måndag 1 september 2014

Sista dagen i augusti

...tillbringades på cykelsadeln.
Äh va fasen, jag har ju inte direkt skitont i jacket på knät så cyklandet ville jag ju inte hoppa över.

Nu hade vi inte tänkt att det skulle bli riktigt så toklång tur men då vi kom till vägen vi hade tänkt cykla så visade den sig vara en grusväg.
Det ingick inte i våra planer, tusan. Överläggning över kartan och så cyklade vi en bit till, men nästa planerade väg var också en grusväg.
Meeeh!
Våra hojar är inte tänkta för grus så vi fick då cykla en helt annan väg och djiii - då blev det en långtur i alla fall.
Men det gjorde ju egentligen inget, det är så kul att cykla! Jag ringde hem och största hälsade att i sjukstugan rådde det frid och vi behövde inte stressa hem.

Då gjorde vi inte det. 11,5 mil blev det innan vi kom hem och den här cykelsvängen innehöll många fler backar än vår senaste tur så när vi äntligen rullade in i den lilla grannstaden för en fika var det en välförtjänt fika.
Jag ska erkänna att det var väldigt trevligt när en skylt sa att det endast var 3 km kvar till den söta lilla grannstaden...

Den där känslan när vi sticker iväg på våra cykelrundor, trampar lätt och rullar ut från stan är så otroligt fin. Den här typen av cyklar är något annat, som en annan farkost. Eftersom jag nu sitter fast i pedalerna blir trampandet något helt annat, med risk för att låta riktigt fjantig/knasig, men man blir som ett med cykeln.
Det är en fantastisk upplevelse att susa fram lagom fort bland byar och betesfält, åkrar, gårdar på dessa småvägar. Vägnätet så här i jordbruksområden är ju finmaskiga så det finns gott om relativt lugnt trafikerade vägar att cykla på.
Nästa gång ska vi nog cykla lite mer på Vikbolandet, vi har tagit några omvägar där över på våra turer när vi far hemåt. Himla vackert, det ser jag fram emot.

Och in i september ska vi

Inte bara ny vecka! Det är ny månad också.
Augusti höll på länge, tänk i början hade jag semester.... (tittar drömmande ut genom fönstret...)
Jag avrundade ju som sagt augusti med att slå omkull rejält i skogen.
När sköterskan som på lördagkvällen så vänligt gav mig en stelkrampsspruta frågade hon om jag hittat någon svamp - jag hade ju berättat att jag hade ramlat i skogen - trodde jag först att hon skojade lite med mig.
Sedan insåg jag ju att det var en rätt relevant fråga.
Så här års är väl de flesta i skogen för att leta svamp.
- Eeh... nä, jag sprang i skogen.
- Jaha, så här års blir du väl inte så svettig, sa hon då.
Och då tänkte jag på att hon skulle bara se mig, hur det droppar om mig ibland.
- Jo, det tycker jag nog.
Om klappade om mig och tyckte att jag skulle ta det lite lugnare.
Det kan jag hålla med om men så där evinnerligt snabb var jag ju inte i lördags (önsketänkande), ramlandet hjälpte säkert en rot till med.
I natt har det värkkliat i såret och ha byxor över det flotta plåstret är rätt obekvämt, jag sparar det till eftermiddagens stallvistelse.
Dagens blir således med plåster kompletterat med gråspräckligt fr Lindex och svart kjol m drapering fr HM.

lördag 30 augusti 2014

Ännu mera danger zone

Sprang i skogen idag!
På plussidan;
finfint väder
kände mig stark
höll bra seg fart, fattade att här ska inte jagas minutrar 
rolig runda

på minussidan;
snubblar eller vad jag nu gör efter 5 km och får en rejäl flygtur 
bam! rätt ner i löpspåret med barr och jord
blod!
svullnar på benet

Vad snopen man blir när man sitter där! Mitt i löparspåret!
Vet ni vad det första som jag gjorde så snart jag ramlat klart?
Stoppade löparklockan så klart.
Jag blev otroligt barrig och jordig och satt där och kände efter hur jag kände mig.
Känns helt okej, tittar ner på benet. Shit! Värsta jacket och blodet rinner, att det är fullt med barr och jord hindrar inte blodets framfart.
Sedan borstade jag av mig lite, kände lite på svullnaden nedanför jacket. Hann tänka neeeej! va fasen och sedan kände jag att det känns svullet men rätt.... okej?!
Tog några prövande steg och så skubbar jag vidare, så på med klockan igen och så sprang jag andra halvan av milen. 

