En synnerligen variationsrik sådan.
Eftersom TältMannen tältar i fjällsnö så har jag och tjejerna hängt ihop, jag har otältandes hunnit med lite annat.
- röjt hemmavid (halleluja)
- blivit med ny ajfån (wiii vad fort allting går, min gamla var seeeg)
- njutit av buffémat och surrat med Tjejerna i Löparkollektivet (det var så himla najs)
- sprungit 28 km (det var fanken vad segt det gick men solen sken iaf)
Räddningen visade sig vara SuperMama med kofot (yeees - thats me!)
Jorå, jag försökte med alla möjliga medel först men sedan tog jag till kofoten och bände upp dörren så tonåringarna kunde fortsätta sin fest.
Yeah.
8 kommentarer:
Det var himla mysigt igår kväll och spännande när Libby fick rycka ut med kofoten. Man har aldrig tråkigt med Löparkollektivet inte!
Karin
Karin: indeed!! Och lite vardagsedge där mitt i natten med kofot och allt. Jag var tacksam att jag hade så nära ;D kändes fint att spankulera tillbaka till "min" fest efter väl utfört kofots-uppdrag!!!
Oj! Kofot! Det måste ha varit dramatik! Nu lite reparationer?
Fliselin: ja, här var'e spännande värre! Japp, nu behöver vi en ny dörr.
Oj, vad sa tältmannen om kofotsfrun då han kom hem igen?! Ja... haha... Men vad gör man? Hoppas ni hittar en ny snygg dörr. :)
28 km... som en Tjejvasa... springa?! Respekt!
Coolt att bli inringd och lösa problemet på sånt sätt. Du är min idol.
Camilla: TältMannen tyckte det var bra jobbat. Det var ändå på tiden att vi fixade ett bra lås på den dörren ;D
yeah!
Spader M: KofotsBeth rycker ut! :D
Skicka en kommentar