Men

...så fick jag cykla till tåget och växeln hade inte frusit och fast det var onödigt kallt kändes det ok. Så pass ok att jag nästan glömde hur irriterande den där lagningen från i tisdags är. Det känns som om jag har ett tuggummiomslag av stanniol i tanden. Obekvämt. Det påminner mig om ett sådant där omslag som tuggummit Riff hade (sent 70-tal, tidigt 80-tal?!) med kvardröjande smak av lakrits. Att jag tuggade stanniol då är en sak, idag känns det helt klart överreklamerat. 

Men som sagt, jag glömde nästan det, jag tjurar sällan länge.