På grund av anledning fick minsta klara igenridning av lektion alldeles på egen hand igår.
Nu är hon ju inte 3 år men hon är ju yngst och betraktas som lilla lilla syster.
Vi har stora storasyster, lilla storasyster, stora lillasyster och lilla lillasyster.
Hängde du med?
Nåja, hon skulle i alla fall få rodda hela det där med åka dit, rigga häst (med hjälp av stalltjejer där) och hoppla hejsan, tja, the whole schäbang so to speak.
Då ska man veta att ha koll på tider inte är hennes starka sida.
När hennes ömma moder och fader instruerade och förmanade samt coachade inför detta event vid middagen i tisdags (den extremsena) så fick vi ta emot ett visst mått av kritik från äldre systrar i stil med:
"meeeh... hon är ju inte pytteliten, hallå, när jag var så gammal fick ju jag greja det här och det här själv...." osv.
Jag kontrar alltid med att när de var yngre och fick ta mer och mer eget ansvar så kunde de inte se situationen utifrån som nu när de är mycket äldre och sas iakttar en yngre systers väg till eget ansvar.
Och att det beror mycket på hur man är som person när det gäller ansvarstagande, det varierar ju trots allt från en individ till en annan vilket sorts ansvar man får ta, hur mycket och hur ung man kan vara.
Och så tror jag att de äldre systrarna har rätt också. En del saker tror jag styrs lite av var man hamnar i syskonskaran! Jag har alltid varit lite fascinerad av det där, hur mycket präglar det en om man är storasyster eller lillebror? Jag inbillar mig att det gör mer med en än vad man tror.
Ett är dock säkert att man kan vara aldrig så rättvis som förälder och självfallet älska alla sina ungar precis lika mycket, de präglas ändå av var i skaran de är eftersom man får mer och fler erfarenheter som förälder och att man omedvetet styrs av mekanismer beroende på om de är äldst/yngst.
Och det märker ju syrrorna själva; vilken syrra sötgullar de bort mest?
Yngsta.
Då kanske någon undrar hur det gick med uppdraget; ta sig till ridskolan och klara ut allt som har med en ridlektion att göra.
Det gick alldeles utmärkt! Hon kom dit i god tid, extremt god tid, fick nog vänta en halvtimme. I övrigt fungerade allt så bra.
Nu tänker jag inte rationalisera bort mig själv från måndagarnas ridlektion, inte än, men snart.
Liten blir stor, så är det.
3 kommentarer:
Dina tjejer är ju äldre än mina barn men jag märker nu att vi ändå passerat någon slags puckel. Nu är det så mycket de ändå kan fixa själva och allt blir lättare och lättare :) Till hösten har vi dessutom lagt dagisperioden bakom oss, bara en sån sak!
Både skönt och lite sorgligt, när den minsta blir stor.
Tant Augusta: åh, jag minns när vi dockade ut från dagis - det var en rätt skön känsla måste jag säga!!!
Iwillnot: mmm, hon är ju min lillalilla så det känns lite grann det gör det allt.
Skicka en kommentar