Tempo à la free style eller hur Libby försöker rodda hela ski... jag menar rubbet

Komma ifatt?
Mohahaha.
Okej, vi skiter i att älta det.
Istället gjorde jag ett försök till intervaller. Bästa medicinen för att motverka überstressad jobbhjärna;
löpning så klart.
Så jag sa helt enkelt till skrivbordet, datorn, pärmarna, kaffemuggen att enough is enough, mina vänner.
Ingen blir lyckligare för att jag försöker komma ifatt, jag åker hem och går på föräldrarmöte istället.
But first; låt mig köra en intervall.

Fast det fick bli någon slags intervallträning à la free style eftersom min (j*a) Garmin frös till is och startar nu inte alls. Minns ni att den för en tid sedan låg och pep i något dygn under ett par kuddar i vardagsrummet?
Sedan kickade den plötsligt igång när jag satte den på laddning igen efter pipandet.
Nu; inte så samarbetsvillig, så väldigt stiff skulle man kunna säga.
Jag ger upp - den måste till doktor Garmin igen. Suck. Kommer högst olämpligt men gör det inte alltid det, strulet liksom.
Men det är världsliga saker! Jag körde intervaller ändå, det fick väl bli som det bli, svårt att kolla att jag håller tid men huvudsaken var ju att jag fick springa vilket jag gjorde i solen innan jag skärpte till mig och sprang hem och hann preciiis till föräldrarmötet med vått hår.
Sedan trampade jag till ICA (så litet utbud på Shell) och panikhandlade så att vi kunde få kvällsmat idag också.
Sedan hann jag förhöra på kvintcirkeln. Oklart vad det är men ungen kunde det som ett rinnande vatten.
Bara roligt i Bullerbyn skulle man kunna säga och imorgon är det ju Fjärrvärmehögtidens dag.

Tisdag och tempot är rätt skapligt

Ja, här händer inte mycket, desto mer i den lilla vardagen.
Igår; jobbajobbet och försöka komma ifatt allt som blev liggandes i förra veckan då det var så tjuvtjockt med möten. Man kan väl säga att det gick så där, kampen fortsätter idag.
Och så var det ju måndag och det innebär stallet och för att göra det extra körigt så var det konsert på kvällen. Jag hann precis hem med stallflickan innan jag for iväg till körflickan och konserten.
Den konserten visades sig vara lång, nästan 2 timmar och det var liiiite mer än vad jag var upplagd för igår kväll kan man säga.

Nya friska tag idag; föräldrarmöte (yiiha) och så intervaller.
Och så jobbajobbet förstås.

dagens pongo HM, kofta & Other stories

Ny vecka i trappan

Att jobba helgen och sedan få komma hem till ett nystädat hus är inte helt fel.
Skandinaviens gölligaste ungar hade städat vårt bo och Mannen hade pysslat i trädgården så han hade inte legat på latsidan.
När jag jobbar helg brukar de vara flitiga som attan, jag undrar om de känner till att jag jobbar helg igen - redan om 14 dagar...?
After work efter jobbajobbet blev det också. Jag drog på mig löparkläderna och fick till 11 km, nöjd med insatsen som sådan men jag tycker att jag pallar för den farthållning jag önskar inför Amsterdam.

dagens gå till jobbet är gamla trotjänare; tröja Lindex, kjol HM

Så här dags förra året...

... då hade starten gått och man hade lubbat förbi både den ena och den andra imposanta byggnaden i Berlin.

Söndagförmiddag i trappan

Söndag säger du.
Jag har en obestämbar nyans av grå som ansiktskulör och strumporna är gröna, i övrigt inget spännande att rapportera. Jag orkade inte delta i Kulturnatten igår, min insats koncentrerades till att jobba fram till 18 sedan blev det hämtpizza och ett glas rött.
Mannen och jag såg om en Mission Impossible-film. Det är ofta så numera tycker jag; man (jag) har minne som en akvariefisk och kan således se om samma filmer som man (jag) vagt inom sig (mig) anar att man (jag) sett och tyckt varit bra.

dagens prickar HM antagligen, kjol frk

LörDagens med nyckel band och allt

Kulturnatt i stan idag. Nu kör bibblan inte ända in i natten men det blir kultur för hela slanten.... vilket iofs är vårt dagliga pyssel. Men ändå. Lite extra aktiviteter blir det idag och jag räknar med att vara lite lätt mör fram emot kvällen.

Vad jag har runt halsen? Mitt nyckelband från Berlin Marathon så klart. Ska strax hänga på min nyckelknippa och cykla ned till jobbet.

Förra året så här dags... få se.... kanske vi precis satt med våra kaffekoppar, mätta och trinda efter en rejäl hotellfrulle, gjorde upp planer för dagen innan vi stack iväg till nummerlappsuthämtningen vid den så snygga nedlagda flygplatsen Tempelhof.
Finns def en överhängande risk att jag gottar (eller om man så hellre vill; ältar) lite om Berlin den här helgen.
Det är en läcker stad och det är ett läckert lopp.

dagens top och klänning COS, kängor Vagabond (vet inte varför bilderna ibland envisas med att mörkna i nederkant?!) och nyckelband från ja, just det Berlin Marathon

22:47 och jag är fortfarande vaken

After work?
Jajamän.
Precis innan vakten kom till jobbet för att stänga tog en vänlig kollega över infodisken de sista minutrarna så att yours truly kunde skutta in på dam och svida om.
Från bibliotekarie (som idag servade massor och folk, ryade lite lagom med grabbarna som stimmade borta vid datorerna, letade reservationer och hjälpte kulturfolk inför morgondagens kulturnattsevenemang) till löpare med ambitioner för långrunda.
Vätskebältet satt som en smäck och det tog liten stund innan satelliterna hittade mig och löparklockan där vi väntade så tålmodigt.
Första 12 km - going just fiiiine. Ljust, ute på landet, finemang. Förbi ett hus med galna hundar (jag ska sluta springa den där slingan).
Sedan blev det mörkt.
Jag sprang stolligt nog på ett rätt mörkt och ensligt ställe så Mannen förmanade mig nogsamt när jag väl kom hem (jag ska def. sluta springa den där slingan - den är ju egentligen rätt tråkig).

