Till slut fattar jag

Det är nog inte en förkylning som jag tror är på gång varenda morgon. Denna enerverande trötthet som resulterat i att jag helst ser halv åtta-nyheterna (om några över huvudtaget) för att få sova vid nio (pensionärsvarning, fattas bara att jag vill tokrusa efter tidningen vid fyrasnåret varje morgon...) denna tunga känsla i skallen och nästäppa... japp, det verkar vara tecken på någon form av allergi.
Men jag är ju inte allergisk! Jag fick någon liten överkänslighetsgrej precis när någon av tjejerna var små men annars är jag inte allergisk.
Förrän nu då. Mannen säger (och han borde veta som ju faktiskt är pollenallergiker) att allt jag gnäller om stämmer in på profilen för allergi.
Och Mannen säger att det är höga halter av pollen i luften.
Och ja ba...men jag är ju förkyyyyld.
Men nu fattar jag. Det blir liksom inget av förkylningen. Det är ingen förkylning.
Okej.
Å ena sidan är ju det bra (jag springer på lördag!! hurra!).
Å andra sidan är det ju dumt (fasen jag har blivit pollenallergiker på gamla dar).
Så nu laddar jag med allergimedicin också.
Håhåjaja.