Dagen efter

Söndagmorgon och när jag vaknar är jag alldeles snurrig.
Augustiklibbet ligger kvar och det är smådisigt ute.Snurret kommer sig inte av att det skulle ha blivit för mycket rosé kvällen innan. Nope! Det var precis lagom sval mängd tillsammans med en massa fantastisk god mat och supergott kaffe från värdparets läckra kaffemaskin... Värden fick agera barista duktigt många gånger!
Snurret kommer sig mer av att vi har träffat goda vänner och pratat och pratat. Sedan när jag vaknar dagen därpå finner jag flera samtalstrådar lösa i mitt medvetande, trådar som jag ville dra i men inte hann. Känns som att den där sortens dagar och kvällar går snabbare än andra dygn. Plötsligt är klockan massor, man måste bryta upp och fara hem, ingen begriper hur det gick till - man kom ju nyss...
När vi skulle bege oss hem igår var natthimlen vackert sammetssvart och natten bjöd på 20 varma grader, det kändes som om man borde vara vaken istället för att sova.
Men att vara vaken och invänta gryningen - sådant ägnar jag mig sällan åt numera....