Jag hade självfallet lilla reflexvästen från ICA Maxi (chic) och nådde till sist stadens gatlyktor men si då började det gå trögt.
Sedan kan man säga att det gick från trögt till väldigt trögt, vidare till tungt och så TUNGT.
Lägger vi till lite magont på det där och man känner att man lever.
Det var då fasen vad långt hem det blev då.
Jag bet ihop, nej jag BET ihop. Jag kom hem men det är svårt att springa bra när man får magont.
Det kan bli så där ibland, något stämmer inte, kroppen vill inte, bara den del av hjärnkontoret som ääälskar löpning. Resten av maskineriet bara "men för f*n sluta!!"
I did not.
No no.
Summa 25 km in på kontot men de sista var inte kul.
Men så kommer man hem och känner sig ändå.... glad?
Nu hoppas jag få springa på söndag.
Imorgon ska jag jobba.
Därför; nu måste jag sova.

Berlin Berlin

Så här dags förra året var en annan på väg till Berlin för att få springa runt i staden. 

Trevligt att tänka på. Och så får man lite längt i kroppen också. 

Boostade med finishertröjan tidigare i veckan. Man måste göra sånt ibland.

Från trappan denna fredag

Sänker axlarna lite.
Så där.  Den heliga grötstunden ska man inte skynda förbi.
Kom hem strax före halv tio igår kväll. Då hann jag gå varvet runt hos kidsen för att höra hur de mår, hur deras dag har varit. Viktigt för mig.

Och nu är det fredag och jag ska... just det.
Jobba kväll.
Men utmaningen idag är att komma ut direkt efter jobbet på en långtur.
Och med direkt menar jag diiirekt utanför jobbporten.
Planen är att fort som attan hinna svida om till löparstassen innan vakten låser och bommar igen bibblan.
Det ska nog inte vara några problem med det, utmaningen är nog mer av karaktären;
- In your face, fredagströtthet.
Jag ska ut och springa.
Yes I'am.

dagens i trappan; ränder Sisters, kavaj HM, byxor Monki

Lack

Body shop börjar med nagellack. 

Trevligt, trevligt - det måste vi titta närmare på någon dag.

Torsdagens

Då kör vi torsdag.
Det är lika bra tycker jag, nu när det ändå står det i almanackan så varför kämpa emot liksom.

Och dagen bjuder på ett enda jättelångt heldagsmöte.


dagens blus och stickade HM, kjol från frk

Mer humor... och lite allvar också

Onsdagens

Den är inte att leka med, den här veckan.
Det är förmiddagar med möten vilket genererar att jag kommer efter på kammaren och man bygger på sitt lilla berg av att-göra... och nu ska vi toppa det med att jobba lite kväll.
Igår slängde jag på mig löparkläderna direkt när jag kom hem och drog ut och körde intervaller. Det enda man kan göra när man är så där jobb-slut i skallen.


dagens; kombinerar rostrött (Monki) med vinrött (& Other stories) med svart (Lindex)

Bokmässan in my heart

Kanske väldigt internt men det är i alla fall Bokmässan* snart och för den som gillar/tänker åka dit/eller stanna hemma; men så här är det i alla fall.
Precis så och det kreddar jag Bokbabbel för och har lånat därifrån.

Ah, nu är det många år sedan men det fanns en tid då jag åkte mer frekvent till *Bok & Biblioteks-mässan, oh - yes I did.
Härliga tider!
Och på den tiden hade jag också ett flott seminariekort vilket gjorde att jag for som en skållad (skolbiblioteks)råtta mellan matnyttiga, intressanta, roliga, sömniga seminarier.
Och sippade lite vitt också förstås och spanade efter författare (Jan Guillou syns i alla montrar man kan tro att han har stand-ins!)
Fick en del böcker signerade och surrade med gamla kurskamrater, åt gratis karameller och hamnade märkligt nog i Värmlandsmontern hela tiden (oklart varför, det var som om alla gångarna ledde dit så fort man blev bokmässeutmattad).

Senaste åren; no mässa.
Jag har gjort annat istället. Drällt på Kulturnatten i min lilla stad som infaller sista helgen i september. Eller sprungit Lidingöloppet t ex.
Eller som förra året, sprungit Berlin marathon (längt, längt).
Och i år ska jag jobbe istället.

Två plus och Strumppremiär

Det ser kallt ut, ute.
Det ÄR kallt.
De långa strumpornas tid är här.
- Nu är frystiden här, sa jag igår till Mannen.
- Och någon gång i mitten av maj är den över? undrade Mannen.
- Någonting ditåt, ja.

dagens stickade från Lindex, kjol favoriten från Indiska

Dis tajm åff jeer

Varenda kväll i säkert två veckor har jag skjutit upp att göra momenten;
1. logga in
2. välja mellan alla varianter och kvida åt förfärliga bakgrundsmiljöer (asså va??)
samt
3.  klicka
och framförallt
4. betala
Varje år likadant, jag försöker beat the system fast jag vet att det inte går.
Det handlar om skolfoton och där är allting snillrikt uträknat så när allt kommer ikring är det lika bra att köpa 247 foton i olika storlekar fast du vet att du inte behöver dem alla.
Skolfoton,  mina egna kids!
Helskotta, vad är jag för en mor egentligen?
Jag bara inte orkar.
Jag tror jag drabbats av Stora SkolfotoTröttheten. Den brukar infalla så här års och i år är den värre än någonsin.
Jag lovar att bättre mig, jag har till och med fått en påminnelse i år - en påminnelse om att jag borde gå och göra... se lista här ovan.

Småkul

Garderobsaffären

Igår eftermiddag röjde jag och alla girlsen i Garderobsaffären.
Den heter så, ett vindsutrymme som är en någorlunda skapligt ordnad garderob, en förvaring för de kläder när man växlar mellan säsonger, jackor och kappor i olika storlekar,
Extra madrasser, täcken, lite gosedjur, skor och resväskor trängs där inne också.

Sedan de var små flickor har systrarna "shoppat" kläder här, dvs systrar ärvde plagg av äldre systrar och därav namnet; Garderobsaffären.
Det var lite av en högtidsstund när vi skulle ta ett svep i Garderobsaffären och den heter så fortfarande trots att det inte är så mycket som ärvs hit eller dit längre. Verksamheten finns emellertid kvar i liten skala, en del ytterplagg byter ägare... eller förresten de minsta ärver ju en del och så händer det ju att plagg byter ägare, systrarna emellan.
Egentligen var planen att vi skulle växla mellan sommar och höst/vinterkläder och ta fram lite mer stickat. Det utvecklade sig istället till en liten inventering och vi var vråleffektiva.
Jag menar VrålEffektiva.
Det provades, funderades och rensades ut sådant som var för smått, för slitet och så försvann sådana där hopplösa felköp ner i sopsäckar.
Svettiga i ansiktet och upprymda kunde vi knappt sluta gallringen och gick loss på skolådan och väsklådan också när vi ändå var igång.
Nu känns Garderobsaffären uppfräschad och vi har ett antal säckar för återvinning och någon för kastakasta.
Och känslan när man rensat!
Najs.

