Retes och det ska vara med äpple

Vi tog en spårvagn för att gå ett varv i Gamla stan igen och besöka Mattiaskyrkan.

Efter väl utfört uppdrag letade vi oss bort från gatan där Hilton hotell ligger och precis i ena "ingången" till gamla stan såg vi en intressant väg som vek av och via trappsteg och gångstigar ledde nedåt.

På väg upp till Gamla stan. Många trappor blir det.

Gamla stan, igen.

Visst är det vår i luften, tro inte annat.

Här syns trapporna vi kom gåendes nedför. 

Och så blir det nedför istället.

Vi kom ned till vad som på svenska blir Maria torget eller Mariá tér på ungerska, rätt ned i en helt vanlig stadsdel, vi fick lite vibbar av Söder i Sthlm faktiskt.
Och där fick vi ett infall och slank in på Pillók Cukrászda ett fint bageri som låg i hörnet av Batthyány och Málna ut.
Det var dags att äta lite retes!

Olika smaker; från vänster till höger; keso, körsbär, äpple och vallmo.

Prassel, prassel.

Retes, en slags sprödbakad frasig strudelliknande sak med vilken det finns visst släktskap med wienerbröd och jag vill betona, ändå inte. Jag är t ex inte särdeles intresserad av wienerbröd men det här är något annat.
Retes kommer i olika varianter och min absoluta favorit är äpple tätt följd av vallmo. Då är den lilla godsaken helt maxad med massor av vallmofrön, tror inte vi har något som liknar det hemmavid.
Det går alldeles utmärkt att mumsa sådär direkt från sin pappersinslagning medan man strosar vidare.
Ibland är de där spontana, vad ska vi kalla dem, "gå-fika-stunderna" de som sätter absolut guldkant på tillvaron, för att använda ett mycket slitet uttryck.