Med lite envishet och mycket träning

Tänk att det räcker med att någon enda liten forehand sitter där den ska, att en eller möjligen två backhandslag blir skapliga så inbillar jag mig att det finns hopp!
Inte lipsillsläge idag alltså och jag önskar så att jag inte tappar mina små ynkliga framsteg till nästa tisdag.
Det blev lite spel idag och då slutar tennis vara en vidrig sport och blir istället en småkul sport.
Om jag hade varit ekonomiskt oberoende hade jag kunnat träna varje dag. Då skulle väl jag också få till forehandslaget till slut.