Jag lämnade yngsta på kalas idag.
Kan det ha varit sista gången som jag lämnar på ett "kalas"? Det kan ha varit det.
"Kalasen" övergår ju på ett omärkligt sätt över i något som sedan blir mer "fest" och sedan sitter man där i nattaxin och hämtar mitt i natten utan att man riktigt hängt med.
Tiden att lämna på (barn)kalas kan nu ha kommit till vägs ände.
Det slog mig när jag gick tillbaka till bilen och det kändes både lite stort och ledsamt faktiskt.
Saker och ting förändras ju egentligen hela tiden men det är inte alltid man märker den lilla, lilla förskjutningen som sker.
Jag tänkte på det där, när kidsen var småsmå och lämnades på kalas tyckte jag att man fick något av en tidslucka som man gärna planerade in något för. Nu är det ju inte riktigt på den nivån längre men jag passade på att ge mig upp på en tur.
Jag höjde insatserna något och sprang en lång sväng, först 2,5 km med nästyngsta. Sedan 12,5 km på egen hand.
Det var varmt, rätt blåsigt och inte särdeles hög fart i alla fall inte mot slutet.
Nu ska jag grilla.
Jag suger på det så i värsta fall blir det typ yoghurt till kvällsmat.
Wish me luck.
GrillMannen som borde sköta den här biten (jag är trött och vill hellre ligga i vilstolen, det är min uppgift) är ute i skogen och har sovit i tält. Igen.
3 kommentarer:
Kalasens tid är förbi här också, men det är på något sätt skönt också. Man blir liksom friare. Hoppas att ditt surben nu håller sig i skinnet. Så mannen tältar igen! Verkar vara väldigt ofta! Vad ska du grilla? Ha en fin helg!
Fliselin: absolut lite friare. Jag har ju iofs haft det rätt lugnt på den fronten ett tag. De större tar hand om de mindre ;D Grilla? Det blev hamburgare, tre versioner; kött, quorn, fisk ;D Mer avancerat än så bli're inte. Det tog eviga tider, den här gången tog jag för lite kol. Förra gången på tok för mkt!
Åh, lite snyft på den. Både fint och vemodigt.
Skicka en kommentar