onsdag 25 februari 2015

Onsdagstrappan

Med tanke på gårdagens andliga (och matiga) spis känner jag mig idag både mätt och uppfylld av tankar och bokprat.
Och så förstås är tröttmössan på.
Jag är med andra ord laddad för möten i grannstaden och jobbkväll i hemstaden.


dagens prickar är säkert från HM, grått & Other stories, klänning COS

tisdag 24 februari 2015

Kalla och jag

Läser att det kan vara Charlotte Kallas största dag i karriären.
Shit vilken press, hur pallar man sånt?!
Själv har jag som vanligt en mötesdag i grannstaden. Ordinär tisdag alltså.

Trappan

Jaha, då var en sjal på igen.
Längtar efter.... vårkläder tror jag.
Långt kvar.

dagens stickade Åhléns, vinrött & Other stories, sjal Sisters, jeans Esprit

måndag 23 februari 2015

Det är måndag igen

Det sägs att våren har kommit.
Jag vet i alla fall att koltrasten har hitta till min trädgård.
Djii, vad det drillades vackert vemodigt tidigt denna morgon. Det var inte en strimma av ljus på himlen, men koltrasten var vaken, han föredrar ju mörkret.
Obeskrivligt vackert att lyssna till.
När jag väl vaknat ordentligt, såg jag att det var i rönnbärsträdet han satt. Honorna - är de liksom tysta hela tiden?
Får googla det där tror jag.
Vår eller inte, jag kvittrar inte riktigt än och jag kan inte än på länge lägga undan varma koftor. Gör ett försiktigt försök att inte ha sjal idag, vilket jag iofs gillar att ha året runt... Well.

dagens kofta Åhléns, blus Soaked in Luxury, kjol In Wear

lördag 21 februari 2015

After run

Då ältar jag min löparprestation och känner att ett marathon känns just nu rätt långt borta. Kroppen är så glad, så glad när vi kommer hem igen.
Pannbenet vänder sig bort i vrede, inte nöjd alls.
Foten tjafsade lite grann, började gnälla efter 13 km, jag har sagt åt Foten att det där är bara någon slags träningsvärk, lägg av att gnälla.

Nu blir det desto roligare after run.
Vi lämnar det helgröriga hemmet och går på bio istället.
Det är lite av ett risktagande eftersom jag alltid är så gäspig efter långrundor. Får jag nu sjunka ned i en mörk biosalong finns det en möjlighet att jag somnar.

Lördagsstatus

Så.
Efter att ha levererat så det smällde i jobbmejlen igår gick jag med raska steg ut från jobbet vid 15.
Då fick det räcka med jobb.
Och hade istället fredagsträff med tillhörande fika med äldsta dottern - ett alldeles utmärkt sätt att avsluta arbetsveckan.
Nu.
Laddar.
Efter att ha daskat på med Voltaren under veckan som gått, avstått från all löpning känns foten...
jomen, den känns ok, bra. Trötthetskänslan är borta, jag går förstås runt och känner efter precis heeela tiden och får stundtals inbillningssjukan men nej. Det känns ju bra.
Känner mig nästan lite duktig som faktiskt så moget tog beslutet att hoppa över all löpning.
Det är inte riktigt likt mig.
Och nu.
Väntar en långrunda. Jag har just nu lite svårt med motivationen, har förlagt den här någonstans och
ska leta upp den nu.
Ute är det en disig himmel som solen bryter igenom. Snön är borta, Skidkungen aka Mannen tänker leta efter den, själv ska jag nöta asfalt.
Känns som vi redan är en bra bit in i mars

fredag 20 februari 2015

Trappan på Fredagen

Så fort jag vaknar tänker jag på jobbet.
Problemsökandet, önskan att hjälpa kollegor på andra bibliotek, att få till det så allt fungerar som det ska, kontakten med våra leverantörer.... mejlandet.
Jag ska inte tråka ut er med detaljer men det har varit mycket nu en tid och tidigare, och jag vet inte riktigt vad jag menar med tidigare, men trodde i alla fall att vi skulle ha varit förbi den fasen i jobbet vid det här laget.
Men mitt i allt mejlande, jag ser ljuset i tunneln.
Det ordnar sig.
Jag ska bara fatta att man (jag) inte ska ta i för mycket (mao, tagga ner jobbandet) men ibland är det svårt (för mig att fatta det).
Jobbar på det också.

