Känner mig lite halvlåg faktiskt. Vi såg om filmen Saving private Ryan igår kväll, Mannen och jag. Det blev mer andra världskriget-historia mao. Ni vet den där känslan när man känner igen sig på platser i böcker man läser eller film man ser? En känsla som oftast kan vara rätt kul.
Denna gång kändes det väldigt märkligt att känna igen sig i inledningsscenerna i sagda film då filmen ju inleds på den amerikanska militärkyrkogården vid Omaha beach i Normandie. Filmen handlar ju om D-day så det är sannerligen ingen munter historia men bra berättat.
Men nu är det måndag och jag kunde inte sova tills klockan ringde, måste ha kaffe nu innan man hojar iväg i mörkret.
Tjolahopp.
4 kommentarer:
Jag tokgillar att se filmer från miljöer där man har varit. :)
Duh, kunde inte VAKNA när klockan ringde. Känner mig fortfarande inte helt vaken :-/ Kaffeeee, kaffeee.
Camilla: mm, samma här men denna gång kändes det mest märkligt!
Mrs J: jag vaknade innan klockan...!
Du ditt morgonpigga pervo ;-)
Skicka en kommentar