Detta har också hänt

Någonting dåligt.
Anmälan av cykelstöld - check!

För vilken gång i ordningen vet jag inte.
Jädrar - det spelar ingen roll hur fläskigt, stenhårt lås jag har. Den som vill sno en cykel ser till att ha rätt utrustning med sig, det är ett som är säkert.
Hemkommen igår kväll sprang jag till min nya hoj för att se till den.
Den står inlåst i källaren.
Det gör inte min vardagshoj. Den står fastkedjad i vårt cykelställ.
Eller rättare sagt den gjorde.
Kvar fanns bara framhjulet - vilket familjen upptäckte när det skulle cyklas iväg till affären.
Jag blir så ledsen. Så himla ledsen.
Det är ju för böfvelen min cykel.
Sedan blir jag skitarg.
Det är ju för BÖFVELEN min cykel.
Någon/några har alltså siktat in sig på min hoj och sedan skruvat loss den från framhjulet. Så var det med det. Denna vardagshoj inhandlade jag i maj 2012 då cykeln jag köpte i oktober 2010 knycktes.
Vi kan stoppa där, det är bara de senaste årens cykelstölder.

suck

Vi byter ämne tycker jag och tar något BRA i cykelsammanhang istället.
Mannen och jag cyklade 57 km på våra racerhojar - check!

Vi cyklade genom ett fullkomligt bedårande underbart vackert östgötalandskap med vida sädesfält, lätt kulliga backar (och några stycken riktigt utmanande) vackra gårdar, med en blå hög augustihimmel och vackra träd och och...
Ja, jag blev som lite euforisk av alltihop.
När man cyklar racerhoj är det lite mer av La dolce vita skulle jag vilja påstå.
Man kan förslagsvis trampa in i en liten stad och förse sig med fika.
Det skulle jag inte kunna göra vid ett löppass eftersom jag i regel är precis dyblöt av svett.
När jag cyklar får jag upp pulsen och det är definitivt hård träning/motion (vi trampar på rejält!) men man blir inte nödvändigtvis lika genomblöt.
Så vi tog en kopp kaffe med lakritsbiskvi, satt och språkade en stund innan vi hoppade upp på hojarna igen.

Det var dagens bidrag till feelgood-avdelningen.