dagens i trappan en liten jacka från Monki och jeans från Flash

torsdag 19 februari 2015

Vem har sagt att det ska vara enkelt

Stackers.
Mannen aka Skidkungen har det motigt.
Ikväll skulle han träna med gummibanden och råkade draaaaa ut gummibandet så pass att handtaget
 - smack - gick sönder och från hög höjd (Mannen är lång) skjuta iväg med väldig kraft och slå ned med en rejäl smäll rakt ned på foten, nära stortån.
Vilken då självfallet svullnade upp diiiirekt.
Det är himla opraktiskt med en svullen fot om man känner för att springa/åka skidor inför Öppet spår.
Mycket opraktiskt.


VM you say?

Själv platsar jag i mejl-VM, från tidig morgon till sen kväll har jag idag mejlat, mejlat, mejlat och så har jag just det, mejlat.
Allvarligt talat. Jag vet inte om jag orkar mejla mer imorgon.

Torsdagstrappan

Det hade sannerligen suttit fint med sovmorgon idag, hela huset liksom andas sovmorgon med alla sportlovslediga typ.
Men jag försöker kamma till mig och göra mitt dagliga värv i stadens bibliotek.


dagens grå COS, svart HM, rutigt Lindex, dagens sjal ska inte förväxlas med gårdagens. Onej, den här har ett heeelt annat uttryck och kommer från Esprit.

onsdag 18 februari 2015

En helt vanlig onsdag

Är det en vanlig dag?
Jo men visst är det så.
Jag råkar fylla år lite grann och jag vet inte vad jag tycker om det egentligen, det är betydligt roligare att fira andra.
Jag känner mest.... äh!
Alternativet är naturligtvis betydligt tristare men jag brukar jag drabbas mer av något slags.... vemod tror jag.... Över tidens förgänglighet, allt som rullar på, livet, universum och allting... drömmar och önskningar och den där önskan att ta vara på varje dag... och yada yada. 
You get the picture, antar jag.
Det har inte bara med stigande ålder att göra, nej så här har jag nog känt sedan jag själv blev förälder.... det där lite svårmodiga har jag i mig och det kommer som sagt lätt över mig när det vankas födelsedag, min egen vill säga.
Nog ältat om det. 
Jag jobbar kväll och sedan ska jag titta på mästerkocken.
här sitter jag i morse med kaffekoppen och firar mig själv lite

Trappan

Det var så himla najs med en utekväll igår! Mer sånt!
Vi gjorde emellertid en del felprioriteringar för vi ramlade in alldeles för sent till rolighet no 2; konserten med First Aid Kit och fick självfallet usla platser.
Som någon intill mig i publiken sa; "men det är väl trevligt här i foajen...." Meeeh.
Sicket medelålderaktigt beteende av oss att tro att vi skulle kunna slinka in bara.
Skyller det på att vi hade så förbaskat trevligt med vårt sällskap på restaurangen.... så gött att sitta där och snacka och äta gott.
Nåväl, jag och väninnan sliiiingrade oss fram till en något bättre plats.
Konserten var fin - systrarna Söderberg är samspelta och sjunger så bra men det var en rätt kort föreställning. Kan tycka att konserten faktiskt hade fungerat alldeles utmärkt även om det hade varit sittande publik också (ännu ett uttalande från den medelålders och bekväma publiken).

i Trappan; någon slags klänning från COS, som får mig osökt att tänka på heltäckningsmattor....

tisdag 17 februari 2015

Bara roligt i Bullerbyn

Det vankas en kväll på stan minsann, man tackar!
Libby ska ut på lokal x2 - både restaurang och konsert, på en tisdag!
Jo jo.

Skoliosen skoliosen

Nu har dottern fått en tid för utprovning av nattkorsett och jag har ringt och ställt en massa frågor (så klart), fick prata med den raraste av sjuksyrror så den biten känns ok. Vi ska inte sova över än utan det kommer senare och dottern, hon tar lite sats inför det hela och gör sig beredd, det kan man ju förstå.

