Sista dagen i augusti

...tillbringades på cykelsadeln.
Äh va fasen, jag har ju inte direkt skitont i jacket på knät så cyklandet ville jag ju inte hoppa över.

Nu hade vi inte tänkt att det skulle bli riktigt så toklång tur men då vi kom till vägen vi hade tänkt cykla så visade den sig vara en grusväg.
Det ingick inte i våra planer, tusan. Överläggning över kartan och så cyklade vi en bit till, men nästa planerade väg var också en grusväg.
Meeeh!
Våra hojar är inte tänkta för grus så vi fick då cykla en helt annan väg och djiii - då blev det en långtur i alla fall.
Men det gjorde ju egentligen inget, det är så kul att cykla! Jag ringde hem och största hälsade att i sjukstugan rådde det frid och vi behövde inte stressa hem.

Då gjorde vi inte det. 11,5 mil blev det innan vi kom hem och den här cykelsvängen innehöll många fler backar än vår senaste tur så när vi äntligen rullade in i den lilla grannstaden för en fika var det en välförtjänt fika.
Jag ska erkänna att det var väldigt trevligt när en skylt sa att det endast var 3 km kvar till den söta lilla grannstaden...

Den där känslan när vi sticker iväg på våra cykelrundor, trampar lätt och rullar ut från stan är så otroligt fin. Den här typen av cyklar är något annat, som en annan farkost. Eftersom jag nu sitter fast i pedalerna blir trampandet något helt annat, med risk för att låta riktigt fjantig/knasig, men man blir som ett med cykeln.
Det är en fantastisk upplevelse att susa fram lagom fort bland byar och betesfält, åkrar, gårdar på dessa småvägar. Vägnätet så här i jordbruksområden är ju finmaskiga så det finns gott om relativt lugnt trafikerade vägar att cykla på.
Nästa gång ska vi nog cykla lite mer på Vikbolandet, vi har tagit några omvägar där över på våra turer när vi far hemåt. Himla vackert, det ser jag fram emot.