Tempo à la free style eller hur Libby försöker rodda hela ski... jag menar rubbet

Komma ifatt?
Mohahaha.
Okej, vi skiter i att älta det.
Istället gjorde jag ett försök till intervaller. Bästa medicinen för att motverka überstressad jobbhjärna;
löpning så klart.
Så jag sa helt enkelt till skrivbordet, datorn, pärmarna, kaffemuggen att enough is enough, mina vänner.
Ingen blir lyckligare för att jag försöker komma ifatt, jag åker hem och går på föräldrarmöte istället.
But first; låt mig köra en intervall.

Fast det fick bli någon slags intervallträning à la free style eftersom min (j*a) Garmin frös till is och startar nu inte alls. Minns ni att den för en tid sedan låg och pep i något dygn under ett par kuddar i vardagsrummet?
Sedan kickade den plötsligt igång när jag satte den på laddning igen efter pipandet.
Nu; inte så samarbetsvillig, så väldigt stiff skulle man kunna säga.
Jag ger upp - den måste till doktor Garmin igen. Suck. Kommer högst olämpligt men gör det inte alltid det, strulet liksom.
Men det är världsliga saker! Jag körde intervaller ändå, det fick väl bli som det bli, svårt att kolla att jag håller tid men huvudsaken var ju att jag fick springa vilket jag gjorde i solen innan jag skärpte till mig och sprang hem och hann preciiis till föräldrarmötet med vått hår.
Sedan trampade jag till ICA (så litet utbud på Shell) och panikhandlade så att vi kunde få kvällsmat idag också.
Sedan hann jag förhöra på kvintcirkeln. Oklart vad det är men ungen kunde det som ett rinnande vatten.
Bara roligt i Bullerbyn skulle man kunna säga och imorgon är det ju Fjärrvärmehögtidens dag.