Bra ordinär lördag 3

Jamen.
Det där gick ju riktigt bra!
Efter förmiddagens SPD-vurpa med efterföljande skrap- och blåmärke cyklade vi ner på stan, Mannen och jag.
Nej, inte på racern, jag tog min fina vardagshoj som jag för övrigt är riktigt kär i nu. Det blir ju så. Jag blir kär i mina cyklar, det är därför förlusten är så svår, så svår.
Nåväl, väl på plats och sprang vi dagens millopp, lokalpatrioter som vi är känner vi att ordnas det ett stadslopp i stan så ska vi springa.
I år hade bansträckningen ändrats och jag har muttrat lite över det.
Sträckan inleds med gatsten och spårvagnsräls och så är det dessutom en 2 varvsbana - jag hade min uppfattning klar; gillar inte.
Men! Så bra att jag inte är sämre än att jag kan ändra mig.
Loppet var KUL! Jag är nästan irriterande positivt lagd av mig så häpp - det var inte dumt alls.
Det var helt ok att springa i stan, gatsten är tricky men det gick bra. Slingan var fint lagd och nedförsbacke in i mål - perfa!
Att det sedan började hällregna gjorde inget,  äh - jag är inte gjord av socker, det var rent av lite skönt.
Baske mig om inte den här bansträckningen var lite mer lättlöpt faktiskt även om det fanns en seg uppförsbacke så näe - det var kul!
Och Dunderklumpen var visst på annan ort och trots att jag de första 4-5 km inte tyckte att jag hade något klipp i steget så lossnade det så småningom och det blev aldrig tråkigt, tungt eller något annat dumt.
Och tiden, jag som saknat det där lilla extra under den senaste träningen blev faktiskt nöjd med min insats.
Dunka sig själv i ryggen, det ska man göra lite då och då tycker jag.
Dunk på're RunBeth.