Ännu mera danger zone

Sprang i skogen idag!

På plussidan;

finfint väder

kände mig stark

höll bra seg fart, fattade att här ska inte jagas minutrar 

rolig runda

på minussidan;

snubblar eller vad jag nu gör efter 5 km och får en rejäl flygtur 

bam! rätt ner i löpspåret med barr och jord

blod!

svullnar på benet

Vad snopen man blir när man sitter där! Mitt i löparspåret!

Vet ni vad det första som jag gjorde så snart jag ramlat klart?

Stoppade löparklockan så klart.

Jag blev otroligt barrig och jordig och satt där och kände efter hur jag kände mig.

Känns helt okej, tittar ner på benet. Shit! Värsta jacket och blodet rinner, att det är fullt med barr och jord hindrar inte blodets framfart.

Sedan borstade jag av mig lite, kände lite på svullnaden nedanför jacket. Hann tänka neeeej! va fasen och sedan kände jag att det känns svullet men rätt.... okej?!

Tog några prövande steg och så skubbar jag vidare, så på med klockan igen och så sprang jag andra halvan av milen. 

Såg väl lite grym ut när jag barrig, jordig, svettig och blodig stannade vid bilen för att ta Mannens stora vattenflaska och skölja mitt rejäla bevis från vurpan.

Eftersom det gick så bra att springa så kunde jag ju lika gärna springa en mil till, jag hade ju inte direkt ont i benet och sitta och vänta på Mannen som redan var inne på sitt andra varv hade jag ju inte lust att göra. Nej, usch vad trökigt.

Nej, bättre då att också få springa. Så jag tog av mig löparskon, sköljde jacket, knöt på löparskon och så iväg igen.

Fick ett bra varv till och med någon kilometer kvar kom Mannen och mötte han undrade lite vart jag hade tagit vägen. Mitt sårsköljande hade väl tagit en stund så jag hade ju tappat i tid (men hey, jag lät inte löparklockan ticka ;))

Hemma blev det tvätt igen, denna gång med alsolsprit - sved lite lagom gött.

Jag avrundade kvällen med en tur till vårdcentralen (bra pepp på insta fick mig att inse att jag nog borde låta någon medicinkunnig ta en titt på jacket).

Det gav utdelning vill jag lova; STORT fint plåster, stelkrampsspruta och antibiotika.

Jord och sår från löparvurpor är ingen bra kombination.

Ja, man har inte roligare än man gör sig men det går ingen nöd på mig, stramar lite bara.