torsdag 11 september 2014

På lunchen sitter jag ned och funderar

När jag äter lunch på egen hand, ute på lokal på väg till möte brukar jag snabbt försjunka i tankar. Ni vet, ett rikt inre liv.
Det är intressant att iaktta sina medmänniskor. Alla de som är här på sin lunch t ex.  Vad jobbar de med? Kultur? Administration? Hälsa? Snälla saker för andra?
Vilket får mig att fundera på alla som jobbar med att allt i samhällskroppen ska fungera, allt som liksom bara måste funka för att vi ska upprätthålla demokrati, rättvisa, omvårdnad, utbildning, för att bara nämna några viktiga byggstenar.
Ibland har jag svårt att föreställa mig, verkligen förstå att det som är min verklighet sannerligen inte är något självklart. Verkligen inte för alla, inte ens här där samhällskroppen ändå finns där, för min och din skull. Allt som är uppbyggt och fortsätter att byggas, finslipas. 
Fast jag vet ju, det är olika, det är så inåt helsike orättvist fördelat i världen, det där med fungerande samhällen som inte är direkt människofientliga. 
Sånt händer det att jag filosoferar över.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja visst är det roligt att betrakta och fantisera lite. Anna panna

hallinbloggar sa...

Det var ju rätt djupt! Men det är härligt att sitta för sig själv, iaktta andra och fundera!

Librarybeth sa...

Anna panna: försjunker gärna i sådant när jag tittar på folk....!

Hallin: ja, blir lätt att fantasierna drar iväg och blir filosofiska funderingar. Gillar att umgås m mig själv och verkligen sitta ned och tänka. Som jag tror att de flesta gör... och mår bra av att göra. Alldeles för lite plats för eftertanke i vardagssnurren ibland.