Någon annanstans en liten stund

Hårda bud när man vaknar ur en dröm som en taskiga undermedvetna försöker slå i en alt har ambitionen att trösta en med.

Jag känner att jag står på en slags innergård, det är terracottafärgade stenar som bildar en uteplats, de är lite skorvliga, påminner mig om Ölandssten. Jag anar träd i närheten.
Det är varmt, det känns i luften att det kommer bli en varm dag men det kommer en lite svalkande vind emellanåt.
Jag ser hörnet av ett vitt hus, det har två våningar och är ljust putsat, jag förstår inom mig att det där, det är en italiensk villa och jag ser också blomsterrabatter.
Jag ser inte själva husets ingång för jag har bara hörnet snett framför mig, men jag vet att ingången finns där. Jag vet också, hur nu jag gör det men jag vet att jag kan gå in dit och då kommer husets svalka slå emot mig och jag vet att det finns citrondricka i kylen.
Det jag ser är en öppning mot något som glittrar. Till husets hörn ansluter ett högt vackert staket i järn som är ger ett smäckert intryck. Det har en grind men den är öppen och så förstår jag att därifrån kan jag kliva ut och ta ett steg ned så når jag havet.
Det är havet som är det där glittriga och jag förstår att fram emot dagen när det blir varmare kan det bli mycket soldis.

...
och här vaknar jag.
Och är fullständigt förvirrad för borta är min italienska villa och soldis och citrondricka. Jag ligger i en säng och det är totalt mörker utanför fönstret och baske mig ingen ljum vind.
När jag vaknar är lätt svettig så medan jag försöker samla mig inför att ta tag i denna tisdag, ser jag över alternativen till varför;
a) jag är nu def på väg att bli sjuk
b) jag är på väg in i det så käcka klimakteriet
c) jag var med hela mitt väsen på denna varma innergård