Och det är måndagmorgon

...och man studsar upp... eller nåja någonting ditåt kan räcka.
Kolsvart ute, känns som det har ändrat sig under helgen men så är det naturligtvis inte.
Regnar gör det också eller har gjort i alla fall, svårt att säga när jag kisar ut i mörkret.
Höst på riktigt.

dagens blev mycket svart men det är en fin färg, stickat från Part Two, byxor Monki

Söndag

Ingen löpning idag, istället blev det drygt 30 km happy cykling. 

Mannen väckte mig i ottan vid halv fyra (thank you) när han skulle iväg för att jaga. Jag blev tvungen att äta lite innan jag kunde somna om, hela mitt löparväsen trodde det var morgon och att det vankades frukost.

Efter frukost nr 2 vankade jag otåligt omkring och väntade på att dimman skulle lätta innan jag kunde cykla en sväng.

Perfekt sysselsättning och perfekt dagenefter en dag med en lång runda.

Kommande vecka ska det bli väldigt spännande att se om jag kan få till träningen då jag jobbar sisådär fyra kvällar är tingade för jobbet.

Nya kompisar: Asics Gel kayano 20

Att snöra på sig ett par nya skor är ren skär lycka. 

Jag klickade hem dessa från loparshop.se och då jag vet precis vad jag vill ha både i modell och storlek var det inte direkt någon rocket science.

Det kom som en trevlig överraskad att jag tyckte de var så snygga, det tänkte jag inte på när jag gjorde min beställning, då var det funktion och rätt skor som gällde, att det var en präktig rea gjorde inte saken sämre precis.

 

Och att sedan snöra på sig ett par sprillans nya skor inför en runda på 25 km var väl inte mitt smartaste drag men ibland gör man mindre smarta saker. Det var komfortabelt tills jag hade runt 6-7 km kvar hem, då började det kännas lite i tårna att det var helt nya skor som inte var insprungna. Nåväl, löprundan gick bra och jag känner mig så nöjd, jag har varit trogen Asics de senaste köpen. Saucony fick gästspela vid ett skoköp men den modellen slet jag ut på nolltid. För länge sedan körde jag på Nike men nu verkar det som att Asics är min stående favorit.

På tal om att slita skor.... lite fundersam är jag allt över hur snabbt jag sliter ut skorna, sååå himla mycket springer jag väl inte?!

Se här nedan mina rosalila skor som jag köpte i februari (!) räkna då också in att jag hade ett ganska långt uppehåll från påsk och flera veckor framåt pga skada och ändå är insidan av bakkappan helt söndernött. Hm.

Helst skulle jag vilja ha flera par skor att nöta på samtidigt så kanske, kanske borde jag klicka hem ett par löparskor till senare i höst el. vinter.

Lakritssvart med rosa och neongulgröna inslag. Gillar't.

Mina "gamla" ser lite trötta ut... 

Mina förrförra Asics - ser ut som de höll bättre!

Kräftskiva comin' right up

Inledde lördagen med ett långpass.
Lite dimma som dröjde sig kvar på fälten, bonden var ute och körde med traktorn och grejade på fälten, det var stilla och höstlöven i blandade kulörer.
Sannerligen.
Att få boosta med långlöpning och så lite natur på det, man mår som en prinsessa.
25 km senare var jag hemma och då var alla dimslöjor borta och solen tittade fram.
Mitt trick är att dra i mig Resorb sport vid hemkomst för att mota bort ev post-långrunda-huvudvärk. Äta också självfallet.
Sedan kan man diskutera om hushållsnära tjänster såsom städning är så bra att lägga in direkt efter ett långpass men ibland har nöden ingen som helst lag.

På rundan var det jag och mina nya älsklingar; nya skor!
Får lov att återkomma till dessa imorgon, nu ska det bli kräftor (jag äter ett par som sällskap) och äppelkaksbonanza.

lördagens top från COS, jeans Monki

Ett utslag av både förväntan och nervositet

Då är det en månad kvar då.
Känner en viss nervositet i kroppen som än så länge bara gör sig påmind lite grann. Jag oroar mig lite för att jag inte har tränat tillräckligt.... vilket nog tyvärr stämmer. Är inte alls i fas och absolut inte i den form jag hade så här dags förra året då jag hade glädjen att springa i Berlin (nästa helg är det marathon där... längt, längt). Men! Nu har jag som sagt 3 veckor på mig att träna och ta vara på det läget som jag har idag. Må nu kraft, ork och kropp stå mig bi. Må alla förkylningar vika hädan.
19 oktober vill jag känna mig som en superhero.

FreDagens i trappan

Igår; smet från jobbet för att skynda till utvecklingssamtal. Det gjorde att jag kom hem tidigare än vanligt och fick kontemplera i soffan och såg på hur min fina avkomma så organisatoriskt fixade sitt mellis och bakade rulltårta som utflyktsfika till idag. Ett något oväntat val men det kanske är extra gott med rullltårta på friluftsdagar..?
Eftersom de så självständigt fixade och donade som om jag fortfarande var på jobbet (utmärkt!!) valde jag att sticka ut och springa intervaller.
Fram och tillbaka, fram och tillbaka i septembersolen. Kände mig både glad och så där post-intervall-självgod (haha) med mig själv efteråt.
Idag; fredag igen. Trevligt på min ära.

dagens svarta; omlottklänning från HM, fortfarande barbent, gött. 

Torsdag i trappan

Då gårdagen inte direkt präglades av trevligt flow kan den här torsdagen bara bli bättre.
Någon jädra motto på flow får det ju lov att vara.
Här på bloggen kommer inte allt upp, sannerligen inte.
Vilken styrka det är att ha bra kollegor att prata med på sitt arbete!

