Ack ja. Sommarminnen - något som varar längre än solbrännan? I give you blånagel.
Ett vackert minne från sommarens alla långlopp.
Det får mig att tänka på (och nu med något drömskt i blicken) de långa loppen man sprang i regn och rusk eller i sensommargrönskan. Hur ljuset föll genom trädkronorna och hur insekterna envisades med att flyga in i munnen på en. Ack ja.
Den dröjer sig kvar blånageln men snart är den borta - äsch! Det kommer väl nya.
Det får mig att tänka på (och nu med något drömskt i blicken) de långa loppen man sprang i regn och rusk eller i sensommargrönskan. Hur ljuset föll genom trädkronorna och hur insekterna envisades med att flyga in i munnen på en. Ack ja.
Den dröjer sig kvar blånageln men snart är den borta - äsch! Det kommer väl nya.
Jaha, då har man bloggat om sina tår också, asså ni skulle ha sett den när sommarminnet var nytt.... eller nej förresten. Det skulle ni inte.
6 kommentarer:
Kul att ha sommarminnen kvar. Tånaglar växer ju lååångsamt! Blir så löpsugen när jag läser din planer och minnen...
Min dotter som spelar fotboll kör samma rejs som du. Det är alltid nån nagel som är blå eller bara borta. Lite svinn får man räkna med :)
Fliselin: nästan så att man längtar efter en ny blånagel... ;D
I will not keep calm: precis!
Har aldrig haft en blånagel p g a träning, men då jag konverterat till sportig ganska sent i livet kanske det ännu inte är helt omöjligt att det händer även mig. :)
Ja, våra sommarminnen skiftar : )
Camilla: spring på ska du se!! ;D
Hallin: ja, visst är det härligt ;D
Skicka en kommentar