Tennis är en vidrig sport.
Idag gick tennisen så dåligt att jag kunde ha lipat i bilen hem. Men det gjorde jag inte.
Dumma, dumma tennis - jag tänker inte lipa för din skull.
Jag ska baske mig kämpa vidare trots att jag nu helt och hållet har förlorat tron på mig själv som en tennisspelare i vardande. Mina kurskamrater däremot, de är fantastiska att se. Vilka framsteg, vilken fröjd., de spelar och spelar. Nu vill de lära sig trixiga bollar av tennismagistern. Det vill inte jag.
Jag vill kunna slå en forehand så det låter tjoff i racket men det blir bara fel. Fel på fötterna, på armarna, på avståndsbedömningen. Jag håller inte racket rakt och jag följer inte med i slaget.
Nej, jag vill inte lära mig olika tricks, jag vill bara få till det där tjoffet. Någon gång emellanåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar