Läsa läsa läsa

Så... hur gick det då med sommarläsningen?

Jag gick ju ut hårt i början av sommaren med Steglitsan av Tartt och med ganska höga förväntningar.

Den var lite trög att komma igång med men det hade nog mer med att göra att jag var enormt jobbtrött och inte riktigt på som läsare. Så det tog en stund innan jag fann mig i berättelsen.

Då, när jag fick flow tyckte jag att jorå. Bitvis var den riktigt bra och sedan for jag upp och ned i tyckarbarometern för boken. Ena stunden; bra och sedan vips ned på urk. Ett tag var jag så less på den där huvudpersonen att jag ville skrika högt men att inte tycka om huvudpersonen brukar inte vara ett problem för mig, nope. Egentligen inte denna gång heller men om jag summerar alla dessa sidor, var det en helt igenom bra bok? Greps jag av berättelsen? Var det spännande? Roligt? Intressant?

Nae. 

Berättelsen kantrar fullkomligt mot slutet och jag kan inte säga att jag är imponerad, faktiskt tycker jag att Tartt tappar greppet om berättelsen och det blir virrigt, rapsodiskt, dåligt.

Ja. Jag vet. Alla tycker att den är skiiiitbra, Tartt är skitfrän men näe. Libby gör't inte.

Tur man tycker olika. Det är bra att tycka olika.

Älskar älskar älskar Sittenfeld gör jag förstås och hon kan nog skriva vad skit som helst och jag spinner som en katt ändå. 

Jag skippade min läsa-i-sommar-planering helt när Systerland landade i brevlådan och jag blev inte besviken.

Hon fortsätter sitt författarskap om klass, etnicitet, familjerelationer, att finna sin plats i livet och hon gör det bra. Lite extra aktuell med tanke på att berättelsen tilldrar sig i St Louis, jag tänker då på den senaste tidens händelser med svarta och vita och den vidriga segregationen i samhället. Säker som attan är hon Sittenfeld, på att hålla ett driv i berättelsen också. 

Gilla gilla gilla skulle man kunna säga.

Det eviga folket är inte rädda sparar jag åt bokcirkeln - snart dags för höstens första träff! Hääärligt! Så mycket kan jag väl säga att den var lättläst och bra. Snabbt om innehållet; unga israeliska tjejer i sin militärtjänstgöring. Också aktuell på sitt vis med andra ord.

Sedan har jag nu i helgen avrundat läsningen av Och bergen svarade av Hosseini och på det hela taget en helt okej bok. Jag tyckte den blev liiite för lösryckt åt olika håll men han är himla bra på att skildra människoöden, absolut. Tyckte definitivt bättre om denna än t ex Tusen strålande solar.

Flyga drake är dock alltjämt hans bästa om jag måste välja. 

Jag är lite känslig för det där poetiska draget som en del författare kan ha och som jag till vissa delar finner hos Hosseini, det är verkligen en hårfin skillnad mellan vad jag tycker är gångbart och vad som jag genast känner att det blir för mycket av allt.

Och nu funderar jag som bäst på vad jag ska ta mig an.

Är lite sugen på Franzen och hans Tillrättalägganden så den får det nog bli.