Jag gillar ju att springa ändå så aaaalright - det är bara att köra.
Att få starta inne på Olympiastadion var ju kul och i vanlig ordning var jag rejält nervös så det är så gott när man äntligen är iväg.
Inte några highlights som man springer förbi här, det var väl Rijksmuseum då som fick stå för det inslaget.
Här hojtade vi löpare eftersom man faktiskt springer i vackra valv under Rijksmuseum.
Banan går lite i slingor fram och tillbaka vilket gör att man möter andra löpare på andra sidan stängslet - och det kan vara liiiite knäckande. Man vill hellre vara på andra sidan, på väg bort, ut.


God morgon Amsterdam

Ätit check, smörjt tassarna check, toa check, löparlinne på check.
Okej, då springer vi då.

lördag 18 oktober 2014

Så går en lördag i Amsterdam eller Vi värmer upp med långa promenader

Eftersom vi så smidigt klev av flygbussen igår, bara traskade raskt in i ett väldigt lugnt och stilla marathonexpo, nappade åt oss våra startlappar, fick våra tröjor, kunde vi lugnt luta oss tillbaka idag.
Istället gick vi in för att turista heela dagen. 
Och det gör man ju så bra till fots, promenerandes runt, runt bland kanaler och hus. Vi siktade dock in oss på Rembrandts hus - hans hem i drygt 20 år inkl arbetsstudio. Hem som blir museum, det är kul att besöka. 
Och mer konst blev det. Man måste ju ta en vända in på Rijksmuseum också, ett mastodontmuseum i pampig byggnad och massor av salar. Här gick vi direkt på highlightsen; en av de holländska mästarna som te x Vermeer. Nattvakten ville vi ju se!
Bra konstmuseum med förklarande blad matade med info om konstverken är mitt omdöme.
Men, rätt dyrbart inträde, 150 pix och då får du ändå pynta extra om du vill ha en audioguide. 
Sedan gick vi runt, runt igen.
Allt närmare vi kom kvällen desto mer snack om morgondagens event. 

Greetings from Amsterdam

Amsterdam är precis som Amsterdam beskrivs. Allt according to resehandböcker och bilder man har av staden. 
Det är cyklar, väldigt många och cyklister plingar för att varna "här kommer jag".
Det är kanaler precis överallt och min inre sökare för lokalsinnet är helt satt ur spel. Det ser likadant ut överallt. 
Och det är vackert, husen är fantastiska!
 



fredag 17 oktober 2014

Bommar Fredagens i trappan

... har ett plan att passa.
Vi ses i Amsterdam!

torsdag 16 oktober 2014

Torsdagens andra superintellektuella inlägg eller Någon slags mindfulness à la Libby

När man är så där trött att det svider lite i ögonen.
När man börjar göra allt lite snabbare.
Inget bra.
Då är det dags att stoppa.

Efter att äntligen ha dockat ut från jobbajobbet skulle jag skynda (varför det??!) mig till apoteket för att fixa några ärenden.
Då hejdade jag mig och tog till ett av mina kontemplationstrick;
gå in i en porslinsaffär.
Jag kan ha tjatat om det tidigare, jag har en tendens att upprepa mig.
Men alltså, så himla bra det funkar att strosa runt i en butik med husgeråd.
Man måste gå förbi kastruller och skärbrädor, inte stanna vid bestick, gå direkt till porslinet och stanna där.
Stå stilla, titta på snygga rader av porslin, vända försiktigt på någon tallrik eller skål.
Ställa tillbaka.

Det är inget köpkrav, det räcker med att titta.
Så kommer sakta en liten ro tillbaka.
Nu råkade jag ändå köpa två små skålar eftersom jag saknade dessa men det fungerar lika bra att bara stanna där en liten stund och beundra en vacker kanna i porslin.
Det hjälper inte mot svid i ögonen rent fysiskt men det mentala svarar fint på detta.

Det funkar inte med en klädbutik, nej. det går inte. Det är annat tempo, annan musik, fler färger, för många hängare och ställ.
I porslinsbutiken är det ordentliga travar, färre färger och mönster.
Visst det kan finnas många hyllor, bord, ställ med säljyta men det är ändå lugnare presenterat och så måste man ju ta det lite försiktigt.

Nu känner jag mig redo för att vara ledig.

Torsdagens superintellektuella inlägg

Trastrött denna torsdag.
Verkligen trastrött.

Men det får gå. På något sätt. Hoppla hej.
Ska bara njuta av mitt tyskmalda kaffe från Berlin så ska det nog gå.

Igår fick lotten välja resväskans nya ägare.
Stort tack för alla reseminnen som ni berättade!
Innan vi vet ordet av så är det väl dags för Adventstävling och då dyker de där småknasiga you tube-inläggen med vinstdragningar upp igen, förutsatt att ni tävlar vill säga.
Vårt fixande med dragning igår gjorde ju att man närapå blev satt i julstämning.