Det är väldigt tyst.
Det märks tydligt när skolbarnen på skolgården intill väller ut på rast och deras glad rop och skrik tränger in i min tysta bubbla. Det var det här jag behövde; tystnaden men deras glada rop stör inte alls, tvärtom.
Jag hoppas så att alla får vara med på rasten, att ingen går bredvid alldeles själv.
Jag kikar ut lite och att se den organiserade leken och det helt vilda samsas på samma lilla skolgård är bra fascinerande.
Det minns man ju; det var så himla mycket man skulle hinna med på rasten, gå armkrok, tjurrusa runt och kanske köra någon lek.
Snart ringer det väl in då blir det tyst igen.
2 kommentarer:
Så har jag känt på bibba ibland, att jag går bredvid alldeles själv. Men sen har det funnits ljusglimtar som sagt, hej ska du med? Du har varit en sån ljusglimt. Bara en vecka kvar. Jösses vad jag kommer att sakna det.
bibbaeva: :D - vad fort september gick, jag hoppas du hittar något nytt roligt o inspirerande!!
Skicka en kommentar