Men nu är det nya friska tag som gäller och jag passar på att köra barbent idag också, undrar om det inte börjar bli dags för strumpor snart?
Än så länge dryga 2 veckor kvar till fjärrvärmehögtiden och 31 dagar kvar till Amsterdam. Man har mycket att se fram emot minsann.

Going to work präääcis som vanligt

Igår hann jag allt jag ville, jobba, springa, föräldramöta mig.
När min mejl fick fullkomligt frispel igår eftermiddag (för andra gången på en vecka) tyckte jag att det passade riktigt bra att dra hem.
Jag kan inte längre skicka mejl, bara ta emot och det är definitivt ett klart hinder i arbetet om jag säger så.
Vi ska se om vi kan få ordning på det idag. Ja, inte jag men en e-postspecialist från it-enheten ska få pyssla.

dagens vita blus, finstickad och florstunna ärmar är från Wera, utsvängda jeansen från Esprit

Glasklar shopping på lunchen

Jag har sett att mina kids redan har något slags ekollonprojekt på gång. På diskbänken finns det en skål med ekollon i vatten så det kändes liksom glasklart att klicka hem en fin vas!
Svenskt Tenn firar Estrid Ericsons födelsedag (120:e) med ett finfint pris på den vackra Ekollonvasen, 120 pix - endast idag.

Helt vanlig tisdag tror jag

Tänkte jobbajobbet och sedan med hjälp av lite tidsoptimism hinna med en träningsrunda innan föräldrarmöte.

dagens skjorta Lindex, byxa HM, toffelsköna skor från & Other stories

På jobbet idag

....hjälpte jag en vänlig och glad äldre herre att få fram ett telefonnummer varpå han säger;
- Förr fanns det telefonkataloger, de var bra att ha.
Jag hinner aldrig berätta att de blev så dyra och att vi därför slutade köpa in dem och att vi mer än gärna hjälper till att leta upp nummer via tjänster på nätet, för han fortsätter glatt;
- Kanske de (han syftar på katalogerna) kommer tillbaka nu när vi har fått nästan 13%!
Han ler med hela ansiktet och riktigt myser.

Jag känner hur hela jag stelnar till, liksom stelnar i en rörelse.
Först tänker jag "säger han det han säger eller missuppfattar jag?"
Sedan inser jag.

Efteråt känner jag mig både kall och omskakad.
Nu tror jag inte att farbrorn hade just telefonkatalogerna som viktigast på dagens agenda, sättet han sa det på gav mig emellertid känslan av det fanns någon slags önskan av att backa tiden, gå tillbaka till ett slags samhälle som inte finns längre.
Jag tror att han passade på och tog tillfället att få tala om sin förtjusning över ett valresultat som han var väldigt nöjd med.
Och jag står där och undrar.... är han medveten om vad han röstat fram?

Visst ja, dagens också

Kör lite orange idag, ett reafynd från i somras som dessvärre visade sig vara en smula transparent. Det är förlåtet eftersom det är roligt snitt på tröjan med fint fall.
Transparent tyg avhjälper man med ett linne som dessutom kommer ge värme, 7 plus nu på morgonen.
Kamerablixten ger en käck överexponering men det är smällar man får ta.

dagens oranga bidrag kommer från COS, jeansen från Monki

Det här var inget bra

Jag mäktade inte sitta uppe hela natten igår och valvaka, efter helgens bravader var jag trött.
Sedan såg man ju rätt tidigt åt vilket håll det barkade hän.
Och det barkade verkligen.
När jag vaknade på morgonen och läste slutresultatet kan jag konstatera att det känns verkligen inget bra att SD är tredje största parti.
Jag vet inte riktigt vad det har blivit med alla medborgare runt omkring mig.
Vill man ha ett främlingsfientligt parti i toppen? Som ska vara med och ta beslut?
Vill man det? Förstår man vad man säger ja till?

Valsöndag med träningsvärk

Började med att göra val direkt på morgonen, vilken typ av frukost ville jag ha av hotellets buffé?
Det blev pinsamt många skivor ananas och god yoghurt.
Sedan åkte vi hem och så blev dags för ett så mycket viktigare val.

Enligt traditionen gick vi hela familjen på vår valpromenad, med röstkort i näven bort till vallokalen och denna gång fick ju äldsta också rösta.
Att promenera idag var skönt mot dagens goa träningsvärk på framsida lår.
Har gått och funderat på gårdagens fina lopp.
Vad kul det var fast jag fick slita för kilometrarna, det var nyttigt.
Och vilket löparväder! Perfa.
Mmm, vilken bra lördag det blev, känner mig peppad inför all träning som nu ligger framför mig.
Jag ska inte sticka under stol med att det blir tufft att hämta in, jag har tappat i fart både bokstavligt och träningsmässigt. Jag får väl träna och så får vi se hur långt det räcker.

Sedan har jag funderat på vad dagens val kommer klinga ut i för Sveriges del.
Nu sjunker jag ned i tv-soffan och kollar in valvakan.

Dags för ett långt löparrapportinlägg i vilket Libby missar att visa respekt mot distansen halvmarathon, laddar och kommer igen och får bubbel

Långa rapporter från lopp har vi inte haft här på länge men nu är det dags.
DN Stockholm halvmarathon har jag inte testat tidigare men nu så!
Det började riktigt fint, septembersol i ryggen och med Britney Spears i lurarna Work bitch (ehum) - jag kände mig peppad och hade spring i benen.
Och som alltid trångt i starten och in i vägtunneln, Klaratunneln, var det varmt som attan och fortsatt trångt.
Här gick jag ut för hårt, dumt nog. Vet inte om jag gjort så förut, hade svårt att hitta rätt och rimliga fart och sprang för dagens form alldeles för intensivt.
Jag borde tänkt mig för lite, halvmarathon är en distans som man (jag) bör ha respekt för, inledningvis hade jag inte det idag.
Och vad händer då? Jo, då blir det pay back-time, jajamän.

Banan var riktigt fin men mer kuperad än jag förstått och med så många dagar i sjukhörnet och zero träning i bagaget började krafterna tryta vid 10 km. Skitkorv också.
Men jag fattade fortfarande inte galoppen utan försökte köra på, vid 15 km kan man väl säga att allvaret kom i fatt mig.
Då började förhandlandet.
Nu får du lov att och acceptera att under 2 timmar kommer du inte in, Libby. Okej, då. 2:04 då?
Då får du ta och lubba på, Libby.

Utmed Söder Mälarstrand  fick jag kriga till mig kilometrarna och så var jag lite nervös för stigningen som skulle komma vid Tantolunden.
Och hoppla, där kom stigningen och jag fick slå ned ytterligare på farten. Med mantrat jag-går-inte, jag-går-inte matade jag mig fram, fram, fram.
(inte tänka på marathon, bara vara här och nu, här och nu, bara mata, mata, mata)

Och så dyker 19 km-skylten, bara så där. Men hallå! 19 km, jag börjar räkna kilometrar.... då är man ju för fasen nästan i mål!
Och när jag springer uppför Sankt Paulsgatan (det var fan vad uppför det var) och når Götgatan så sjunger George Michael plötsligt Freedom i lurarna. Helt perfekt med lite 90-talsskrål - jag känner krafterna återvända, jag kommer inte att klara sub2 - jag har inte ens tittat på löparklockan sedan 16 km, ett medvetet val men! Jag blir minsann lite sprallig! Stockholm ler emot mig, publiken är fantastisk, det är nedförsbacke mot Slottet och jag känner plötsligt sann löparglädje.
Tja, sedan ser jag till att vara smart och inte försöka tokspringa. Det är lätt att man tror att man är i mål men den sista kilometern ska också matas undan.
Och till sist når jag Norrbro och stänger av klockan på 2:02.
Jamenjavisst - det får väl duga då.
Kaffet i målfållan ut - himmelskt gott. Påse med ombyte hämtas och så sammanstråla med Mannen som är nöjd med sitt lopp.
Jag bestämmer mig för att vara nöjd också.
Med en omiljövänligt lång varm dusch och lite bubbel i kroppen känner jag med tillförsikt på kommande träning.
Fasen - nu gäller det verkligen att komma i något så när fas för nästa utmaning.
Då ska jag springa dubbelt så långt.
Well, well cykelställ - nu väntar en middag på oss och så ska loppet ältas ett par varv.

Det välbekanta surret i kroppen

Så här dags för en vecka sedan var man inte kartig precis.
Nu sitter jag glädjande nog i köket med en kopp kaffe, laddad med gröt och känner in det välbekanta surret i kroppen.
Nervös-inför-lopp-surret.
Verkar inte spela någon roll vad gäller omfattning och längd av lopp, surret kommer som en beställning och alla tics och ritualer inför lopp blommar för fullt kan man säga.
Tävlingsnerver har jag aldrig haft anledning att skryta om att ha, det händer att jag undrar varför jag utsätter mig för det.... fast egentligen vet jag ju varför! Det är ju så roligt!
Idag har jag anledning att oja mig lite över hur det egentligen står till med formen. Med en sådan sönderhackad träningstid (och sett över hela året... det förtjänar nästan ett eget gnällinlägg) som det har varit och så nyss som jag reste mig ur sjukhörnet kan det blir hur som helst det här.
Måhända är det lite dumt/galet/väl optimistiskt (välj alternativ själv) att jag ger mig ut på ett långt lopp där det ingår nummerlapp. Det är lätt att man glömmer att man har inställningen "det är ett träningslopp för mig" när man har lappen på bröstet. Och tävlandet är ju som tidigare Libby vs Libby.

Nåja, det där kan jag ju älta hela bilresan upp till Sthlm om jag känner för det.
Springa ska jag göra i alla fall och jag har laddat med en spellista som jag hoppas ska ge mig pepp och stöd om det skulle behövas. Tokstirrat på kartan har jag också gjort som om nu det skulle hjälpa och så får vi se om det blir två knutar eller tre knutar på skosnörena.
Två= träning
Tre= tävling
sådan är lagen.

Ett slags fredagsmys

• lackar naglarna - måste absolut ha nylackat inför lopp
• plockar med löparkläderna - blir orange imorgon
• testar löparklockan - den piper inte längre och hittar satelliter igen
• klickar hem nya löparskor - ska springa in dem till Amsterdam tänkte jag
• anmäler mig och Mannen till nya lopp - jag är envis som en gnu

Känns ju kul att det är fredag och huvudvärken är annorstädes

Fredag! Fredag!
Och jag vaknar för första gången på länge utan att ha ont i huvudet direkt så fort jag slår upp mina ljusblå.
Det är ett tecken.
Jag känner mig inte täppt.
Det är definitivt ett tecken.
Mannens halsont är borta.
Halleluja, praise the Lord!
Vi bestämmer oss.
Nu springer vi!
Nej, inte nu, just nu men imorgon.
Morgondagens träningsrunda får bli i hufvudstaden.
Roligt!

dagens i trappan; min stickade lilla favorit med små rosetter (!) från HM, kjolen min följeslagare från Asos (vill ha en till i annan färg)

På lunchen sitter jag ned och funderar

När jag äter lunch på egen hand, ute på lokal på väg till möte brukar jag snabbt försjunka i tankar. Ni vet, ett rikt inre liv.

Det är intressant att iaktta sina medmänniskor. Alla de som är här på sin lunch t ex.  Vad jobbar de med? Kultur? Administration? Hälsa? Snälla saker för andra?

Vilket får mig att fundera på alla som jobbar med att allt i samhällskroppen ska fungera, allt som liksom bara måste funka för att vi ska upprätthålla demokrati, rättvisa, omvårdnad, utbildning, för att bara nämna några viktiga byggstenar.

Ibland har jag svårt att föreställa mig, verkligen förstå att det som är min verklighet sannerligen inte är något självklart. Verkligen inte för alla, inte ens här där samhällskroppen ändå finns där, för min och din skull. Allt som är uppbyggt och fortsätter att byggas, finslipas. 

Fast jag vet ju, det är olika, det är så inåt helsike orättvist fördelat i världen, det där med fungerande samhällen som inte är direkt människofientliga. 

Sånt händer det att jag filosoferar över.

Torsdagsmorgonens funderingar och en Trappans

Jag var inte trött på trappan, själva momentet, men jag kände mig lite trött... på mig själv... tror jag.
Men efter väldigt fin feedback hänger nog trappan med trots allt, tills jag trappankrisar nästa gång ;D
Det roar mig ju och är ju rätt harmlöst.
Jag blir lite trött på mig själv ibland och ibland är det mitt alter ego Libby som får ta lite stryk skulle man kunna analysera det hela lite amatörmässigt.

