No pain, no gain eller en fredagseftermiddag hos massören

Jag blir så otroligt imponerad av den där typen av, som jag uppfattar som magisk kunskap som t ex massörer, sjukgymnaster och olika rehabmänniskor besitter. Att veta vad man ska göra åt värk, knasigheter, hitta muskler som bråkar.
Som idag, denna fredagseftermiddag när jag besökte en massör med superkoll på träningsskador. En kort redogörelse från mig och hon hade omedelbar koll på vad det var som krånglade.
Upp på britsen och sedan direkt på eländet.
Djiiiii.
Det gjorde.... eeeeh rätt ont, fast på ett bra sätt. Det fanns gott om spända muskler som behövde punktmarkeras och det gjorde hon med sådan militär precision att jag kände mig som en piltavla.
Vi snackade roliga lopp (ja, hon var en förtjust löpare också) och ett tag var jag lite distraherad av vårt prat men sedan...
uj.
- Ja, det är här känns, jag väntar så du får vila lite sa hon vid några tillfällen.
Vila typ 3 sek sedan på igen. Men så gott det gjorde.
- Okej, när kan jag springa igen, frågade jag förstås.
- Du kan ut och kuta redan ikväll men ta det lugnt.
!

Nu drog jag inte ut på en runda, jag käkade gott med familjen istället och sippade lite rött.
Men imorgon blir det nog en liten sväng, lite försiktigt.

Var skon klämde? Tja, det var lite gott och blandat kan man säga.
Lite knas med ischiasnerv, spända muskler i lår, några gamla skador som kickat igång efter min intervallträning, lite för mycket asfalt, fuskat med stretchandet.

Bot och bättring alltså.