Mannen ringde till jobbet och jag avslöjade att jag hade en dold agenda, jag funderade på om jag inte kanske ändå skulle ta och springa det där Vårruset i alla fall.
Mannen lyssnade och sedan avrådde mig ifrån att göra något sådant.
Hans argument;
- varför riskera löpvila och rehabträning för ett lopp på 5 km?!
- nog är det bättre att springa försiktigt och ta det upptrappningen i etapper?!
- om du skulle få ont under loppet skulle du kunna kliva av och bryta eller är du typen som biter ihop och kör?!
Men jag cyklade bort från stan där alla förberedelser för kvällens lopp i finfin kvällssol var riggade och klara.
Hem till Ica igen.
Hem till matlagning on demand och en känsla av tyngsta totaldeppen i kroppen.
Iiiiiigen.
7 kommentarer:
Förnuftigt beslut. Förstår deppet. Tröstkramar!
Fliselin: ja, det var väl lika bra att jag lyssnade på Mannen.... tack!
Ibland är de otroligt kloka, de där männen.
Klokt beslut. Men jädrigt trist..... Anna panna
PIM: de har sina ljusa stunder ;D
Anna panna: ibland är de kloka besluten inte de roligaste, blä vad jag tjurade igår....
Det är smart att vara förnuftig, men inget man blir så glad över! Hoppas att du har fredagspepp idag!
Jag vet inte huuur jag ska göra på tisdag. Känns ju lite tråkigt att gå hela sträckan, men det är mitt enda val. Lyssnar in dagsformen och bestämmer mig nog en timme före, om jag känner mig själv rätt.
Skicka en kommentar