Att resa

Så där då. Då är det klart.
Nu har jag rest runt på kartan och bokat boende och räknat på kilometrar för att få till en del långa resdagar, andra kortare.
Vår roadtrip i Europa är nu planerad och klar. Att planera en resa och som den här gången, lägga upp en rutt och leta boenden är för mig ett stort nöje. Det har varit min arbetsuppgift att boka och fixa och greja så länge som Mannen och jag har hängt ihop.
Vår första långa resa tillsammans var som så många andra gjorde på nittiotalet; en rejäl tågluff.
Innan dess hade vi hunnit med ett par dagar på Gotland ihop med kompisar. Tågluffen i Europa (som på den tiden var enkel att göra för att det fanns ett tågluffarkort som gällde i en månad i alla länder) gjorde mig så kär, så kär i Europa. Och ja,  och i Mannen så klart. Vi hade så himla fint ihop.
Sedan fortsatte vi så där, lyckades alltid gneta ihop lite cash så att vi kunde resa på sommaren när vi var lediga från studierna.
Bröllopsresan gick till Malta, pjuh - där var det varmt. Då fick vi för oss att vi skulle resa med resväskor, vi som luffat alla åren med ryggsäckar tyckte att vi som Herr och Fru nog skulle åka till mer ståndsmässigt. Det var inte vårt smartaste drag, ryggsäck hade varit så mycket smidigare på den resan där vi for runt med buss över hela ön och for över till de små öarna intill.
Resväska! Sicket knas!