Hej då, Birgitta Stenberg

Birgitta Stenbergs romaner hittade jag till någon gång i övre tonåren och jag fastnade genast för hennes berättarstil och allt hon ville återge från sina unga dar ute i Europa. 

Kommer ni ihåg tv-serien Apelsinmannen? Med samma namn som romanen den byggde på - den var bra tyckte jag, både boken och tv-serien. När jag googlar på den ser jag att den visades 1990 - det var ett tag sedan kan man säga.

Men nu har Stenberg lämnat oss och i senaste Vi läser har du en fin intervju (hennes sista?) med Stenberg, läs vetja!

bild lånade jag från Vi läser

Läsa läsa läsa

Så... hur gick det då med sommarläsningen?

Jag gick ju ut hårt i början av sommaren med Steglitsan av Tartt och med ganska höga förväntningar.

Den var lite trög att komma igång med men det hade nog mer med att göra att jag var enormt jobbtrött och inte riktigt på som läsare. Så det tog en stund innan jag fann mig i berättelsen.

Då, när jag fick flow tyckte jag att jorå. Bitvis var den riktigt bra och sedan for jag upp och ned i tyckarbarometern för boken. Ena stunden; bra och sedan vips ned på urk. Ett tag var jag så less på den där huvudpersonen att jag ville skrika högt men att inte tycka om huvudpersonen brukar inte vara ett problem för mig, nope. Egentligen inte denna gång heller men om jag summerar alla dessa sidor, var det en helt igenom bra bok? Greps jag av berättelsen? Var det spännande? Roligt? Intressant?

Nae. 

Berättelsen kantrar fullkomligt mot slutet och jag kan inte säga att jag är imponerad, faktiskt tycker jag att Tartt tappar greppet om berättelsen och det blir virrigt, rapsodiskt, dåligt.

Ja. Jag vet. Alla tycker att den är skiiiitbra, Tartt är skitfrän men näe. Libby gör't inte.

Tur man tycker olika. Det är bra att tycka olika.

Älskar älskar älskar Sittenfeld gör jag förstås och hon kan nog skriva vad skit som helst och jag spinner som en katt ändå. 

Jag skippade min läsa-i-sommar-planering helt när Systerland landade i brevlådan och jag blev inte besviken.

Hon fortsätter sitt författarskap om klass, etnicitet, familjerelationer, att finna sin plats i livet och hon gör det bra. Lite extra aktuell med tanke på att berättelsen tilldrar sig i St Louis, jag tänker då på den senaste tidens händelser med svarta och vita och den vidriga segregationen i samhället. Säker som attan är hon Sittenfeld, på att hålla ett driv i berättelsen också. 

Gilla gilla gilla skulle man kunna säga.

Det eviga folket är inte rädda sparar jag åt bokcirkeln - snart dags för höstens första träff! Hääärligt! Så mycket kan jag väl säga att den var lättläst och bra. Snabbt om innehållet; unga israeliska tjejer i sin militärtjänstgöring. Också aktuell på sitt vis med andra ord.

Sedan har jag nu i helgen avrundat läsningen av Och bergen svarade av Hosseini och på det hela taget en helt okej bok. Jag tyckte den blev liiite för lösryckt åt olika håll men han är himla bra på att skildra människoöden, absolut. Tyckte definitivt bättre om denna än t ex Tusen strålande solar.

Flyga drake är dock alltjämt hans bästa om jag måste välja. 

Jag är lite känslig för det där poetiska draget som en del författare kan ha och som jag till vissa delar finner hos Hosseini, det är verkligen en hårfin skillnad mellan vad jag tycker är gångbart och vad som jag genast känner att det blir för mycket av allt.

Och nu funderar jag som bäst på vad jag ska ta mig an.

Är lite sugen på Franzen och hans Tillrättalägganden så den får det nog bli.

Linde - en av barndomens favoritförfattare

Gunnel Linde har gått ur tiden - det har ni säkert läst.
Hon var en av de där författarna som verkligen präglade min läsning under 70-talet!
Vad jag tyckte om hennes böcker, min favorit som riktigt nybliven läsare var nog Fröken Ensam hemma åker gungstol - den fanns som tv-program också. Jag vill minnas att den var illustrerad med suggestiva bilder av mästaren Hans Arnold, i varje fall var utgåvan jag lånade på bokbussen försedd med ett omslag av honom. En spännande bok om en tjej som är ensam hemma där rum och möbler förändrar sig. Hon reser i sin gungstol i denna märkliga omgivning över golvet som är hav. Det dyker förstås upp en del intressanta gestalter också. Det som bitit sig fast i minnet är kartan över rummet.
Jag läste flera av Lindes titlar, Jag en varulvsunge är en annan fin favorit och jag missade inte ett avsnitt av tv-serien Den vita stenen med Fideli och Hampus.

