Igår.
Vaknade förstås lite galet tidigt och låg och väntade på att det skulle bli ljust.
Det tog sin lilla runda tid det.
När inte ens gröten livade upp mig förstod jag.
Januariblues.
Den la sig som ett täcke över mig och det blev en lång startsträcka innan jag förmådde suga tag i uppgiften att baxa undan alla adventsstjärnor och vinka adjö till granen.
Eftersom huvudvärken varit min trogna följeslagare hela veckan har ett och annat träningspass fått utgå så nu var jag sugen på att få komma ut om bara så åtminstone en liten sväng.
Kände mig gnällig och avstod från att blogga gnället (det kommer nu istället ;))
När väl julgransfoten var instuvad i källaren hade det börja blåsa lite men snöa desto mer.
Det blev en runda i yrsnö och det gav god träning att träna i decimeterhög snö. Bäst är det om man får springa och ploga själv, kramsnö i kombination där andra redan har trampat gör att underlaget blir knöligt som den mest knotiga skogsstig.
Det kändes i vristerna när man kom hem och borstade av sig.
Jag lyckades borsta av mig lite av Januaribluesen som mattades något.
Idag.
Är den tillbaka.
2 kommentarer:
Åh, just denna januari har jag inte så mycket blues, men jag förstår dig så väl! Hoppas det ljusnar för dig snart!
Omentjej: jag ska bara förbi denna månad så....
Skicka en kommentar