Medaljregn

Jag fick hemmamorgon eftersom Mannen drog tidigt och med det följde grenen att-bemöta-en-tonåring-med-klädbryt.
Och minsann - medaljregn över mor Libby! När tonåringen fräste/gormade/morrade/marscherade ilsket (stampstamp) över att inte ha någonting att ta på sig tog mamman det med ett stoiskt lugn.
Hon lockades inte att nappa på betet "rya lite lagom alt. väldigt mycket  tillbaka" - nope.
Hon ba sa lugnt att "du kommer tycka att ditt uppförande är pinsamt när du lugnat dig men det är ok!"
Och "bra, du inser ju själv vad som är orsaken till klädbrytet, lär dig av det men skäll inte på mig, är du snäll".
Stiligt va?
Medalj också till tonåringen som mitt i gormandet själv rabblade upp orsakerna till detta utbrott;
gick inte och la sig i tid, brydde sig/orkade inte engagera sig i morgondagens, pysslade med annat.