Nu har jag läst klart Stalins kossor av Sofi Oksanen.
Puh, känner mig utmattad efter att ha tagit del av hennes gigantiska ätstörningar.
Och så känner jag som så ofta mitt tillkortakommande av kunskap, denna gång rörande ett grannlands historia; Estland.
Boken handlar om Anna med finsk pappa och estnisk mamma. Hon växer upp i Finland men tillsammans med mamman håller hon kontakten med Estland. Att skylta med sitt ursprung i Finland är inte att tänka på, här gäller det att hålla käften eftersom alla estniska kvinnor hålls för rysshoror i Finland, enligt hennes mamma. Förnekandet, den knepiga kvinnobilden och det märkliga, i mitt tycke, förhållande till sina föräldrar resulterar i ett mathelvete. Anna bedriver en hård kamp mot sin kropp, med mat och ätandet. Också relationer med andra människor omvandlas till kamp, inte komma för nära någon. Samtidigt löper berättelsen om Annas estniska släktingar brevid i kort återblickar. Just dessa återblickar fascinerar mig, de ger stadga åt berättelsen. Om det bara skulle ha handlat om matkampen skulle jag inte orkat ta mig igenom texten, men de olika levnadsödena i Estland ger inte bara en liten inblick i landets och människornas historia utan också ibland en förklaring till Annas instängdhet, någon slags förklaring till att hon så totalt kapslat in sina känslor om sitt andra hemland. Märklig historia.
Nu känner jag för att ta tag i något helt annat. Nu är det bara Vallgren och Sågverksungen kvar av mina semesterböcker tror jag men jag borde nog läsa om Kära syster som är till vår nystartade bokcirkel.
Meeen innan dess ska jag läsa en ungdomsbok, Emmy Moréns dubbla liv av Barbara Voors.
Jag lånade den till min stortjej som när hon hade läst den sa; Läs den!
Och då gör jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar