Nej, vi stannade inte i vildmarken. Vilket man kanske kan tro då bloggen slumrar i bästa augustistil.
Efter att ha fixat tältnatten var jag rätt nöjd med mig själv. Man vaknar och somnar och vaknar och somnar och vaknar och... ja - ni fattar.
Jag förstår att man vänjer sig och yadayada och även om jag har finaste uppblåsbara liggunderlaget så är tältning inte riktigt min grej men nu hade jag gjort det och var nöjd.
(Bara för att senare få höra att brorsan och hans trebarnsfamilj sovit en hel VECKA i tält - då kände jag mig mäkta imponerad!)
Det är ett himla pyssel att få och upp och få ned hela base camp också. Jädrar - Mannen och hans polare brukar göra det där i snö och kyla. Fatta! Snö och kyla!
Jag är imponerad men känner inte att jag själv har lust att testa.
Paddla i stillsam å är trivsamt, i trakterna vi paddlade är det så vackert. Det är rent av meditativt - det gillar jag. Sedan blir det ju lyft.
Ibland små ibland inte så små. Här någonstans fick jag überont i ryggen av allt släpande av kanoter på hjul.
Och att paddla i motvind i sjö med vågor kommer inte högst på listan av mysiga saker. Man (jag) känner mig rätt utsatt i kanoten. Den sortens paddling har vi testat på tidigare så det var skönt att helgens paddling innehöll ett minimum av den sortens paddling.
Efter bad och snabb lunch for vi diiiirekt till familjeträff med tillhörande grill och finmaten.
Visst ja; vi såg en alldeles tvättäkta liten bäver som kom vaggandes in på base campområdet. Den var blank i pälsen och försvann ner i spat efter att förvånats över att det satt en massa folk där den just tänkte gnaga lite bark på kvällskvisten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar