Kvällsrapporten

Jaha, då var det dags.
Här kommer dagens tröttinlägg.
Nä, vi hoppar det och så kan jag berätta om när Libby var på gymmet.
Oj oj, vad hon inte orkar, ett rent under att hon orkar bära böcker på jobbet.
Och vad hon kommer få snärta med piskan för att masa sig till gymmet -  för när Libby tränar vill hon transportera sig liksom.
Helst ska man väl gå dit 2-3 ggr i veckan - ?
Eeh, skulle inte tro att det går att squeeeeza in i vardagen så ambitionen får ligga på 1 ggn i veckan. Jag byter ut ett löppass till gymträning... kaaaanske.
Om inte annat i vinter, ja så får det nog bli. Lite starkare armar vore fint men viktigast är att få styrka i rygg och bål. Instruktören var en pigg och glad dam på 70 som var så vänlig och visade. Hon var stark som attan så hon hjälpte mig att plocka bort tyngder, snällt va? Hon tyckte dock att ambitionen att träna en gång i veckan var lämplig när hon förhörde sig lite om min vardag....

Roddmaskinen var nog roligast när jag tänker efter, känslan av transport kanske infann sig där.
En maskin skulle jag liksom kliva upp i och sedan dra mig själv upp på något vis kändes inte bra för jag har något knas med ena armbågen. Istället gick vi till en maskin där jag skulle luta mig fram och träna magen. Det var tråkigt att inse att magmusklerna var på ledigt och att det förstås var lårmusklerna som helst ville ta över. Och det där med skivstång kändes ju lite... hur ska jag säga not so much Libby - men det kan det ju bli!
Självfallet får jag tillfälle att återkomma till den rafflande storyn om Libby på gymmet.
Tidigare har ju den ädla sporten tennis testats och det var ju ingen lyckad kombo; Libby och tennis.
Här är ju ingen boll inblandad så det kanske kan gå vägen. Jo förresten, när det gällde sidomusklerna på magen skulle man hålla i en boll.
Ska jag sitta så här? frågade jag gym-damen där jag satt i någon slags sit-upsvariant.
Ja, fast jag har ju inte fötterna i golvet sa hon då.
Men det får nog trots allt bli mitt utgångsläge., Libby vill gärna ha fötterna i markläge.