Bokcirkeln - så gör den på avslutningarna

Kära bloggläsare som undrade över hur det där med bokcirkelavslutningen med tillhörande bokbyte funkar... så här gör Kära boksysters medlemmar sedan anno 2010;

I de oskrivna stadgarna som instiftades i och med bokcirkelns start 1 september 2010 så ingår det en avslutning vid jul samt sommar.
Avslutningarna kan med fördel hållas på lokal men är upp till medlemmarna att bestämma.
Till avslutningen skall medtagas av varje boksyster en (1) styck inslagen pocketbok av frivillig karaktär och genre.
Pocketboken skall sedan läggas i den bokpott där alla medlemmar bidrar.
Under avslutningsmiddagen får varje boksyster en lott med ett nummer (1 tom 6) och bokpaketen läggs på rad i numrering.
Så erhåller varje boksyster varsin inslagen av slumpen utsedd jul alt sommarbok och öppnandet av bokpaket skall ske ett i taget (vilket ofta föranleder en liten pratstund kring varje titel som kommer fram ur omslagspappret).
Boksyster som får bok man redan läst alt sin egen gåvobok byter med annan boksyster.
Gåvoboken kan sedan redovisas/boktipsas om när man så önskar vid en sammankomst av bokcirkeln. Det råder ingen tidspress att redovisa gåvoboken

Semesterläsning och en liten tävling

Hämtade familjens semesterläsningsbokpaket idag.
Nu råder regeln att semesterböckerna får inte påbörjas nu utan skola sparas som reselektyr!
Sådan är lagen. Det var en dum lagparagraf tyckte flera familjemedlemmar men så är det bara.
Det finns annat bra man kan läsa i väntan på resdags!
I högen gömmer sig flera familjemedlemmars val, dock inte lillasysters läsning för hon valde istället att välja böcker i sitt ärvda bibliotek efter storasystrarna.

Gissa vilka två titlar som är mina! Gissar du rätt vinner du en pocketbok! Vi kör väl ett par dagar får vi se om någon vill vara med och klura ut vilka två titlar som JAG ska läsa först.

Croissanter

Ser man på!! Libby har erhållit sitt första (enda?!) recensionsex! Det blev Libby väldigt glad för!

Denna titel ramlade ned i brevlådan för ett par veckor sedan - oj, var det meningen att jag skulle läsa boken bums?! Jag är så ovan vid sådana här saker. 

Jag lovar dyrt och heligt att läsa denna titel a.s.a.p.

Förresten har jag haft ett magnifikt läsflow på sistone, ett och annat boktips spiller säkert över här på bloggen.

Och mer böcker bli're för i afton vankas bokcirkel och det är Zweigbergks titel Än klappar hjärtan som vi ska prata om, det blir najs.

Pocket eller läsplatta på resan?

Roligaste uppmaningen igår var när jag uppmanade mina kids att fundera ut vilka böcker som de vill läsa på sommarresan, lämna in en beställning till mamman som sitter beredd att klicka hem önskningarna.
Vi kör på hederliga pappersböcker, det må låta mossigt och gammeldags men jag är alltjämt
väldigt förtjust i Gutenbergs uppfinning.
Jag äger ännu ingen läsplatta av något slag, har inget emot dessa, absolut inte men just en tummad pocketbok är det något särskilt med. Jag kan inte komma ifrån det.

Jag vet; man kan få med sig så många fler titlar i en liten maskin, träböckerna måste man packa ned en och en - allesammans. Det gör mig emellertid ingenting, på resan och i synnerhet på t ex stranden är pocketboken oslagbar. Den tål lite saltfuktiga händer, visst den blir tilltufsad men inte mer. Den tål sand också (hur många gånger har jag tagit min bok och skakat den för att de grekiska eller franska sandkornen ska ramla ur?) och att plockas upp och ned ur strandkassen. Något blänk som stör läsningen behöver jag inte oroa mig för när det gäller papperssidor och lika stöldbegärlig som en flott läsplatta är den inte heller.
Och så verkligen gillar jag att hålla i pocketboken vars blanka pärmar sakta antar resetilltufsningen lite lagom, att bläddra bland papperssidor och att inte ha en skärm framför ansiktet när jag är ledig.
Ja, jag låter lite gammaldags det hör jag.
Hur tänker du?

More books to the people

Just nu väntar jag som bäst på att ovanstående titel ska komma ut. Sittenfield är en av mina absoluta älsklingsförfattare så jag tänker se till att få denna i min hand asap när den finns att klicka hem, om du inte har läst I en klass för sig, Presidentens hustru, Mannen i mina drömmar - just do it! 

Vid samma klicktillfälle ska den här få åka med, så man inte står där i någon storstad i världen med löparskorna knytna och klara och inte vet vart man ska springa ;) Quelle catastrophe!