Trött var jag också igår afton när jag trampade hem i den mörknande kvällen. Och det efter en sån där kväll där jag langade böcker och hjälpte folk så det stod härliga till. Och alla besökare var så där trevliga och roliga och sa tack så mycket för hjälpen.
Förresten oftast, oftast är det faktiskt så på mitt jobb. De flesta som man får serva är glada och snälla. På biblioteket får man ju träffa så många olika människor. Tror inte det går en dag utan att jag tänker på det.
Så många olika... olika åldrar, bakgrund och olika behov av vad vi på biblioteket kan hjälpa till med.
Och mitt kvällspass hade föregåtts av ett arbetsflow som vore jag touched by God.
Vissa dagar sticker ut lite. Guldjobbardagar.

dagens orangea bidrag kommer från Lindex. Top Simple och byxorna som är blanka i strukturen kommer också fr Lindex... 

Vilket förtroende

Kollega ber mig utvärdera träningsmagasin inför förnyelse av våra prenumerationer.

Ett hedervärt uppdrag som jag tänker ta på djupt allvar.

Onsdag i trappan

Det är inte för att kokettera som jag funderade på om dagens i trappan borde pausa.
Känt mig lite småseg på sistone, med inspon.
När jag började med trappans så var det för att det är kul med vardagskläderna och det är ju det jag använder mest. Jag roas själv av att se andra och för att uttrycka mig lite slarvigt men jag tror ni fattar; vanliga tjejer vad de väljer för att uttrycka sig klädmässigt. Det roar mig och det behöver inte vara dyra prylar för att vara fancy.
Att fota märkte jag snart är ett rätt bra sätt för att ständigt återuppfinna sin garderob. Från vilken det i mitt fall oftast och framför allt just nu mest handlar om återvinning eftersom något slags inte-köpa-just-nu-tänk lagt sig över garderoben. Vilket när som helst kan ändras till shoppingläge men det är ju inte precis så att man går runt och fryser.

Så långt med kläd- och trappanfunderingarna för idag.
Nu väntar jobbajobbet till sena kvällen.

dagens stickade den lovely kabelstickade tröjan från COS och rutorna från Wera eller om det var Åhléns, mer eller mindre samma lika

Från trappan

Trodde ni att ni skulle slippa en vardagens i trappan?
Näru.
Fast nog har det fallit mig in att det kanske är dags att avsluta detta ständiga poserande i trappan... men så blev det en trappans idag också.

dagens prickar Lindex, byxor de där bästa sköna från Monki

Efter jobbet

Asså, vad göööör man när man inte springer?
Stannar länge på jobbet och jobbar jobbet?
Japp.
Och sen då, när man kommer hem och inga ungar hojtar om mat?
Då sjunker man ned i fåtöljen och bygger nya musiklistor för sina eventuella future löprundor.
Det gör man.

Mannen undrade; vad gör vi sedan, när våra kids flygit ur boet (uhäääää!!)?
Då kan vi äta fil varje kväll om vi vill, sa jag.

Film i sjukhörnet

En snygg rock i morgonljuset gör halva grejen.

Jamen jag tycker han gör en riktigt bra insats som Mr Darcy, bäste herr Matthew MacFadyen. Jag har ju genom åren sett filmen ett antal gånger och denna sjukhelg har jag dessutom roat mig med att först se BBC-versionen av Stolthet och fördom (från 1995) och sedan kört långfilmsversionen (från 2005 där sagda herre figurerar) och ja, jag är på det hela taget mycket nöjd. 

I tv-serien har man ju mer tid på sig och kan därför riktigt gotta sig åt alla förvecklingar. Dansscenerna är näst intill oändliga i tv-serien, de hoppar omkring som galningar och vill aldrig sluta. Om man jämför dansandet så är det intressant att se att i långfilmen är det betydligt mer rörigt, stimmigt, folkligt framställt. 

Familjen i långfilmsversionen som sådan känns också mer äkta om man nu kan dra sådan höga växlar på detta ämne. Deras måltider t ex är mer lika riktiga familjemåltider faktiskt, som det ser ut när ett gäng med tonårsdöttrar och föräldrar försöker få till en måltid.

Och som jag älskar Donald Sutherland som Mr Bennet i långfilmen. Ack ja.
Mr Darcy är precis så stram som sig bör men i långfilmen lägger han upp en mer plågad min. 

Elizabeth Bennet tillåts vara lite mer kvick och ungdomligt spirituell i långfilmen, rätt kul att det blir olika tolkningar av dessa huvudpersoner i detta drama tycker jag.
Men båda varianterna har en given plats i mitt hjärta förstås, jag kan inte välja en enda favorit.

Att tv-seriens Mr Darcy dyker i sin lilla damm (plums ner med sin fina vita skjorta) känner de flesta till men i långfilmen gör man en annan version, ack så värdig en tvär Mr Darcy.
Här får han istället (i MacFadyens tolkning) vandra fram i morgonljuset oklanderligt klädd så där lagom gentlemannamässigt slarvigt i vit skjorta, snygga byxor, höga stövlar och viktigast av allt; med sin långa rock slängandes om sig. Ja, man bör ta en titt på herrmodet i filmerna, det är flott.

Och ja, då står ju Elizabeth Bennet där som av en slump (praktiskt) - de kan inte sova pga kärleksgrubblerier och så går det som det ska gå - det är suveränt snyggt gjort.

Och slutet är genialiskt gjort i långfilmen! Man tror man ska levereras typ blommor i kyrkan och glada brudpar men se - det får man inte.

Som ni säkert förstår skulle jag kunna grotta en långt inlägg om detta men stoppar där för denna gång.

Ännu mera på plussidan för dessa filmer; det alltid så smärtsamt vackra engelska landskapet.

Oj, jag får lite längt efter det igen.

And it goes on

Och där jag ligger i sjukhörnet och matar på med Emma med gölliga Gwyneth (från 1996!!!!) sitter yrseln i och det hm..... känns det som jag nästan får.... ont i halsen igen...?
Meh, va fasen?
Kan man utveckla någon slags överkänslighet mot den här sortens filmer eller kan de framkalla sjuka bara för att man alltid tittar på dem när man är sjuk?
Men jag som tänkte se en till nu, på direkten!
Jag orkar inget annat. Vill bara dricka a nice cup of the, dear och se ut över det engelska landskapet.


Och löparklockan bara piper vidare. Skitbra batteri, måste jag tillstå.

