Det är något vilsamt över novemberljuset, lite tröstande.
Sådant här väder gör mig inget, det är som det är bara och det är något stillsamt och rofyllt över det.
Som gjort för filosoferande och löpning, ingen motvind eller regn, inget motstånd att komma ut på en runda och bara låta tankarna vandra.
Det var gott att få komma ut efter två veckors seg förkylning, att äntligen få dra på sig löparskorna och komma iväg. Få en bra runda och känna att löparlusten tickade igång, inte dumt alls.
Och att tänka. Begrunda vår fina resa, vad vi pratat om och gjort tillsammans.
Ladda. Inför resten av november och decemberstök.
4 kommentarer:
Det är som sagt som det är... Inte mycket att göra åt det grå. Här kom en strimma sol men snart är det kolmörkt. Håller med om att löpning ger bra tid för eftertanke. Jag tar en tur i kvällsmörkret då lillkillen spelar fotboll. Det blir att ta på reflexväst..
Tänker: Vilken tur för Libby att hon inte bokade och for i väg till New York för att springa marathon där. Vilken tur för Libby... vilken himla otur för alla dem som reste dit (dotterns kompis ex)
Välkomna hem!
Skönt att komma ut på en runda och att det kändes bra! :) Det var 2,5 vecka sedan jag sprang sist... så det börjar nog bli läge att testa benhinnorna så smått snart igen.
Fliselin: ja då måste västen på!!
bibbaeva: mmm! läste om det, så himla trist för marathonsugna, men man har väl annat att tänka på i NY just nu men verkligen tråkigt!
Camilla: en får tacke! Då hoppas vi att benhinnorna är på rätt humör!
Skicka en kommentar