Såg väl lite grym ut när jag barrig, jordig, svettig och blodig stannade vid bilen för att ta Mannens stora vattenflaska och skölja mitt rejäla bevis från vurpan.
Eftersom det gick så bra att springa så kunde jag ju lika gärna springa en mil till, jag hade ju inte direkt ont i benet och sitta och vänta på Mannen som redan var inne på sitt andra varv hade jag ju inte lust att göra. Nej, usch vad trökigt.
Nej, bättre då att också få springa. Så jag tog av mig löparskon, sköljde jacket, knöt på löparskon och så iväg igen.
Fick ett bra varv till och med någon kilometer kvar kom Mannen och mötte han undrade lite vart jag hade tagit vägen. Mitt sårsköljande hade väl tagit en stund så jag hade ju tappat i tid (men hey, jag lät inte löparklockan ticka ;))

Hemma blev det tvätt igen, denna gång med alsolsprit - sved lite lagom gött.
Jag avrundade kvällen med en tur till vårdcentralen (bra pepp på insta fick mig att inse att jag nog borde låta någon medicinkunnig ta en titt på jacket).
Det gav utdelning vill jag lova; STORT fint plåster, stelkrampsspruta och antibiotika.
Jord och sår från löparvurpor är ingen bra kombination.

Ja, man har inte roligare än man gör sig men det går ingen nöd på mig, stramar lite bara.

Lite danger zone

Två sjuka barn blev tre.
Igår gick bara en tös till skolan och man kan ju tycka att för den (yours truly) som har två inbokade roliga lopp inom 14 dagar kan det kännas som att det är lite av danger zone här hemma just nu.
Det var nästan så att jag övervägde att ta in på hotell när de hostade och snorade som värst.
Ja, det låter inte snyggt, det där när den knäppa bacillskräcksfyllda modern säger så.
Mest synd har det varit för äldsta som fick ställa in sina Popaganda-planer helt och se sina betalda biljetter fara och flyga. Sedan lyckades hon sälja sin entrébiljett och det tröstade lite.
Minsta piggnade till snabbast och näst största hostar i självvald karantän på sitt rum.

Arbetsveckan toppades av en intensiv fredag, jobbajobbet och sedan flängde jag iväg till grannstaden för att uppvakta vid invigningen av nytt bibliotek i nybyggd skola.
Storartad satsning och bäst var de två ungdomarna som invigningstalade så insiktsfullt om hur man vill motverka vi-dom-tänket.

Mannen tyckte att fredagen skulle toppas med intervaller men jag var väldigt upptagen med att sno till mig de sista solstrålarna i sällskap med lite rosé och ett modemagasin så jag blev sittandes där jag satt.
Idag tänker jag emellertid inte sitta still, det ska springas lite lagom jobbig terräng idag är det sagt.
Hoppas på att få ihop 2 mil.
Rosén är slut, modemagasinet lite tröttsamt och solen inte så på idag och så springer jag ju så gärna.

fredag 29 augusti 2014

Fredagsblommigt

Kör på blommigt idag.
Hoppas det passar bra när jag i eftermiddag ska uppvakta grannstaden till deras nya bibliotek.
Gillar trumpetärmarna på denna klänning (förutom blommorna då). Inte så praktiskt kanske men inte måste man tänka så ständigt och jämnt.

blommor Miss Li för Indiska

torsdag 28 augusti 2014

Stor & Liten

Två ungar hemma med varsin rejäl förkylning, Stor & Liten.
Det vill säga allra största stora systern och allra minsta systern.
Trro de har det rätt bra där hemma när de håller varandra sällskap.
När jag frågade Lilla igår hur dagen hade varit sa hon att "i början var vi sociala, sedan såg vi på film".
Och då hade hon fått välja film.
När jag messar i dag med största, hälsar hon att de ser på Aladdin - ni vet Disneyversionen, den med den oerhört coola Anden.
De delar filmintresset och eftersom största mer eller mindre är uppväxt med den filmen (älskade den som liten) och lilla har den också som en favorit så tolkar jag det som att de har en rätt schysst förkyld tillvaro tillsammans.

