Rapport från det där j***a sjukhörnet

Se så fin septemberdag det är där ute. Helt enastående.
Som perfekt för löpning.
Uhäää.

Och här sitter jag och herre jisses så tråkigt jag har det.
Jag är totalt däckad och rastlös på samma gång.
Har så ont i halsen att jag inte kan prata men vem skulle jag prata med liksom? Knät?
Knät är det enda som tuffar på i rätt riktning.
Det blir en imponerande sårskorpa (äckligt att blogga om men jag har visst inga hämningar här nu).
Passar på att lufta knät helt enkelt. Kör plåsterfritt idag, jojo.

Jag visste förresten inte att man kunde ha så ont i huvudet fast man tagit till med Treo som jag gubevars aldrig brukar hälla i mig.
Det hjälper föga.
Inte visste jag heller att min till vardags så krånglande mage kunde krångla ännu mer.
Det har jag de klatschigt blå pillren (antibiotikan) att tacka för. Illamående är nu mitt mellannamn och aptit har jag inte haft de senaste dagarna. Har i veckan på ren vilja lyckats pilla i mig lite smått, lite lunch men idag - nope. Det ska bli duktigt skönt att bli av med den där kuren.
Vad mer?
Jo, min hastigt planerade helg i sjukhörnet gjorde också att min äldsta fick ställa in sina planer.
Känns ju dubbel visset för mig men som den kloka unga dam hon är så förstod hon ju läget.
Vet inte om jag orkar läsa ens och så tycker att min damtidning är dum.
Gnälla på bloggen är visst allt jag har ork till.