Garmin, åh min Garmin

Hoppfull såg jag till att ladda min kära löparklocka i torsdags.
Nu blev det ju ingen löpning och när jag såg att klockan var på igår kväll skulle jag stänga av den.
Nu ville tydligen Garmin annorlunda och hakade fullkomligt upp sig och piper nu sedan nio-hugget igår kväll.
Det går INTE att stänga av den eller på något vis påverka klockan.
Den piper gällt - HELA TIDEN.
Vi har fått lägga den i vardagsrummet under två kuddar för att slippa dess irriterande gälla tjutande.

Jaha, det här kom ju väldigt lägligt.
Om, jag säger om, jag nu skulle få springa på lördag är det bra att ha en klocka och medlem ur Löparkollektivet har redan skyndat till min hjälp och lånar ut sin klocka vilket jag ödmjukast tackar för.
Om det nu blir något lopp vill säga. Förutsättningarna är sannerligen usla, jag har bestämt mig för att se loppet som träning. Punkt.

Och klockan då? Jag får väl vänta tills batteriet har lackat ur och sedan gå tillbaka igen med klockan till butiken för reparation.
Ja, det är samma klocka som var på reparation i våras.
Om jag känner mig lite lätt motarbetad? Kan man säga.

Oh well

Färdigdressad och mascarad och klar.
Gröten smakade mig inte.
Jag virrade till det med både diskmaskinurplockning och dukning. Fick liksom inte igång autopiloten.
Yr. Matt.
Då kände jag, nix, Libby. Idag blir du hemma.
Så nu sjunker jag ned i sjukhörnet och tar en feberfri dag och räknar med att jobba imorgon.

Snuvad

Ja.
Man känner sig ju lite snuvad på helgen när man tillbringar den i sjukhörnet. Men visst, det är ju både praktiska och ekonomiska fördelar att vara sjuk då, man kom ju inte efter på jobbet....

Efter att ha tillbringat hela lördagen med Fru Frossa och Herr Huvudvärk i sjukhörnet kunde jag idag äntligen röra mig ända ut till soptunnan på gården.
Igår matade jag på med film och ägnade mig i huvudsak åt Stolthet och fördom; Mr Daaaarcy och alla systrarna Bennett, baler och komplikationer i sällskapslivet. Perfekt när man är klen och sjuk.
Kidsen pysslade om mig så fint, jag fick te så fort jag hostade till och både bulle, choklad och en film!
Idag kände jag mig riktigt stärkt av promenaden till soptunnan så jag sög tag i dammsugaren innan jag hann tveka.
Nu är det redan söndagkväll och Mannen har återvänt till hemmet efter konferens i Österrike.
Han lyckas ofta passa på att resa bort när jag blir sjuk eller så är det jag som passar på att bli sjuk när han är bortrest. Hoppas nu att hans karantän i Österreich är till hans fördel så kanske, kanske vi båda två får springa på lördag.
Time will tell.

Rapport från det där j***a sjukhörnet

Se så fin septemberdag det är där ute. Helt enastående.
Som perfekt för löpning.
Uhäää.

Och här sitter jag och herre jisses så tråkigt jag har det.
Jag är totalt däckad och rastlös på samma gång.
Har så ont i halsen att jag inte kan prata men vem skulle jag prata med liksom? Knät?
Knät är det enda som tuffar på i rätt riktning.
Det blir en imponerande sårskorpa (äckligt att blogga om men jag har visst inga hämningar här nu).
Passar på att lufta knät helt enkelt. Kör plåsterfritt idag, jojo.

Jag visste förresten inte att man kunde ha så ont i huvudet fast man tagit till med Treo som jag gubevars aldrig brukar hälla i mig.
Det hjälper föga.
Inte visste jag heller att min till vardags så krånglande mage kunde krångla ännu mer.
Det har jag de klatschigt blå pillren (antibiotikan) att tacka för. Illamående är nu mitt mellannamn och aptit har jag inte haft de senaste dagarna. Har i veckan på ren vilja lyckats pilla i mig lite smått, lite lunch men idag - nope. Det ska bli duktigt skönt att bli av med den där kuren.
Vad mer?
Jo, min hastigt planerade helg i sjukhörnet gjorde också att min äldsta fick ställa in sina planer.
Känns ju dubbel visset för mig men som den kloka unga dam hon är så förstod hon ju läget.
Vet inte om jag orkar läsa ens och så tycker att min damtidning är dum.
Gnälla på bloggen är visst allt jag har ork till.

Dagens käftsmäll eller Ja, jag är bitter

Krya på dig, ropar kidsen till mig där jag sitter i sjukhörnet.

Det var då f**.
Ännu ett lopp där jag inte kommer till start.
Och min Tjejmilen-helg som jag sett fram emot så länge! Hänga med brudarna, springa lopp, äta och dricka gott, sova hotellsängen och lite shopping.
Nu blir det i.n.g.e.n.t.i.n.g.  med det.
Kroknade igår och la mig tidigt, vaknade 375 gånger under natten och fattade läget i natt.
Du är sjuk.
Det blir inget med helgplanerna.
Jag trodde ett tag att det går nog och så lite senare; jag kan följa med till Sthlm i alla fall men inte springa.
Med feber? säger sjukkroppen. Och seg hosta? Och Huvudvärken från hell som går ner i axlarna?
Hänga med? Är du dum i huvudet också (förutom sjuk)?

Det är märkligt att det tar så lång tid innan jag fattar men då! Då fattade jag.
Det blir en helg i sjukhörnet.

Torsdagsplåstret

Så här långt har september levererat vädermässigt, fortsättt så. Att cykla hem i den ljumma kvällen igår var så fint. Jag skulle så gärna ha sprungit en sväng men avstod.
Jag är inte sjuk men jag är inte heller på topp. Varje dag känner jag efter och funderar, träna? eller inte träna?Tränandet har sackat efter nu, allt tack vare detta sega mellanting. Det måste till en ändring, det börjar ju dra ihop sig för Amsterdam.

dagens grå Zara, blålila (?) Filippa K, svart Lindex

Crimson field

Såg ni BBC-serien i lördags?
Inte jag heller men ikväll bänkade jag mig i tv-soffan och såg första avsnittet av Crimson field, verkar lovande. BBC kan det där med tv-serier om jag säger så.

Onsdagens

Utan plåster?
Ingalunda, det gömmer sig där under skojiga kjolen.

