Efter jobbet piskade jag mig ut på en runda.
Verkligen piskade.
- Nej, jag vill inte jag känner mig lite svag.
- Äh, här är ingen förkylning, ut med dig.
- Men jag kanske har ätit lite för lite.
- Snicksnack, fest hela helgen så ge dig ut nu.
Så jag sprang och ångrade mig inte.
6 kommentarer:
Nu blir jag avis. Sitter här med hosta och snuva i hela hjärnan...ser hur Lidingö bara fladdrar förbi. :-(
Skönt att höra! Jag inte heller någon lust att spring igår, men det ingick ju i "programmet" så jag piskade mig också iväg. Det blev en toppenfin runda! Kände mig så stark! Får försöka komma ihåg när lusten saknas!
Uh... jag känner mig helt plötsligt som 80 år... hoppas att det går över snart, blir galen!
Man ångrar bara den motion som inte blir av, har jag läst någonstans. Brukar tänka på det då det är motigt innan man ger sig ut.
Duktig flicka!
Man blir glad av att springa.
Karin
Duktig flicka!
Man blir glad av att springa.
Karin
miasvardag: men nej, poor you, det är så ökentrist när man hamnar så men du, det är inte kört än!!! krya på dig!
Fliselin: mm, det ska man tänka på när det känns motigt. DET kan bli en bra runda ;D
Camilla: exakt för det känns oftast rätt bra när man är klar! Man måste inte tänka att man ständigt ska göra något slags personbästa!
Karin: tack -tack!! Det hjälpte upp humöret mitt!!
Skicka en kommentar