Torsdag och augustivädret är fortsatt källa till harmoni

Stilla och vackert ute, jag önskar det kunde vara så här länge, länge.
Igår kommenterade nästyngsta att någon längtan efter vinter och kyla hade hon då rakt inte.
Instämmer men det är bara att åka med.
Först ska det ju vara höst men jag behåller ju gärna värmen.

dagens ränder idag från COS, användbara kjolen från Indiska

onsdag 27 augusti 2014

Och vädret höll i sig

... för det var en jättefin kväll att cykla hem i.
Folk kastade frisbee i parken eller satt på bänkar och språkade. Folk på uteserveringarna nere på stan. Människor som joggade eller gick med hunden eller barnvagnen.
Kort sagt - det rådde en fin sensommarkänsla i stan.
Jag blev så där lyrisk av den sköna kvällsluften (och önskade att jag hade fått springa en sväng).
Det är ju så att med lite värme, en ljus kväll och ja, man mår fint.

Tills jag kom hem och blev avis för Mannen hade sprungit en sväng och vad som nästan var värre; det fanns ingen mat på bordet. Men åååh, jag har ju jobbat kväll.
Det är något slags löst argument jag, oklart vad jag vill med det men oftast att jag inte ska behöva börja styra med käk.
Jag gjorde något som Mannen diplomatiskt kallar "Mamman uttrycker sitt missnöje" och då mobiliserar den lilla familjen en imponerande duka-bordet-fram-med-kastruller-och-påbörja-matlagning med raketfart.
Som jag förvisso själv deltog i lite lagom mycket så då blev jag harmonisk igen.

Sedan fick vi dagsgammal tårta och te och då kan man inte vara annat än glad.
Dessutom satt alla kvar länge och så pratade vi lite high lights från sommaren och vår ledighet.
Då är man inte bara harmonisk.
Man är lycklig.


Så där ja, nu har vädret skärpt till sig. I mina hoods lyser solen och det ska visst leta sig upp till 20 plus, så ska augusti vara.
Och september också, tack.
Önskar att den här wannabe-förkylningen som jag misstänker rasar runt i kroppen skulle skärpa till sig och fara dit pepparn växer.
Jag vågar mig inte ut på löpning denna onsdag vilket i vanlig ordning utlöser en rörelse av frustration och stress rent mentalt.
Jag är inte sjuk men inte helt på topp och just det där (förbannat trista) mellanläget skulle jag kunna ägna 347 blogginlägg åt. Vilket jag i och för sig troligen redan har gjort.


dagens klänning från COS, liksom smycken, boots från Vagabond

tisdag 26 augusti 2014

Summan

Trött.
Förkylda barn.
Jaha, nu har skolan varit igång någon vecka och alla ska nöta och stöta nya baciller.
Det är ju som att ha ungarna på förskolan... same same men större.
Också dagens födelsedagsbarn är nedbäddat. Hon piggnade till något vid tårtan men sedan var det bingen direkt.
Och det är fler barn på G med rejäl förkylning.
Ni vet vad det betyder.
Just det.
Äldsta formulerade det så bra.
- Du blir skitjobbig, mamma.

Givetvis; så himla tråkigt när ens barn är sjuka.
Och - de smittas de små rackarna.

Tisdagens långkofta

Idag ser jag verkligen rolig ut där i trappen, har jag Skandinaviens längsta armar eller?!
Kan säkert komma till användning på både jobbet och hemma.

Nu snabbt; gröt.
Sedan; födelsedagssång.
Och ännu mera sedan; jobbajobbet &mötemöte.

svart tischa Wera, byxa InWear, långkofta Lindex

måndag 25 augusti 2014

På kvällen

Och där kom måndagens också.
Fast det där var ju förstås före jag bytte till stallet.

Nu har jag slagit in paket till morgondagens födelsedagsbarn (pilligt). Och fixat räkningar (trääligt) och lackat naglarna (kontemplation).

kabelstickat i vitt från COS, svarta favoritbyxan från Monki

Hej då, Birgitta Stenberg

Birgitta Stenbergs romaner hittade jag till någon gång i övre tonåren och jag fastnade genast för hennes berättarstil och allt hon ville återge från sina unga dar ute i Europa. 
Kommer ni ihåg tv-serien Apelsinmannen? Med samma namn som romanen den byggde på - den var bra tyckte jag, både boken och tv-serien. När jag googlar på den ser jag att den visades 1990 - det var ett tag sedan kan man säga.
Men nu har Stenberg lämnat oss och i senaste Vi läser har du en fin intervju (hennes sista?) med Stenberg, läs vetja!


