Tempo, tempo - att lämna komfortzonen och ana mjölksyran

Vad gör man efter ett marathon? Vad gjorde Libby?
Vila är bra.
Både fysiskt och mentalt. Så blev det också denna gång, jag vilade någon vecka från löpningen innan det blev en runda, så vilade jag lite till. Mest kanske för att se om Förkylningen hade siktat in sig på mig men också för att ladda lite mentalt. Rätt snart började det klia i bröstet av abstinens.
Anade lite irritation över att inte få komma ut.
Lika så gott att man lämnar viloläget och kör då. Vid behov kan man ju se sig om efter nya lopp, nu är inte det något problem; jag har datum i almanackan som innehåller lopp men det känns så långt till dem så eventuellt har jag ett sommarlopp på gång också.
Och så har man (jag) små delmål man vill nå därför tänkte jag igår kväll att det var dags att lämna komfortzonen och testa på lite tempolöpning.

Så här gjorde jag;
jag valde en milrunda som jag vet i förväg inte är för backig utan rätt flack, en runda med asfalt resp. landsväg och som jag så att säga kan utantill.
Tanken är att jag ska hålla min önskade milfart/km minus 20 sek, jag ska alltså sticka iväg med (för mig) hög fart och springa på en kilometer och sedan jogga lugnt i 500 m. Sedan är det dags för 1000 m med fart igen och sedan 500 m "vila"; utlagt så på hela milrundan.
Men först uppvärmning den första kilometern i för mig ett behagligt tempo. Sedan är det dags att dra på och det gjorde jag. Absolut nödvändigt för mig att ha löparklockan som stöd, både för att se längd men också vad jag höll för tid. Man ska inte frestas att titta på klockan för ofta och i synnerhet inte precis när den räknar ut genomsnittsfarten vid varje hel avklarad kilometer, den blir ju lägre än planerat eftersom klockan också tar hänsyn till "vilopauserna". Jag har en intervallfunktion på klockan, ska testa nästa gång om det är enklare att mäta med den.
För en nästa gång ska det bli även om tempolöpningen var skiiiiitjobbig.
Snacka om att definitivt lämna komfortzonen, på sista "snabba"kilometern orkade jag inte hålla min planerade fart, det gick helt enkelt inte. Efter 2-3 snabba kilometrar kändes det också nödvändigt att gå i rask takt istället för att jogga men det tillät jag mig så här detta första pass av tempolöpning - men bara en kort stund, sedan var det direkt på jogg och absolut inte stanna. Shit, då hade jag väl stått där ute på vägen än.

Nu måste man ju inte ge sig ut och köra tempolöpning i 24 graders värme meeen jag tyckte tisdagkvällen var lika bra som någon annan och trött hade jag blivit i vilket fall som helst oavsett väder. Trött på ett uppfriskande galet vis med mjölksyrekänning och det har jag inte haft på länge, om man nu tycker sånt är kul.
Snabbare löpare ska man tydligen bli av sådan träning.
Låter ju bra, tycker jag.