måndag 1 december 2014

Då var det december när man vaknade

Jag älskar verkligen hur adventsfilmen ser ut innan den startar, med yours truly trötta uppsyn, precis så trött som jag känner mig.
Men! Det är december och jag är på!
Hade en konstig känsla i kroppen i lördags när jag skulle att pipa upp på vinden och hämta adventsstjärnor och allt. Det kändes faktiskt som att det inte var så himla länge sedan som jag var där och ställde upp allt och tackade för den här gången (troligtvis kändes det precis så förra gången också). Vilket det ju självfallet är. Men ändå.
Tid. Mitt ständiga ältande. Vart tar du vägen, Tiden.
Och det blir extra tydligt när man ska till och upprepa vissa moment kopplat till årets gång....
Och mitt i detta filosoferande  en måndagmorgon i kolsvarta december har vi en trappan också.

klänning COS, kofta Lindex, sjal Åhléns, halsband & Other stories

2 kommentarer:

hallinbloggar sa...

Usch, jag hade samma känsla! Nu flyttar killarna och på onsdag firar jag mamma som fyller 80. Blev väldigt nostalgisk när vi letade bland gamla bilder för att göra bildspel. Kändes inte så väldigt avlägset ändå. Snacka om att tiden går. Deppigt att tänka på men jag försöker tänka positivt och att det är en ny tid som börjar nu och fylla den med något bra!!

Librarybeth sa...

Hallin: uj uj uj. Nostalgibarometern skulle slå i taket för mig! Man VET ju att det är så, livet. Det ändrar sig men man hindras ju inte fr att känna ett visst mått längt efter tider som varit.