bild lånade jag från Vi läser


Inget i trappan

Jaha.
När batteriet väljer att slockna i kameran blir det svårt att fota i trappan.
Nu tror jag att världen klarar sig alldeles utmärkt utan det så trappan blir det ev först senare idag.
Istället blir det att trampa till jobbet och - halleluja Frisören.
Jag har äntligen tagit tag i detta; min frisör har ju slutat frisöra så jag har varit helt lost.
Men nu så. Äntligen. Har jag bokat tid hos en kollega till min frisör.
Kanske blir det min nya frisör.
Ingen i hela världen kommer märka någon skillnad eftersom det allt som oftast mest handlar om någon slags lätt trimning. Jo, jag kommer märka skillnad eftersom det allra värsta burret lägger sig. Jag är förmodligen en riktigt tråkig kund då jag så sällan testar något nytt.
Senast jag var korthårig var väl 2005 tror jag.


söndag 24 augusti 2014

Läsa läsa läsa

Så... hur gick det då med sommarläsningen?
Jag gick ju ut hårt i början av sommaren med Steglitsan av Tartt och med ganska höga förväntningar.
Den var lite trög att komma igång med men det hade nog mer med att göra att jag var enormt jobbtrött och inte riktigt på som läsare. Så det tog en stund innan jag fann mig i berättelsen.
Då, när jag fick flow tyckte jag att jorå. Bitvis var den riktigt bra och sedan for jag upp och ned i tyckarbarometern för boken. Ena stunden; bra och sedan vips ned på urk. Ett tag var jag så less på den där huvudpersonen att jag ville skrika högt men att inte tycka om huvudpersonen brukar inte vara ett problem för mig, nope. Egentligen inte denna gång heller men om jag summerar alla dessa sidor, var det en helt igenom bra bok? Greps jag av berättelsen? Var det spännande? Roligt? Intressant?
Nae. 
Berättelsen kantrar fullkomligt mot slutet och jag kan inte säga att jag är imponerad, faktiskt tycker jag att Tartt tappar greppet om berättelsen och det blir virrigt, rapsodiskt, dåligt.
Ja. Jag vet. Alla tycker att den är skiiiitbra, Tartt är skitfrän men näe. Libby gör't inte.
Tur man tycker olika. Det är bra att tycka olika.

Älskar älskar älskar Sittenfeld gör jag förstås och hon kan nog skriva vad skit som helst och jag spinner som en katt ändå. 
Jag skippade min läsa-i-sommar-planering helt när Systerland landade i brevlådan och jag blev inte besviken.
Hon fortsätter sitt författarskap om klass, etnicitet, familjerelationer, att finna sin plats i livet och hon gör det bra. Lite extra aktuell med tanke på att berättelsen tilldrar sig i St Louis, jag tänker då på den senaste tidens händelser med svarta och vita och den vidriga segregationen i samhället. Säker som attan är hon Sittenfeld, på att hålla ett driv i berättelsen också. 
Gilla gilla gilla skulle man kunna säga.

Det eviga folket är inte rädda sparar jag åt bokcirkeln - snart dags för höstens första träff! Hääärligt! Så mycket kan jag väl säga att den var lättläst och bra. Snabbt om innehållet; unga israeliska tjejer i sin militärtjänstgöring. Också aktuell på sitt vis med andra ord.

Sedan har jag nu i helgen avrundat läsningen av Och bergen svarade av Hosseini och på det hela taget en helt okej bok. Jag tyckte den blev liiite för lösryckt åt olika håll men han är himla bra på att skildra människoöden, absolut. Tyckte definitivt bättre om denna än t ex Tusen strålande solar.
Flyga drake är dock alltjämt hans bästa om jag måste välja. 
Jag är lite känslig för det där poetiska draget som en del författare kan ha och som jag till vissa delar finner hos Hosseini, det är verkligen en hårfin skillnad mellan vad jag tycker är gångbart och vad som jag genast känner att det blir för mycket av allt.
Och nu funderar jag som bäst på vad jag ska ta mig an.
Är lite sugen på Franzen och hans Tillrättalägganden så den får det nog bli.

