Tänkte mig en sovmorgon eftersom flexen är proppfull och jag bara måste beta av timmar.
Grävskopan utanför fönstret tyckte annorlunda. När jag äntligen fattat att det kommer inte bli den sovmorgon jag så väl behöver gick jag upp. Då hade grävskopan åkt. Inte hade den grävt något heller, den hade bara dragit dit sina bästa grävskopsprylar i en stor fin container.
Will meet again antar jag.
Tänkte mig en löprunda men eftersom Förkylningen inte bestämt sig för om jag är nästa offer eller ej så valde jag att avstå.
We shall never be friends så är'e bara.
Tänkte mig vidare en lugn morgon men en krånglande dragkejda på äldsta dotterns val av dagens klänning tillintetgjorde den planen.
Lite panik där ett tag eftersom spånkan inte väntar på tjejer som måste välja ny klänning. Hon hittade dock en som dög som ersättning i sin mors garderob (jojo minsann, pyser modern nöjt) och kom iväg. Så dags hade mitt nyduschade hår fått en intressant stil så jag fick börja om lite grann.
Då ringer äldsta; ballerinaskorna (också mina) chippar. Hon står inte ut, spånkan kommer snart - hon tycker att mamman ska komma med plan B-skorna.
Nog för att jag är förtjust i att springa men lubba ut till hållplatsen i bara blus och underbrallor med hårfönen i ena handen och skor i den andra kändes inte aktuellt.
Alltså måste jag nu cykla vägen förbi kyrkan där avslutningen pågår så ungtrollet kan byta skor eftersom hon ska på turné hos alla sina kompisar som tar studenten idag.
För att komma i någorlunda form har jag nu dragit i mig en rejäl kopp kaffe. Stark.
Fredagen, bring it on ba - jag är så beredd!
3 kommentarer:
Haha, vilken start på dagen! Men det är fredag iaf ;)
Låter som om du har vad Lotta på Bråkmakargatan skulle kalla för en "onixdag", men just så här kan det vara att vara människa och i synnerhet mamma.
Annika
Iwillnot: :D
Annika: true!!
Skicka en kommentar