Americanah

Hon är en författare jag gillar,
Chimamanda Ngozi Adichie.
Jag har läst och tyckt så mycket om hennes övriga romaner En halv gul sol och Lila hibiskus. Läs också hennes novellsamling; Det där som nästan kväver dig - också mycket bra.

Så man kan väl säga att jag såg fram emot att få läsa om Ifemelu och Obinze, två ungdomar som finner varandra och det är stark kärlek som uppstår. En kärlek som till en början inte tappas bort när omständigheterna gör att Ifemelu måste fara till Amerika och de skiljs åt. De försöker hålla kontakten och kärleken vid liv, planerna är att Obinze ska komma till USA han också, men det blir inte så, kontakten bryts.
Obinze hamnar i London och upplever livet som papperslös medan Ifemelu finner sig så sakta till rätta i sitt nya land. Hon jobbar, studerar, skaffar pojkvänner men blir också medveten om den dolda rasismen i det amerikanska samhället. Hennes upplevelser och iakttagelser gör att hon startar en blogg där hon bloggar om begrepp som ras, rasism, utanförskap och läsekretsen växer. Samtidigt finner sig Obinze till rätta igen, åter i Nigeria.
Adichie berättar lika mycket om Nigeria, från diktatur till demokrati genom Ifemelu och Obinze och också hur det är att vara svart kvinna i USA och då svart amerikan utan icke-amerikan.
Det är en väldigt bra och tänkvärd berättelse och har man läst Adichie förut känner man igen hennes "berättarröst".

Lite av en intressekonflikt

Några huvudvärkstabletter senare och jag känner att jag nog fixar att läsa nu när jag ändå sitter här i sjukhörnet och tycker synd om mig själv.
Jag hamnade genast i en intressekonflikt, förvisso av det mer angenämare slaget.
Dödssynden av Harper Lee (bokcirkelbok) versus Americanah av Adichie (en favoritförfattare).

22. Kolla! Här är en favoritbok från min bokhylla

Redan kommen till dag 22 i Onekligens januarilista.

Jag väljer Atwoods Oryx & Crake. 

Sannerligen ingen upplyftande historia men så.himla.bra.

Och nu blir jag övertydlig men Atwood är en så.himla.bra.författare.

6. Hepp! Dagens boktips

Kära syster av Tawni O'Dell.

Eller vilken titel som helst av O'Dell - jag började missionera för O'Dell redan 2002 när hennes debut Avvägar kom på svenska.

Jag har inte slutat än.

Läs.

En bok om skägg

För en sann skäggspanare är naturligtvis Skäggboken av Axel Naver, Eric Thorsson och Anders Bergstedt något av en liten guldgruva. Är man begåvad med eget får man här tips och skötselråd, skägghistoria förstås och diskussion kring skägg; något för alla? Gemenskap i skägg?

Intressant läsning och förstås bilder på både vackra och ehum, mindre vackra skägg. 

Omslagsbilden är mycket tjusig och även om man inte ska haka upp sig på omslag så nog spelar de en liten roll när man ska välja läsning, inte sant?

Jag kan finna det en smula trist att böcker av samma författare av något tvångsmässigt skäl absolut måste ha sina omslag i samma utförande. Precis som om läsaren är dum i huvudet och måste ha samma typsnitt, samma bildform, kanske samma illustratör för att begripa att boken är skriven av samma författare. Möjligen kan jag ha en viss förståelse när det handlar om en serie men extra trist är det om typsnittet och illustrationen inte är något vidare, just nu känner jag kraftigt motstånd mot dessa omslag.

men suck vad trist.

Varför göra samma typ av omslag? Det är ju olika berättelser!

Trenden för samma-lika-stuk-omslag tycks ha nått fler genrer än underhållningsromaner, deckare och historiska romaner där man oftast ser dem.

Ska man nu köra samma-lika ska det vara snyggt och snyggast just nu är pocketomslagen till Munros titlar.

Vilket man kan kapa hem ett alldeles eget exemplar om man har tur i veckans Adventstävling. 

De är allesammans försedda med en snygg bild och bra typsnitt och därför förlåtna.

The librarian has spoken.

Läste

Ibland går det bara inte. 

Den här gången funkar det inte med Oates, jag måste pausa. Kanske gör jag ett nytt försök en annan gång. Jag tror jag måste vara mer utvilad för den här titeln, De fördömda av Oates. 

Spring snabbare var dock lätt att tugga i sig, sen om man verkligen gör det, alltså springer snabbare det vet jag ju förstås inte. 

