torsdag 5 juni 2014

Schleten

Det är inte så ofta (aldrig?) som jag går in på några detaljer när det gäller mitt arbete.
Tänker inte göra det nu heller men att jag jobbar som bibliotekarie har väl inte undgått någon.
Det är i allra högsta grad ett serviceyrke.
Jag skulle vilja påstå att bibliotekarieyrket har ändrat sig rätt mycket de senaste åren, oklart vad jag menar med senaste åren. Visst, vi håller på väldigt mycket med böcker men på bibblan hjälper vi lika ofta till med verkligen helt andra prylar.
Det har ändrat sig mycket sedan jag tog min examen 1993 (ja, jag är skitgammal i branschen).
Ett servicejobb har det dock alltid varit, sedan har man ju olika tider haft olika syn på vad som är service och hur man bemöter olika som behöver servicen som sådan, men det är en annan femma.

Men om vi nu landar i att det är ett serviceyrke så kan vi också konstatera att när man är i publikt läge, ute på bibblangolvet, i infodisken och servar så får man möta vääääldigt många olika människor. Och till just bibliotek söker sig vääääldigt många olika slags människor; glada, ledsna, oroliga, stressade, arga, ilskna, skojiga, sura, trevliga, oförskämda, egocentriska, hjärtliga, knasiga, virriga, förvirrade, nyktra, onyktra...
Efter ett tag kan man liksom bli trött på människor, fast man vet att man gillar sitt jobb och det även om folk är trevliga. Och fast man verkligen vet att man gillar att möta olika människor.
Man blir helt enkelt väldigt sliten av den där känslan av att alla liksom "rycker" och drar i en. 
Jag blir tokig om folk visslar på en som om man jobbade på en servering i någon gammal pilsnerfilm i stil med "hallå fröken".
Då och det är undantagsfall det kan jag försäkra, men då finns det en risk att jag ger onda ögat.
Nu har det varit mycket servicegivande den senaste tiden, väldigt snurriga dagar ute på bibblangolvet kan man säga.

Och när man blir så där sliten då bara måste man pausa.
Precis så sliten känner jag mig nu.
Jag måste helt enkelt vila lite från människorna.
Jag måste tänka på något annat.
Jag tänker röra mig långsamt denna torsdagkväll, göra saker i någon slags slow motion.
Äta något gott. Sova i en renbäddad säng (bra grej att göra för att riktigt varva ned, bädda rent i ultrarapid).
Helt enkelt vila.


7 kommentarer:

Camillas dagar sa...

Åh fy, jag kan tänka mig att vissa är lite dryga. Rätt skönt att slippa receptionstjänstgöring, som jag hade i många år på vårdcentraler. Sedan finns det ju otroligt många gulliga människor också, tacksamma och fina. Mitt hjärta vurmar särskilt för rara gamlingar. De är så kloka och rara oftast.

Anonym sa...

Imorrn är det fest
Karin

Spader Madame sa...

Bra tänkt med sköna rena lakan. Terapi. Hoppas du känner dig som ny idag.

yllet sa...

Hoppas det känns bättre idag. Ibland blir det bara för mycket med folk.

Anonym sa...

Jobbar också i serviceyrke och förstår precis vad du menar!!!

Librarybeth sa...

Camilla: de flesta hamnar ju i facket för trevliga och snälla men man träffa väldigt många märkliga människor också...

Karin: ... och den var synnerligen trevlig och välbehövlig!

Spader M: som ny!

Yllet: de slukar en ibland och jag måste pausa!

Anonym: man måste tillåta sig att känna så, det sliter!

Anonym sa...

Man kommer inte undan heller om någon vill prata om sin tro på t.ex. Jesus eller alla sina sjukdommar...
Rosen