Libby avlägger helgrapport

Gårdagens konsthändelse var att jag och tjejligan besökte Moderna och såg Nils Dardel-utställningen. Det gjorde mig glad!
Jag är inte på något vis en konstkännare, är mer intresserad av fotografi men det finns en några konstnärer som jag verkligen tycker om och har tyckt om sedan jag var ung, Dardel är en av dem.
Roligt att gå på konstutställning med kidsen också, det fanns detaljer i bilderna som man ville prata om och mycket att beundra och fundera över.
På alla sätt och vis en synnerligen trevlig lördag måste jag säga. Även om vi fick köa på Vapiano i 45 min innan vi fick mat så blev eftermiddagen fin och vi hann gå en liten sväng i några favoritbutiker innan vi tog tåget hem på kvällen.
Yours truly nöp (förstås) i någon grå tröja men besinnade sig.
Skulle kunna ha fullkomligt köpstopp nu eftersom jag inte går igång på någonting just nu.
Eeeeh.... förutom möjligen då ett par nya löparskor, VIP-shoppingen i fredags resulterade te x i träningskläder och någon leokjol såg jag inte röken av.

Söndagen spenderades också på ett ypperligt vis.
Löprunda så klart.
Alla girlsen hade egna planer så jag behövde inte ha något som helst dåligt samvete att jag stack ut och sprang.
Nej, dåligt samvete ska jag inte koppla till löpningen men visst har jag haft anledning att fundera på om jag kör "mitt eget race" i för stor utsträckning gentemot mina kids. Det tar ju onekligen en hel del tid att springa långrundorna. När dessutom Mannen också gör det påverkar det ju självfallet familjen i stort.
Som att äta svinsena middagar är en grej när varken Mannen eller jag vill ändra på våra träningspass för löpningen i vardagen. Inte så smart alla gånger, det ska erkännas. Vi försöker självfallet få till springandet utan att det ska bli alldeles galet men det är inte alltid det går och visst, våra barn är ju inga småbarn längre. De vet var kylskåpet står så det går ju bara att fixa sitt eget mellis om det skulle knipa. De roar sig på egen hand utan att vi måste vara med hela tiden.
Men vi drabbas ändå då och då av tanken "nu prioriterar jag min löpning - är det verkligen okej?" Och då är jag "bara" en glad vardagsmotionär.
Det är väl det där att man vill räcka till för allt.

Idag räckte jag till för en bra runda på 21 km. Det var lagom varmt, solen sken och jag blev inte trött.
Alltså, det är klart att jag blir trött men inte Ausgepumpt liksom. Jag hade ork hela vägen och kände mig inte sliten när jag kom hem. Det är en fett najs känsla när man ändå lubbat 2 mil.
Och då tänker förstås ens alter ego; jaja - betänk nu att du ska snart springa det dubbla!
Men va fa.... -- kan jag få vara lite glad här nu???

Tror jag ska försöka öka lite i fart så får vi se.... hm.
Sen satt jag i solen hela eftermiddagen innan jag fattade att dammsugaren inte tänkte göra hela jobbet själv utan jag blev tvungen att ta tag i det hela.


lördag 23 augusti 2014

Uppe med tuppen

Här blev ingen sovmorgon. Jag och alla mina tjejer drar till hufvudstaden för en heldag tillsammans. Deras ömma fader tillika Mannen drar tillsammans med vänner ut på vandring med tillhörande övernattning i naturen. 
Var och roar sig på bästa vis med andra ord.

fredag 22 augusti 2014

Fredagkväll

Kokar tomatsås och sippar rött.
- Ska vi se en film, Mannen? (Libby slösurfar på Headweb).
- Ja, gärna, säger Mannen - jag skulle vilja se Pelican brief eller Falling down fast utan att ha sett dem förut.

Jobbet jobbet

Det är något märkligt med fredagseftermiddagarna. Man vill gå hem (helst liiite tidigare...) 
men plötsligt får man flow och hinner jobba ifatt. Det blir lugnt och telefonen tyst. 
Nu har jag hunnit undan med flera små högar. 
Ser mig omkring, det får duga, checkar ut.
Tar helg.

Dagens första mission

...är VIP-morgon hos HM. Jag har några uppdrag från andra familjemedlemmar men jag ska fingra lite på den där leokjolen. 
Och då kan man ju fråga sig varför eftersom
1. det är en sån där tubkjol som jag fortfarande är i någonstans i lärandefasen när det gäller att känna mig bekväm i
2. den har blivit lite haussad och är väl snart på varje bak
.... men å andra sidan är den bra fin - det tycker jag allt.

Eller så tänker man om helt och hållet och kikar lite på den här, den här kjolmodellen är också fin. Risken är dock stor att jag endast kommer ut med vad mina uppdragsgivare har sagt åt mig att göra. Ååååå andra sidan fryser jag inte direkt, det är inte så att jag måste ha en kjol.

bilderna lånade jag från HM