Nu har det gått många dagar sedan Berlin.
Det var så kul där att jag får som ett litet nystan av längtan i bröstet när jag tänker på Berlin.
Jag har inte ens haft lust att klippa av mig det blå entrébandet runt handleden så det har jag kvar som en annan musikfestivalälskande tonåring. Å andra sidan går jag runt med armbandet från Vårruset fastknutet rund handleden sedan maj så något knäppt med mig är det ju.
Med Berlinlängt och löplängt i kroppen har jag nu vilat. Vilket har känts helt ok eftersom det krävs en rejäl vila efter ett maraton. Nu hade jag dock tänkt att jag skulle knyta på mig skorna igen och ta ett varv men jag är inte helt 100 i kroppen, känner mig hängig så skorna får stå oanvända ett par dagar.
Vilket föranleder att jag förstås känner en stigande frustration.
Inte bra.
Och så dessa vackra höstdagar som inte får utnyttjas till löpning!
Inte bra alls.
6 kommentarer:
Hold your horses, nyss sprang du vansinnigt långt!
Jag känner igen mig!!! Kanske kanske kör jag en lugn kortis ikväll...eller imorgon.
Jag har varit oerhört trött efter Berlin måste jag säga...
Karin
Fliselin: ååååkej! men jag är så sugen!! :D
Karin: men åh, nu blev jag avis.. jag vill också springa!!!
Det blev inget igår, med springet alltså. Jag orkade inte.
Karin
Åh, blä! Hoppas att bacillen vänder lika fort som min gjorde. I går kände jag mig helhängig, men sedan efter skön promenad på kvällen - fick jag piggryck och började dona hemma som värsta kocken. I dag är jag helt på gång igen och har ägnat mig åt min favorithobby - lunchspinning. Tjohooo!
Kram!
Karin: ok, men sen kom du ut eller hur?
Camilla: önskar att det vore så men nää, det här verkar bli långvarigt :(
Skicka en kommentar