Filosofi i senkvällen

Nu börjar Librarybeth behöva stöd också.
Asch, låt dig inte luras av denna trötta uppsyn, jag har just hunnit med en vända till affären för att akutinhandla mjölk till morgondagens frukostgröt.
Lika überjobbigt som det är att akuthandla vid halv tio en vardagskväll vintertid - lika supernajs är det att få göra samma moment denna årstid.
Jag gled långsamt med hojen förbi alla trädgårdar, stilla och lugnt ute och en fantastisk himmel som skiftade i svagt rosa och aprikos. Blött och småkyligt efter regnet men syrenerna lät sig inte hejdas så jag var tvungen att hyperventilera in lite av deras somriga doft när jag kom hem med min mjölk.
På trappan hemma kämpade sig en snigel målmedvetet uppför högsta trappsteget bara för att tvärt vända och sega sig tillbaka samma väg som han (hon?) nyss kom.
 Men lille vän vad ska du upp här och göra, sa jag.
Men visst, så är det ibland. Man måste testa och ibland är det nyttigt att tvärvända lite i vardagen.
Själv kände jag att det var fantastiskt att bara stanna upp på trappan och ta in hela den småkalla försommarkvällen. Jag borde sova men det känns nästan som ett felval så här års.