lördag 26 januari 2013

Inte av rätta virket eller jag tror att jag är något

Jääääsiken.
Vad trött jag blev efter dagens 11 km. Djisus.
blev.tvungen.att.stanna.och.pusta.när.det.bara.var.700m kvar.
tar på mig skämsmössan 
Fast jag vet ju hur det är. Första rundan efter ett uppehåll kan få en att tro att man är oövervinnelig eller nåt sånt. Man känner sig stark.
Andra rundan talar sitt tydliga språk; du är inte i form än, baby.
Men ändå.
Ren lycka är det att få springa igen.

3 kommentarer:

Åsa sa...

känner igen den känslan både kring lyckan av löpning och när det är tungt...då det känns som att benen inte kan springa en meter till...
kram Åsa

Camilla sa...

Men hallå... du sprang ju en mil (!) direkt! Så långt har jag aldrig fixat trots idogt tränande. Det där med skidor och cykling går lättare för mig.
Shopp-stopp i februari? Bestämt eller bara funderingar?
Jag ska försöka att hållamin strikta shoppinglinje även i februari.

Librarybeth sa...

Åsa: kändes som ett nederlag att behöva hämta andan....!

Camilla: ja jo, men jag ville mer ;D shopp-stopp jäpp! fast jag har dispans när jag är på italiensk mark!!!