Sen kväll med Libby; tårta

Tänk nu tar ungarna mina sommarlov imorgon!
Jag  b e g r i p e r  inte var den här våren tog vägen. Begriper det inte.
Och inte kan jag springa på skolavslutning heller, de två äldsta tycker väl inte illa vara men de två yngsta hade varit fint att få höra sjunga in sommarlovet. Deras ömma fader kommer vara där, jag ska på kurs.
Jag känner mig så i otakt med allt; tiden, grönskan, årstiden och jaa, skolavslutningstider bara måste man ju få manifestera på något vis, inte sant?
Det är väl därför jag sitter här vid ugnen och väntar på att en tårtbotten ska bli klar.
Synd bara att sockret var slut precis lagom till vispandet av maräng. Tur då att det är just en ljus junikväll och att cykla bort till affären inte känns som jordens svåraste uppdrag.
Annat är det i november men då firar man å andra sidan inte heller skolavslutning.
Synd också att någon hade tagit slut på bakplåtspappret men ändå lämnat förpackningen kvar (tack barn) där någonstans svor jag faktiskt lite, för cykla till affären en gång till hade jag sannerligen inte lust med. Bara för att det är junikväll betyder det inte att jag är den piggaste mamman i kvarteret heeela kvällen.
Nu ska jag bara fixa jordgubbar imorgon så har vi en tårta!
Min godaste tårta ska det bli, ja det står så i receptet men jag tror att det officiella namnet är Pinocchiotårta, det var någon här på bloggen som upplyste mig om det sist det begav sig.
Och varje gång jag bakar; jag blir lika förvånad varje gång att det liksom blir något av det! Det ser ju så ynkligt ut när man häller ut i formen.
Jaha, snart dags att kolla hur den mår i ugnen.