Vi bytte ut Mad Men och såg filmen An education denna afton (60-tal i USA mot 60-tal i England och ja, jag vet att jag slarvar med sömnen, bot och bättring, bot och bättring).
Mmm, undrar om inte jag hade en annan förväntan på den filmen..? Den var söt men nog hade jag förväntat mig lite mer.... svärta. Jorå, den var bra men det utvecklades till en feelgood-film och det var jag inte riktigt införstådd med, det är tydligt det. Bäst var Emma Thompson som rätt inskränkt rektor. Jag tycker filmen pendlade lite mycket mellan allvar och sedan lite tokerier... nu är jag kanske lite grinig. Helt ok avrundar jag detta mycket oseriösa försök till recension och så får det lov att vara god natt.
1 kommentar:
Den filmen har jag velat se länge och också försökt slänga in i jobbets filmklubb utan lyckat resultat. Nu måste jag nog ändå se den och feel-good-känsla gör det lättare att övertyga mannen än socialrealism....:)
Skicka en kommentar