Busy bee, vardagssurret

Tisdagen, den la i högsta växeln redan från start.
Bockade av en rejäl jobbgrej idag (skönt, klart) och sedan bara fortsatte det.
Mejlenmejlen och mötemöte.
På eftermiddagen insåg jag att jag druckit alldeles för mycket kaffe och det i kombination med att jag jag är lite underligt rastlös så förstår ni att jag var lite speedad när jag trampade hemåt.
Toppade det med att åka till Ica iiiiigen och handla för att kunna laga mat.

Just nu; det känns som jag bara gör allt on demand, framförhållning; zero.
Handla, laga mat, röja och Mannen jobbarjobbarjobbar, läxkoll och sedan kakleverans med minsta som sålt kakor för den heliga klasskassans skull.
Gympapåsar och multiplikation.
Vill ni att jag fortsätter?
Nä.
Tänkte väl det.
Vem fanken vill läsa om vardagen när man har den själv upp till öronsnibbarna?
Men stopp!
Det är ju det här som är livetlivet. Det händer precis just nu och jag ska säga att jag är så tacksam.
Kanske inte dagens motionsrunda är den som sker i Ica med ena handen på den skramliga kundvagnens handtag och hjärnan på högvarv för att komma på vadskaviäta, vadskaviäta.
Nä.
Men att checka med kidsen hur de har haft det i skolan och på dansträning, köra mult med yngsta och se att ja, jädrar nu börjar hon få till det. Att gå en sväng i den ljusa och stilla (och nota bene) svagt soliga majkvällen för att hjälpa yngsta med kakleverans..... det är en ynnest.
Att få vara med och vara här.