Idag är det lördag.
Det betyder tid för en lång runda och lite landsvägslöpning.
När jag närmade mig staden igen bröt solen igenom och bländade mig, Madonna sjöng Nothing fails för mig och farten jag höll var god.
Det är stunder när man får adrenalinrush och man ser allt lösas upp i atomer och byggstenar så små att man tror sig förstå allting för ungefär ett par sekunder.
Det är stunder då det är väldigt fint att springa.
5 kommentarer:
Hög på endorfiner!!
Woop woop! Behöver nog inte tilläggas att detta aldrig upplevts av mig joggandes, men på skidor däremot. Ljuvlig känsla!
Härligt! Jag har inte hittat tillbaka dit än...
låter ljuvligt!
Mis(s)match: so it was!! :D
Camilla: bara man hittar det liksom!!
Miasvardag: det tog tid!
Anna: sannerligen det är det ;D
Skicka en kommentar