I den sena eftermiddagen fick jag vänta en hel timme vid ett tågbyte vilket gav mig alldeles för mycket tid att fundera... tror jag. Och medan jag stod där och läste för det fanns ingen bänk vid "mitt" spår och irrationellt nog orkade jag inte gå tillbaka under tågspåren och sätta mig på en bänk, så hann jag bli hemlängtig och vemodig.
Jag gillar verkligen att åka tåg men ibland framkallar de en... vemodig känsla hos mig.
I synnerhet om de bara åker förbi och inte stannar.
Och sedan kom känslan av att vara otillräcklig över mig. Fasen det är så mycket som jag inte räcker till just nu.
Kanske blev jag lite jagad av att jag inte jobbade jobbet idag. Fast det gjorde jag ju men inte just på kammaren. Äsch.
Jag vet inte.
Jag kanske är lite trött bara.
3 kommentarer:
Jag tycker att det kan kännas litet filmiskt att vara ute på tågåkeri själv. Och ja, den här tiden kan få en att känna sig otillräcklig, men du räcker till. I´m sure of it!
Uff, jeg kjenner følelsen! Men du er kanskje litt "flink pike" du også, som helst vil rekke og klare alt? Og som du skriver, når man er sliten kan alt komme rullende og ta fullstendig kreftene fra en... Det blir forhåpentlig bedre i morgen!
Spader Madame: ja, så är det. En overklighetskänsla som kan komma över en... Oh dear, jag hoppas så att jag gör det på alla fronter...
Kjersti: mm, sant. Jag försöker vara en flink pike mest hela tiden... jag blev överrumplad av att känna stora tröttheten... solen sken och allt var ju bra men så bara puff. Trött.
Skicka en kommentar