Enfärgat blå från Zara, kjol Lindex, plåster Apoteket

Dessa dagar

Mest använda telefonnumret just nu.
Sjukanmälan till kidsens skolor.

Vad heter det? Morgonstund har guld i mund?

Om man inte kan sova kan man lika gärna kliva upp och göra annat.
Betala terminsavgifter för barnens aktiviteter är en syssla.
Lufta sitt jack i knät en annan.
Läsa halva internet, ytterligare en aktivitet.
Man skulle också kunna älta varför sömnen blir så hackig denna vecka och att dagens intervaller måste ställas in pga ständigt irriterande känningar åt halsen till.
När man sedan är igång och ältar kan man undra hur det ska bli med planerade lopp.
Det där sista skulle man kunna lägga rätt mycket ält-tid på är jag rädd eftersom frustrationen nu når max på frustrationsmätaren då det har blivit lite väl många inställda lopp 2014.

Jag har hunnit vara vaken rätt länge den här morgonen och har i stort sett hunnit med allt ovanstående.

Mycket gnäll här nu men det blir bättre

Gölliga vänner som läser mitt gnäll på bloggen tipsar om motattack för illamåendet orsakat av de klämmiga blå tabletterna (antibiotikan).
Och andra gölliga vänner på bloggen hjälper mig att ifrågasätta lördagsdoktorns uppmaning att köra lite random med antibiotikan.
Tar till mig goda råd och försöker hålla fanan högt, det vankas ju bokcirkelträff i afton.
Läget i Danger Zone just nu; två nere för räkning.

Om jag känner efter så skulle man kunna tro att jag är på väg att få lite ont i huvudet också.
Jag väljer att inte känna efter.

Lägger till

Förutom mitt nojande över att jag ska åka på en förkylning, stramandet i knäjacket så lägger jag nu till illamående.
Jag ger antibiotikan skulden. Det måste vara den som gör att jag känner mig lätt sjösjuk.
Urk.
Hoppas jag kan lägga av med kuren i förtid. Lördagens doktor tyckte det, bara knäjacket ser ok efter ett par dagar så behöver jag inte äta alla de skojiga blå pillren i asken.
Det tackar vi för.

Tisdagsplåstret

Plåstret hänger med, jag har dock bytt till en annan modell. Måste ju variera mig lite.
Annars gör jag väl inte det direkt, kanske har jag hamnat i någon loop av tröja, kjol, tröja, kjol.
Comfy ska det vara,
hade jeans igår till stallet, det var inte skönt för plåstret eller rättare sagt såret på knät.
Direkt obehagligt faktiskt så brallor skippar vi tills vi gått ned i plåsterstorlek.
Tur då att de närmaste dagarna har utlovats bli fina med fina temperaturer.

Just nu på morgonen dimmiga 8 plus men jag som annars ständigt gnäller över att jag fryser, pallar underligt nog skapligt bra att vara bar om benen bara jag har långärmat.
Hmmm, har jag på något underligt vis härdat benen med alla rundor i korta löparshorts tidigt på säsongen (obs hemsnickrad teori)?

dagens; rubbet från Lindex

Sista dagen i augusti

...tillbringades på cykelsadeln.
Äh va fasen, jag har ju inte direkt skitont i jacket på knät så cyklandet ville jag ju inte hoppa över.

Nu hade vi inte tänkt att det skulle bli riktigt så toklång tur men då vi kom till vägen vi hade tänkt cykla så visade den sig vara en grusväg.
Det ingick inte i våra planer, tusan. Överläggning över kartan och så cyklade vi en bit till, men nästa planerade väg var också en grusväg.
Meeeh!
Våra hojar är inte tänkta för grus så vi fick då cykla en helt annan väg och djiii - då blev det en långtur i alla fall.
Men det gjorde ju egentligen inget, det är så kul att cykla! Jag ringde hem och största hälsade att i sjukstugan rådde det frid och vi behövde inte stressa hem.

Då gjorde vi inte det. 11,5 mil blev det innan vi kom hem och den här cykelsvängen innehöll många fler backar än vår senaste tur så när vi äntligen rullade in i den lilla grannstaden för en fika var det en välförtjänt fika.
Jag ska erkänna att det var väldigt trevligt när en skylt sa att det endast var 3 km kvar till den söta lilla grannstaden...

Den där känslan när vi sticker iväg på våra cykelrundor, trampar lätt och rullar ut från stan är så otroligt fin. Den här typen av cyklar är något annat, som en annan farkost. Eftersom jag nu sitter fast i pedalerna blir trampandet något helt annat, med risk för att låta riktigt fjantig/knasig, men man blir som ett med cykeln.
Det är en fantastisk upplevelse att susa fram lagom fort bland byar och betesfält, åkrar, gårdar på dessa småvägar. Vägnätet så här i jordbruksområden är ju finmaskiga så det finns gott om relativt lugnt trafikerade vägar att cykla på.
Nästa gång ska vi nog cykla lite mer på Vikbolandet, vi har tagit några omvägar där över på våra turer när vi far hemåt. Himla vackert, det ser jag fram emot.

Och in i september ska vi

Inte bara ny vecka! Det är ny månad också.
Augusti höll på länge, tänk i början hade jag semester.... (tittar drömmande ut genom fönstret...)
Jag avrundade ju som sagt augusti med att slå omkull rejält i skogen.
När sköterskan som på lördagkvällen så vänligt gav mig en stelkrampsspruta frågade hon om jag hittat någon svamp - jag hade ju berättat att jag hade ramlat i skogen - trodde jag först att hon skojade lite med mig.
Sedan insåg jag ju att det var en rätt relevant fråga.
Så här års är väl de flesta i skogen för att leta svamp.
- Eeh... nä, jag sprang i skogen.
- Jaha, så här års blir du väl inte så svettig, sa hon då.
Och då tänkte jag på att hon skulle bara se mig, hur det droppar om mig ibland.
- Jo, det tycker jag nog.
Om klappade om mig och tyckte att jag skulle ta det lite lugnare.
Det kan jag hålla med om men så där evinnerligt snabb var jag ju inte i lördags (önsketänkande), ramlandet hjälpte säkert en rot till med.
I natt har det värkkliat i såret och ha byxor över det flotta plåstret är rätt obekvämt, jag sparar det till eftermiddagens stallvistelse.
Dagens blir således med plåster kompletterat med gråspräckligt fr Lindex och svart kjol m drapering fr HM.