En fots påverkan

Måndagen ägnades förstås åt att känna efter hur foten kändes hela tiden.
Jag har lagt in en protest mot kroppen, lägg av att krångla Kroppen.
Inte en vår till med en massa inställda lopp, okej?!
Jag vet egentligen inte om jag har anledning att oroa mig, foten känns underligt trött, svårt att veta och man (jag) blir så otroligt (jobbigt) nojig och då känner jag kanske efter för mycket.
Och även om foten inte känns helt 100 just nu så måste jag väl inte skrämma upp mig själv så till den milda grad att jag tänker att det är en massa skit på ingång.
Och med skit menar vi inställd träning, tebaks till bara rehab, tebaks till ingenting nähäj liksom.
Stopp. Inte tänka så.

Svårt att vila foten i mitt jobb också när man går och står mest hela tiden.
Jag kastade mig självfallet på telefonen för att ringa min sjukgymnast - ja, jag brukar ju göra det så här års typ, suck.
Men där var det svårt att få tider, verkar som att min sjukgymnast är på väg att lämna nuvarande mottagning (starta eget?!) och så här rörigt kan vi ju inte ha det -  jag bara måste få veta vart min sjukgymnast tar vägen.
Så vad gör vi nu? Jag gör som min egen bloggdoktor Miss Match säger; tåvhävningar (fast det gjorde jag ju redan) och så kör jag med mina birkistofflor inne.
Och så har jag inläggen från löparskorna i andra skor också.
Och så tänker vi positivt och vilar från löpningen ett par dagar.
häpp häpp

Trappan

Redo för dagens tisdagsmöte.


dagens i Trappan; 2xlångärmat, en från COS och en från Sisters, brallor Monki, sjal Wera

måndag 16 februari 2015

Foten i kläm

Jag känner av en slags konstig trötthet i höger fot. Har gjort det någon vecka men det gör liksom inte ont men det lurar en märklig känsla under hålfoten med något drag bort åt hälen men jag har alltså inte egentligen... ont.
Och genast sätter hjärnan igång med att känna efter ännu mer, vill ha diagnos, vill ha klarhet.
Mest av allt vill jag att det slutar kännas så där diffust kanske-en-massa-krångel-på-gång-obehagligt.
Djisus, jag orkar inte med något sådant krångel.
Kroppen skärp dig.
Jag ordinerar vila.

Sportlovsmorgon

Här sportar ungdomen sportlov, en annan tar spånkan till jobbet utan att passera sovmorgon.


dagens jeans Esprit, tröja Lindex, kofta och scarf Åhléns

söndag 15 februari 2015

Det har varit helg

Här i min lilla hörna av världen har jag haft helg.

Sprungit har man gjort och jag fick lite feeling där på lördagen (10km) vilket lyste fullkomligt med sin frånvaro idag (24 km). Det var kul fram till 18 km men vem har sagt att det ska vara skoj hela tiden. Tung, Långsam och Trög is my middle name.
När jag kom hem (läs: stapplade in på stumma ben) var tv:n på och det var skidor.
Ljudet av skidtävlingar på tv:n får mig alltid på fint humör, trots att jag inte är så vansinnigt intresserad av att åka skidor själv. Beundra andra som gör det så mycket bättre gör jag dock gärna även om jag inte direkt har någon koll på varken skidhjältar, tävlingar eller specifika tv-sändningar.
Nåväl, jag tror det är något djupt förankrat i barndomsminnen som kickar igång den där trivselkänslan.
Det känns som att det alltid var en solig vinterdag utanför, man visste att man borde gå ut men istället satt man inne och kollade på skidor, mamma gick nog mellan tv:n och annat pyssel och vips så vankades det eftermiddagsfika.

Min söndag ägnades inte åt eftermiddagsfika men jag såg till att återhämta mig där framför tv:n en stund i sällskap med ungar och Mannen aka Skidkungen.
Gjorde inte många knop efter det där.
Orkade äta och se film typ.


?

Världen där ute... är det bara pure evil?
Känns som att det fullkomligt skenar åt helt fel håll, Köpenhamn, Ukraina, flyktingar i gummibåtar på Medelhavet och så kan där kan man fortsätta hur länge som helst känns det som.
Läskigt. Otäckt. Underligt. Hemskt.