Little Bee

Medan jag sticker till stall och hästar kan ni ju få vet vad jag tyckte om Little Bee som läste ut för rätt många dagar sedan.
Ja hör ni, med stigande ålder har jag gått och blivit riktigt kräsen.
Det ska mycket till för att jag ska hoppa jämnfota av förtjusning när det kommer till läsning.
Låter det snobbigt?
Nej, det är så lite tid och så mycket att läsa så det måste vara bra. Och jag tycker allt som oftast att romaner börjar bra men håller liksom inte ända in i mål.
Och det vill jag trots allt att det ska göra.
Little Bee börjar bra och jag blir överraskad av att det är så mycket humor, det är ju trots allt ett rätt laddat ämne som behandlas; ung tjej som flytt sitt hemland, hamnat på en flyktingförläggning och man förstår att omständigheterna har varit synnerligen tuffa innan hon hamnade där.
Berättelsen är bra, tät. Berättartempot högt och jag dras med.
Little Bees bakgrund får man ta del av lite i taget och så växlar berättelsen mellan Little Bees umbäranden med det engelska paret som kämpar med sin relation och sitt vardagsliv. Så tar kopplingen mellan Little Bee och det engelska paret form, som läsare förstår man att dessa är för evigt sammanfogade genom en ödesdiger dag på en strand vid en kust någonstans i Afrika.
Men så tippar berättelsen tycker jag, det händer bra bit in i boken. Det är något som skaver, det känns inte längre trovärdigt och jag tappar kontakten med texten.
Jag läser ut boken - som är rätt snabbläst men jag fängslas inte längre på samma sätt av berättelsen som jag gjorde i början.  Sammanfattningsvis stannar den på omdömet helt okej men ännu en gång inser jag att jag gått och blivit svårflörtad läsare.

Sommarläsningen

Men läser inte människan något? Hon är ju för höge farao bibliotekarie.

Jorå, men denna sommar går inte till historien som den mest innehållsrika när det gäller läsning. Känns som jag inte fick något läsflow, boken Agaat slukade för mycket av min lästid misstänker jag. Här är min lilla sommarhög i alla fall, läser just nu Little Bee.

Agaat ska avhandlas i bokcirkeln snart... som alltid blir det intressant att höra av de andra tjejerna tycker.... därpå grep jag tag i Förlåtelsen av Holst som levererade en bra berättelse.

Den rätt så omsnackade Stål av Avallone föll jag inte som en sten för, sorry men jag tyckte den bitvis var lite hmmm jobbig att läsa rent berättarmässig. Det var mer delar av boken som var bra för det är ju intressanta levnadsöden, dessa två unga flickor och deras väg in i något slags vuxenliv men i sin helhet det var något i berättarformen som jag inte tyckte så mycket om.  Jag hade lite förväntningar på den och de infriades inte. Inga höga betyg från Libby med andra ord. 

Det får däremot Sommarsquash tokolosh av Zadock. Den författarinnan ska jag hålla utkik efter, den här romanen var riktigt bra. Handlar om Faith, hon är i litet barn runt 6-7 år och hon och hennes märkliga mamma med försmak för andeväsen blir lämnade av pappan. De lever isolerade på en lantgård, det är 80-tal i Sydafrika. Hela hennes tillvaro styrs av mamman och hennes sakta glidande in i galenskap, ljuset i Faiths liv blir Nomsa som möter sitt öde på gården. Stark berättelse som fångade mig direkt.

Har du läst något bra i sommar?

Jag är ledig idag

En ledig förmiddag kan med fördel spenderas läsandes på Lilla Provence.
Nu har jag slukat Den store Gatsby och känner mig redo för filmen. Skulle kunna tänka mig att också se den version från 70-talet där Robert Redford spelar Jay Gatsby...
En ledig eftermiddag skulle kunna flyta på fint också. Synd bara att jag alltid drabbas av att jag borde göra något... typ nyttigt. Då kan man alltid knäppa på en maskin med tvätt så känns det som att man har gjort något... typ nyttigt.
Sedan kan man hugga tag i nästa bok istället.

Äntligen

Och äntligen läser jag något bra. Efter Boktjuven blev det två bottennapp men nu känns det bättre.
Boel och Oscar är bokcirkelläsning och Den store Gatsby vill jag absolut läsa innan jag ser filmen i maj. Tror mig ha sett en äldre filmversion.... vackert omslag inte sant?!

På påskdagen gillar vi...

Påskdagens stilleben går i skärt.
Essies lite pärlemorsblanka Pink Diamond har det lackats med idag.
Anthon Bergs  u n d e r b a r a  ägg med lakritssmak är de blanka småstensliknande sakerna som jag gärna kompletterar kosten med dessa dagar.
Min prickiga diskhandduk från Åhléns är min köksfavorit. Gifter sig snyggt med min till förbannelse blankpolerade spishäll.
Och så finfin läsning i påsk! Nummer 3 av Books & Dreams. Kombinera det med kaffe och ovan nämnda ägg och du har en skön kombo.

Sällskap

Perfekt. Jag får sällskap av Bricken på tåget.